Butiksfrustration: Galopperande smakgalenskap

För en tid sedan gick jag för att köpa ett grönt te i min kvartersbutik. Det är en alldeles utmärkt butik som stoltserar med harfärs, vildsvinskarré och kanin i köttdisken. Den här gången begärde jag det omöjliga. Visserligen fanns det tio olika sorters grönt te av fyra olika tillverkare i hyllan. Men inget av dem smakade grönt te. Däremot erbjöds artificiella aromer som persika, mynta, vanilj, lime och…  Ja, allt utom Sour Cream & Onion.

Jag har allt mer insett att vi lever i ett smakförorenat samhälle där tillsatta smaker är lika självklart som det ständiga musikskvalet i hissar, varuhus och telefonköer. Tillverkarna övertrumfar varandra i bisarra smakkonstellationer. Vatten får inte smaka vatten längre utan i stället luras vi att köpa kolsyrat blask med smak av hallon och grape. Två frukter jag aldrig skulle drömma om att stoppa i munnen samtidigt. Bortkollrade av löftena om nya smaksensationer glömmer vi att mineralvatten ger oss hälsovådliga salter och dessutom är en fullkomligt onödig miljöbelastning.  Skaffa en Soda Stream och skona plånbok, miljö och smaklökar.

Chokladbitar kommer it i nya smakkombinationer för att locka de nyfikna som tycks tro att kalorier inte fastnar första gången man äter något nytt eftersom det räknas som research. För en matnörd är naturligtvis det mest oroande att skickliga produktutvecklare försöker uppfinna tulipanarosor istället för att syssla med det de borde— att ta fram den bästa rosen och den bästa tulpanen. Vad är annars förklaringen till att Arla envisades med att prångla ut flera sorters smaksatta varianter av den oförlåtligt blaskiga matyoghurten innan de lyckades få fram en riktigt fin ock krämig råvara som den nya utmärkta medelhavsinspirerade matyoghurten?

Nej, det jag vill se i hyllorna är inte fler sorters smaksatt crème fraîche utan en ny bättre crème fraîche som smakar trevligt av kossa, som i ursprungslandet Frankrike. Jag vill hitta kärnmjölk, isländsk skyr, den indiska studsiga färskosten panir och den mjukare färskosten labneh som den smakar i Libanon. Och ett grönt te som är sig själv nog. Smaksätta vill jag göra själv.

Snälla livsmedelsproducenter. skicka dit era produktutvecklare på en lång studieresa och ge de stackars konsumenternas smaklökar semester.

Har smakgalenskapen gått överstyr eller är det ett harmlöst nöje? Lätta ditt hjärta i vår smakdiskussion.

Smaker jag gillar:

Absolut Kurant Klockren godissmak som passar i drinkar och desserter.
Tabasco-oliver Oliver av bra kvalitet blir ännu godare med Tabasco
Proviva Nästan varje ny smak är klockren
Keso med rostad paprika