Byteshandel och vegobakfylla

Igår fick jag trattkantarell och svart trumpetsvamp av Hemliga morsan och ett rejält knippe koriander av Grönsaksbloggaren. Det var väldigt trevligt, och ovanligt trevligt vin (Geir riesling? Hette det så?) fick vi också. HeMo fick Magnus inkokta lök, picklade gröna tomater, en massa bröd och inlagd gurka. Fast den inlagda gurkan avyttrade hon snabbt till Grönsaksbloggaren.

Bytesekonomi är den nya svarta, vilket HeMo också konstaterar.

Magnus tyckte allt var vämjeligt. Möjligtvis gick trumpetsvampen att äta, men när jag viftade med koriandern under nosen på honom hotade han med att ta in på ett annat vandrarhem.

I morse åt vi brunch på Seymus, vilket för alltid för mig kommer vara världens bästa bakfyllemat. Det är murrigt och mustigt och en av bönsalladerna ser ut som bruna bönor, smakar granatäppelsyrligt och morotsbitarna i är av någon anledning det godaste som finns. Eller så är det bara jag som har en hangup på dem. Linsröran är också helt sinnessjukt god.

Äsch, det mesta är väldigt gott, och eftersom jag kände mig milt svininfluensig i morse (troligen bakfull) tog jag mig ett glas ingefärsdricka. Helt plötsligt sa min kropp åt mig att dricka ungefär en liter ingefärsdricka till, sedan sa min hjärna åt mig att det började bli pinsamt. Och nu känner jag mig nästan, nästan frisk.

Klungan då? Deras humor är helt obeskrivlig: “och så kommer det in en man och dansar konstigt och sen skriker han att han saknar gotlandsgänget och ska vi inte ha en återträff? “Min mejladress är tipptapptipptapptippetippetipptapp, hela versen och alla refrängerna at hotmail punkt com”. Det låter inte roligt, men det är det.