Och just det! Jag plockade av vad jag alltid kallat röksvamp-på-en-pinne (och skäggriskor, smörsopp, brunsopp, några konstiga soppar och ett par kantareller) när vi kom hem från Stockholm idag.
Röksvamp-på-en-pinne är alltså vårtig röksvamp. Mina var pyttiga och knappt värda att steka till blandsvamp ens. Men så slog det mig att texturen borde vara perfekt för fritering. Och det var de faktiskt… Tunna skivor röksvamp fick gona sig i het olja tills de fått rejält med färg och blivit något som närmast kan liknas vid svampchips. Jag kan tänka mig att det funkar till det mesta där man vill ha lite svampsmak och krunch. Alltså överallt utom chokladmousse.
Vi äter dem lättsaltade precis som de är, men nu måste jag verkligen leta upp lite större friteringsexemplar. Jag har märkt att de tycks växa i grannens trädgård. Kanske dags för en nattlig svampraid?
Uppdatering: det växte en enda röksvamp i grannens trädgård, och den höll dessutom på att spora sig. Däremot hittade vi en massa konstiga svampar som jag misstänker är spindelskivling. Blotta namnet avskräcker mig från att plocka dem.
Kommentarer
6 svar till ”Knusprig röksvamp!”
Min bror tycker att röksvamp bara hårt stekt är en av de godaste svamparna. Själv har jag kräsnat. Blandsvamp är ok om jag själv sluppit se vilka det är. Annars gillar jag bäst trattisar, vanliga kantareller, rödgul trumpetsvamp och mina toppmurklor på kolonin.Och så champinjoner såklart :)
Fast nog är riktigt knapersmörstekt Stolt fjällskivling gott också..
Din pappa och jag letade kantareller i helgen. Vi hittade bara tio stycken. Däremot hittade han en bamseröksvamp som han försökte lägga i min fina kantarelkorg. Det fick hann inte. Men röksvamp (innan explosion) är inte så dumt att steka, t ex i skivor och ha på smörgås, man kan hårdsteka dem lite, för att få fram mer smak. Det levde vi faktiskt på en fattig höst några år innan vi blev välsignade med en liten skrikig baby (= du). Så det är faktiskt inte alls så dumt – resultatet (skrikig baby) är väl värt mödan, om det nu har något samband.
Genialt bruk av denna lite soggiga svamp.
Fast kommer man över att konsistensen är så osvampig så är den onekligen läcker stekt. Och smaken är så ren svamp.
Vill du ha tips om vad som växte i grannens trädgård så skicka en bild. Det vore väl synd att gå miste om en läckerhet.
Min senaste skogstur hittade jag en murken stam täckt av miniexemplar av vårtig röksvamp, inte större än små kikärtor. De jag fick med mig hem (en del var för små för hålen i cykelkorgen jag använde som svampkorg) hamnade i en omelett, som blev mycket god och fick en kul textur av de små svampbollarna.
Ta med en bra ficklampa om du skall raida grannen nattetid sà att du inte plockar skumma svampexemplar.
Anna-Eva: Stolt fjällskivling har jag inte hittat någon i år. Det driver mig till vansinne!
Mamma: Röksvamp byggde denna kropp!
Peter: Soggig konstistens funkar fint. Hittar jag någon riktigt mysko svamp skickar jag ett mejl. Men jag har lärt mig typ 10 ggr fler svampar i år. Från 2 till 20 med andra ord. :)
Fabian: Våra var ungefär lika pyttiga. Låter roligt med omeletten. Som att äta snöbär, fast utan giftet kan jag tänka mig!
Christine: Jag passar på när de inte är hemma och håller mig rätt nära min del av tomten.