Kryddburken visste direkt vad det var för märkliga potatisar som prydde bloggen, och en hel del av er andra också. Varför är det så svårt att lura er?
Receptet är, som Sara så klokt påpekade i kommentarerna, från bloggen The Pioneer woman som ni ska läsa även om ni inte kan mer engelska än spikar och gäss. Bilderna är otroligt snygga, informativa och föredömligt steg-för-steg och recepten är amerikansk mat när den är som bäst: trösterik och okonstlad mat med tonvikt på kött och vita kolhydrater.
Så här gör du: börja med att koka så många potatisar som ni tror att ni kommer äta. Mjöliga eller fasta, stora eller små kvittar faktiskt ganska lika – allt blir gott! Möjligen blir det lite bättre med små fasta potatis eftersom de stora mjöliga tenderar att implodera i ett moln av stärkelse när man mosar dem.
Ta en helt vanlig plåt och pensla den med olivolja, smält smör, smält ankfett eller något annat trevligt fett. Lägg potatisarna på plåten (ordentligt med utrymme mellan dem!) och ta fram en potatisstöt. Tryck till varje potatis med potatisstöten så pass att den ser ut att blivit tappad i marken från övervåningen, men inte så illa att det blir mos av allt.
Pensla de mosade med rejält med fett – banta kan du göra i morgon! Salta, peppra och strö över någon god hackad ört, lite paprikapulver eller vad du nu vill smaksätta med. In i ugnen på 225 grader tills potatisen är vackert gyllene och frasig (ca 25 minuter).
Orginalreceptet och utmärkta steg-för-stegbilder hittar ni här! Uppdatering: det är den australienska matskribenten Jill Dupleix som skapat receptet och inte The Pioneer Woman vilket inte kom med i texten. Jag skyller på hjärnsläpp på grund av överdrivet kolhydratintag.
Helt ovidkommande bonuslänk: varje gång jag läser eller skriver “crash hot potatoes” tänker jag på klippet med den extremt pratsamma bebisen eftersom pappan sjunger just “hot potatoes”.
Kommentarer
11 svar till ”Crash hot potatoes”
De ser underbara ut, vi ska laga i helgen fast med lite olika varianter. har en kul idé jag kanske kör i bloggen. Jag såg receptet första gången hos Jill Duiplex. Men recept äger man inte, man bara lånar dem och skickar vidare.
Du har helt rätt, Jill Dupleix ska ha credd, vilket också the Pioneer Woman ger henne, men av någon anledning inte jag (hjärnsläpp?). Ska rättas till omgående!
Kul idé, och så enkelt! Är man dessutom potatisofil som jag så well, bring ’em on ;).
Ska prova. Det som är så bra med potatis är variationsrikedomen. Här ser jag redan att jag tänker ignorera rosmarinen. Ingen av oss gillar rosmarin.
Som jag skrev i det tidigare inlägget så gör jag något liknande med matbananer, något jag lärde mig av en halvcolombiansk flamma.
Man skivar dem och steker i massor av olja (gränsar till fritering) på båda sidor tills de inte är så förtvivlat hårda längre, några minuter. Då lägger man upp dem på en skärbräda och bankar till så att de plattas till och spricker upp, sedan lägger man tillbaka dem i pannan.
De blir skönt krispiga men ändå lite mosiga på insidan.
Jessika: ja, det är verkligen en fiffigt recept eftersom det är enkelt och lättvarierat. Har en känsla av att vi kommer äta det här ofta framöver!
Peter: ja, sån friterad matbanan har jag velat testa i evigheter, men det blir ju aldrig av att jag köper några. Men nu ska jag – styrkt av din kommentar – testa.
Hej Gitto, jag letar efter ditt recept på falafel som du skrev på Kärlek, mat och folköls-tiden, men kan inte hitta det. Snälla kan du hjälpa mig med en länk, dom blev ju så bra.
Bara för att jag inte hittar receptet så har jag nästan blivit helt besatt av att jag måste göra just DITT recept, nuuu! ;-)
Zelda: här är länken. Lycka till och hoppas att de är så goda som du minns dem.
Peter: efter att just ha misslyckats fatalt med något så enkelt som en djäkla rulltårta vet jag inte om jag är beredd att hålla med. :)
Det är skitenkelt! Till och med en korvpajare och brödbrännare som jag klarade det. Du kommer nog att uppfinna en ny rätt.
Tackar allra ödmjukast. Då blir det falafel i morgon!
Testade igàr kväll med svärmors gàsfett fràn Dordogne. Mmmmmmmm supergott!! Inget bantningsrecept däremot. Det blir fler gànger….
Christine: Åååh, vilken ljuvlig lycka med gåsfett, jag börjar salivera här!