Jag har alltid trott att jag avskyr crème brulée. Dallrig och övermäktig äggstanningsperversion, vill jag minnas att jag kallat det under en särskilt het dispyt en gång. Men så fick jag en butanbrännare i födelsedagspresent av mina föräldrar, och då var det ju lika bra att testa.
Och döm min förvåning när jag insåg att det faktiskt var riktigt gott! Inte fantastiskt, men högst ätligt. Inte alls så äckligt som jag minns.
Jag grubblade en del över diskprenansen mellan mina minnen och det jag hade på tungan, men det gick inte att förklara ens för tålmodige Magnus. Tills jag insåg att det jag tidigare sparkat bakut inför var det fullkomligt horribla efterrätt som går under namnet flan hemma hos min familj: det vill säga en stabbig creme caramel med stora sjok slemmig karamell omkring sig. Den har ungefär samma konsistens som riktigt fast tofu och karamellen har en liten och fullkomligt vedervärdig beskbränd ton – det är också den enda eftersmak som kan skönjas när själva cremen halkat ned i gommen och tungan filtat ihop sig av allt socker.
Förlåt redan nu, snälla mamma (som kommer ringa och skälla på mig i kväll, var så säker). Jag vet att alla andra i familjen gillar den och att det är det absolut bästa du vet i dessertväg. Men det hjälps inte… Det är vedervärdigt. Däremot var brännaren en utmärkt present – TACK!
Min crème brulée däremot, den var gudasänd!
Crème brulée
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 40 minuter
Här är ett grundrecept som kan varieras med allehanda smaksättningar. Vi nöjde oss med lite finrivet citronskal, men nästa gång kommer det nog bli en mer bombastisk variant. Kanske ska jag plocka lite violer ändå?
- 3 dl grädde
- 1 dl mjölk
- 1 vaniljstång
- 1 dl socker
- 4 äggulor
- farinsocker till avbränning
- Smaksättning (något av följande):
- rivet skal av 1/2 citron eller apelsin och/eller en bit kanelstång
- ett litet stänk apelsinblomsvatten eller rosenvatten
- några kardemummakärnor
- 2 msk baileys, mandellikör eller någon annan god alkohol
- Sätt ugnen på 150 grader och sätt in en form stor nog att rymma fyra ugnsfasta portionsformar. Slå i vatten i formen. Grattis, du har just gjort ett vattenbad.
- Dela vaniljstången och värm den tillsammans med grädden och mjölken samt någon av smaksättningarna. Låt sjuda fem minuter och plocka sedan upp vaniljstången och eventuella andra fasta kryddor. Skrapa ur fröna ur vaniljstången, tillsätt dem till gräddblandningen och blanda sedan ned sockret. Låt svalna något innan du vispar ned äggulorna.
- Fördela blandningen i 4 portionsformar. Ställ in dem i ugnen och låt gå 30 minuter eller tills de stelnat. Stick ned en steknål om du är osäker.
- Ta ut formarna och strö över ett tunt lager farinsocker. Dra fram din brännare och bränn sockret så att du får ett knäckigt sockerlager överst. Klart att äta!
Kommentarer
10 svar till ”Crème brulée – det var ju rätt gott ändå…”
Detta är min favvodessert! Men, jag har ätit många taskiga varianter, för dallrig, för gräddig, för mkt vanilj, för mkt socker, för kall, för varm. Svår att få till bra men när det sker är man lycklig för evigt! :)
Jag älskar crème brulée och min man väljer den 99 ggr av 100 om vi äter på restaurang. Har också en sorgligt oanvänd brännare som jag nu blev motiverad till att damma av. Viol till tror jag blir väldigt trevligt. Funkar den med pannacotta så glider den nog ner i detta fina sällskap också.
Mikkan: Roligt att du gillar den! Min blev helt perfekt för min smak eftersom den inte var så där överstabbig. Gräddig och len, men inte så fast att man behöver en bågfil för att skära den. Men om jag är lycklig för evigt är nog för tidigt att säga – återkommer från min dödsbädd! :)
Anna B: Ja, brännare är ju en sådan där sak som man inte använder till vardags. Men det är ju en potent liten rackare. Funderar redan nu på att toksota lax med den!
Tips från puckot: Försök INTE med varmluftspistol. (Ja, det har jag gjort, men det var inte bara mitt fel. Galen och omgiven av dåliga rådgivare…)
Min mexikanska Flan de coco (kokos crème brulée) kräver inget extra för att bränna ytan… och den är super god… lite tropiskt, lite sommrig. En lätt efterrätt eller mumsig fikatillbehör. Och jag älskade Flan de queso (samma fast med ost) när jag var liten. Det var alltid en plåga att äta på restaurang (minst 1 gång i veckan som man brukar i många länder) och välja mellan Flan de queso, Flan de coco och Lime paj… fortfarande ångestfyllda val.
:P
Recepten Gabriela, recepten – var är de? Letar som en tok på din blogg men icke. Flan de coco låter som desserten som uppfunnits enkom för att tillfredsställa mig och om Flan de queso är någon sorts ostkakeliknande variant så är det den som sambon älskar över allt annat, mig undantagen förstås. ;)
Mina läppar är förseglade – men vänta tills du kommer hem!
Gissa vad jag ska ha för efterätt då?!!
Gitto med mor!
Desserttävling. med hela familjen som jurymedlemmar?
Christer: Haha! Men vad var det som inte funkade då? Jag tycker det låter som en bra idé!
Gabriela: Ja, nu vill både jag och Angelica ha receptet!
Mamma: Jaja. Jag ska laga tapas iaf, då får väl du stå för desserten.
Örjan: Mina sex syskon är betydligt lojalare mot mor min än mot äldsta syrran, så det är en ojämn kamp. :)
oj oj oj! efter grönsakslådan du ska bjuda på smaskar vi tacksamt i oss en skål sån här eller två!!