Sensommaren 2007 rullades en märklig skandal upp i tyska medier. 20 ton – och några dagar senare ytterligare 11,4 ton – slaktavfall, spillkött endast lämpat som djurfoder, hittades av en slump av polisen i en bayersk småstad precis innan det skulle säljas vidare till en producent av Döner-kött. Skandalen, som sades vara toppen på ett isberg, ställde till med topp-politisk oreda och kapade Döner-försäljningen med ungefär hälften.
Dönerförsäljarna gick naturligtvis på knäna, men det fanns några som vågade tänka utanför take-away-boxen. Min nya kompis Dalyan och hans chef slog sina kloka huvuden ihop med köttproducenten Neuland, som sedan länge tagit marknadsandelar på den ekologiska köttmarknaden. Tillsammans utvecklade de Bio-Dönern. I maj i år öppnade dörrarna för Meraba Döner på den breda och hårt trafikerade Greifswalder strasse, och affärerna går som smort, säger Dalyan. Stolt berättar han att Meraba är det enda stället som säljer ekologisk Döner i hela Europa. Om den rejält heta chilisåsen och den lite för lite syrade rödkålssalladen också är ekologiska vågar jag inte fråga, men att det är 100 procent nötkött av frigående ekologiska kossor som serveras framgår tydligt.
3 euro kostar kalaset, det är 50 cent mer än en turkisk döner brukar kosta, men det kan det ju absolut vara värt. Dalyans uppenbara stolthet över sin produkt och sin i övrigt helt ordinära döner-sylta skapar också en varm atmosfär. Men hur smakar det då?
Som vanligt, är det föga upphetsande svaret. Men en aning torftigt. Köttet är visserligen fint, jämt och saftigt och med en lite oväntad smak av curry, men jag vill ha mer. Mer kött, mer fett, mer sås – mer Alles. Jag letar med andra ord vidare, med bibehållet mod och intresse, efter Berlins bästa Döner.