Två saker är lite speciella med det senaste numret av Systembolagets kundtidning Bolaget. För det första ser omslaget ut att föreställa en könssjukdom, vilket ju är lite oväntat men rätt uppiggande. Det andra är att min mor nu gjort debut som debattör inom mat och dryck. Rubriken på den välformulerade insändaren är “Alkoholen räddade mitt äktenskap”. Här klagar hon på att den ljuvliga berusningen aldrig beskrivs i Bolaget bara skräckskildringar om de rysliga biverkningarna. Och så berättar hon historien hur hon och min far när de låg i skilsmässa drack långa vindränkta middagar och hade så sabla kul att de flyttade ihop igen.
Naturligtvis håller jag med henne, hon är ju min mor. Visserligen har jag sett alkoholens nedbrytande effekter på alltför nära håll, under alltför lång tid när jag levde med en man med alkoholproblem. Men utan att beskriva alkoholens möjligheter och ljuvligheter blir de varnande pekfingrarna obegripliga. Jag tror att den avgrundsdjupa skillnaden mellan de euforiska upplevelserna av rus från alkohol och droger och skräckpropagandan gör det svårare att föra en vettig diskussion om överkonsumtion och missbruk.
Det talas förfärligt mycket om vinets karaktär, om klockrena kombinationer. Och så talas det om fysisk eller psykisk misär. Sällan talas det om att det är kalaskul att vara kalasfull, mysigt att känna ett svagt alkoholsvirr i fingrarna efter ett litet glas supertorr champagne. Och handen på hjärtat; det är nästan alltid därför vi tar oss ett glas. Trots att vi har ett otroligt avancerat vokabulär för att beskriva vinets doft och smak är språket hemskt futtigt när det gäller att beskriva de underbara och hemska effekterna av alkohol. Eller rättare sagt: vi har inte definierat uttrycken tillräckligt väl. Vad betyder egentligen packad, dragen och stupfull?
Så ge mig nu lite hjälp i kommentarerna, ge mig ord som betecknar olika tillstånd av fylla. Lycklig och olycklig. Och berätta gärna om ett tillfälle ni befunnit er i detta tillstånd. Eller vilken dryck som gör det. Jag föreslår ordet glöggkörd för den där känslan av absolut ointelligens när du är kvar sist på glöggfesten. Du vet: med halsbränna, klistrig tunga, sluddrande tal och en till ångest gränsande vetskap om att du kommer att ha en huvudvärk av guds nåde morgonen därpå.
Jag föreslår ordet humlesurr för den där ljuva föraningen, kittlingarna i mungiporna och som uppstår när du druckit hälften av fredagskvällens första Oxford Gold. Då du inte är säker på om det där humörslyftet det är placebo eller en fylla så liten att den är snudd på subklinisk.
Sen har jag då mitt älskade ord salongskanon. Ett ystert tillstånd när du upplever dig själv som kvällens kung och faktiskt är det för att du är berusad på det där livsbejakande sättet som gör dig oemotståndlig. Faktiskt. Tänk Jarl Kulle i Fanny & Alexander. Till skillnad från när du är aprak och också tror attt du kvällens kung men kommer att påminnas om att du inte var det under resten av ditt liv.
Bäst definition av ett tragiskt eller välsignat alkoholinducerat tillstånd vinner ett ex av min första kokbok Festligt & Smalt. En bok som jag i mitt nuvarande fettdrypande liv skulle betraktat som ett oförlåtligt feslteg om recepten inte varit så goda. och eftersom du frågade: Jag var nykter när jag skrev den!
Bonuschans! Vilken könssjukdom ser Bolagets omslag ut att föreställa? och kan den sättas i samband med någon speciell dryck?
Kommentarer
61 svar till ”Den ljuva fyllan”
Det finns så många bra beskrivningar. Typ Taz-full, när man bara brakar omkring som tecknade figuren Taz och orsakar bokstavlig eller bildlig förödelse. Eventuellt också låter som han gör. Kalle Anka-full är liknande fast mest tokroligt.
Hummelsurr låter lite som precis innan stadiet då det känns som att huden på ens ansikte lättat lite grann från sina fästen.
“Destillatflamsig” brukar jag beteckna min kollega när han fått precis så mycket konjak eller maltwhisky innan för västen att han betraktar världen och medmänniskorna särskilt välvilligt.
“Glöggfryntlig” är ju en ljuvlig benämning given oss av Tage Danielsson.
“Rödvinsklok” är jag just de där flyktiga minuterna då hämningarna släppt, inspirationen flödar men fortfarande har ett uns av omdöme kvar.
jag använder gärna begreppet gråtfryntlig för att beskriva en alldeles särskild sorts vinassisterad stillsam gråtmildhet som dock generellt inte övergår i den långt obehagligare sorgfyllan.
Mycket mycket intelligent inlägg. Kunde inte sagt det bättre själv:)
Låt oss inte glömma det färgstarka “dretfull” som är tillståndet en Arboga 7,2 från medvetslöshet.
Och “capsfull”, när man börjar antingen skriva eller säga allt med stora bokstäver och stor emfas.
Det finns ett litet spann – den ljuvliga berusningen efter spriten i slutet av middagen där jag alltid upplever det som att bli dramatiskt mer kreativ och tycker det även dagen efter utan att skämmas. Det är ett litet spann, men det finns där.
Förstår inte hur alkoholen tar fram det. Det förlösande svirret i hjärnan när klumpen i huvudet verkar ha löst problem på egen hand, när jag varit upptagen med att äta Gös.
Det handlar inte om hämningar – tror jag. Nej, vet inte.
Men det är ju omöjligt att formge eller skriva eller så i det tillståndet, det är bara en känsla av ” jag regerar världen” med en nypa salt. Det är roligt, man regerar världen med en nypa salt.
“Racer-säng” — när man gått och lagt sig onykter, och det känns som att sängen åker iväg med en.
är det mullbär i glaset elller har jag druckit för många glas fin eh vin för att få röra tangentbordet?
“Lösgjord ur tiden” är nog mitt favorituttryck. På gott och ont!
Jag gillar att vara på pickalurven, låter förresten lite småpilskt apropå könssjukdomar och alkohol.
“Gravitationen tar mig” är ett uttryck en av våra vänner myntade i ett tillstånd då han knappt kunde hålla huvudet uppe. Kanske inte en definition men mycket målande beskrivet.
Osynlig? DÅ man tror man är det…ett fyllestadie eller?
Det gamla “salongsberusad” tycker jag håller i många situationer. Uttrycket signalerar att man uppnått det behagliga tillstånd av berusning då livet ter sig ljust och glatt, samtalet flyter lätt och man känner sig både spirituell och kokett.
Aprak uttrycker på ett bra sätt fyllan som gått över stryr – man är vaken, men går på ett långsamt varvtal, och beter sig som om man befann sig i ett paralellet universum.
Slutligen “snyggfull” – när man vet att man är väldigt berusad, men fortfarande sköter det hela på ett korrekt sätt- man uppfattas inte som stötande av omgivningen, utan snarare riktigt charmig.
Könssjukdomen ger jag mig inte ens in på att gissa. Dina associationer både roar och skrämmer ;).
Jag måste slå ett slag för Magnus uttryck schäslongsberusad. Det är den där loja nöjda fyllan efter ett par glas whiskey då man bara vill luta sig tillbaka och filosofera lite.
Och det polska uttrycket “det blåser idag” uttrycker rätt väl vinvinglandet som kan uppstå om man fått i sig lite väl mycket.
Och könssjukdomen, det måste ju vara klirussin, aka flatlöss.
Räkfrossa: vanligast dagen efter en glöggkörd eller aprak kväll/natt. Täcket över huvudet. Fosterställning. Och NEJ, NEJ, NEJ TA BORT MIG!
Usch kondylom var min första tanke när jag såg omslaget. Apropå namn på berusningstillstånd så hade jag en väldigt ensam och olycklig period strax innan jag träffade min man. Då drack jag mig ofta berusad framför datorn. Detta tillstånd kallar min make för “nördfylla”.
Slurrig, när man passerat champagnens humlesurr.
Stirrstadig, för den som absolut inte vill visa att man druckit nåt, eller som inte vill erkänna att två glas öl är tillräckligt för att ställa till med lite vingel. Man håller ögonen uppspärrade och går alltför stadigt.
Jag har alltid trott att de där insändarna är halvfejkade, det är alltid som utplacerade frågor från nyttiga idioter, “hur skall jag återvinna systemkassarna?”. Det var befriande att läsa Lisas mammas insändare, även om jag knappt trodde att det var sant att de tagit in den.
jag har inget bra uttryck, men jag tycker att min syster var väldigt bra på att beskriva det desperata tillståndet när man inser att man kanske skulle slutat dricka några timmar innan man faktiskt gjorde det och försöker lösa det genom att gå och lägga sig: “jag hade båda fötterna i marken men sängen snurrade ändå!”
Min kompis Johan har det bästa uttrycket. Inte för själva tillståndet, men ändå relaterat. Han påstår att jag har ett “rödvinsleende”. Detta är det nöjda leendet som uppstår när man börjar känns pirret i fotsulorna och kännse på sig att det blir en trevlig kväll.
Annars tycker jag att det optimala tillståndet är “värdinnefyllan”. Lagom på kanelen för att segla runt och se till att alla har trevligt samtidigt som man inte bryr sig om huruvida de har trevligt eller inte. Blir de gnälliga så får de väl gå.
Askalas, som i mina kretsar är det direkt motsatta till aprak, dvs man är dretfull Men go och glad och trevlig mot sin omgivning.
Jag tror att Lisa får revidera sin uppfattning att svenskan är fattig på beskrivningar av alkoholruset.
Kommentarerna ovan visar däremot på ett härligt nyskapande, färgstarkt språk med ett direkt tilltal.
Det fattiga vinspråket har faktiskt nästan inga unika ord för att beskriva ett vin.
Lullig!
Man älskar hela världen och blir älskad tillbaka;-)
“Salongs” (utan -kanon eller -berusad). Gittos/Magnus “schäslongs-“variant bedårande!
Pruttfull. Ett ord som säger det mesta om hur man är och mår.
Könssjukdomen är förstås Mjuk schanker. Inte för att jag vet hur den ser ut men äntligen får jag anledning att använda det underbara namnet. Och fundera lite till på hur den hårdare varianten då ser ut.
Jag gillar Humlesurr – det kommer jag att adoptera direkt! :o)
“Du-är-så-jävla-bra-stadiet” Förklaring är väl överflödig?
Sen det där tillståndet man är i när man ska lägga upp armbågen på armstödet eller bordet och den bara halkar av.
Gud så roligt! Nu har Gitto haft en liten bloggbeef med en vinkännare som är upprörd över vår (min i synnerhet) usla moral. “man dricker inte vin för att bli full” skriver han. Är det någon här som skulle föredra om vinet inte hade berusande effekt (utom enstaka tillfällen när man av en eller annan lanledning måse vara nykter)?
Gud så trist om vinet bara smakade bra och inte gav den efterlängtade kicken. Alla som säger något annat hycklar.
Snälla Gitto, cc:a mig på korrespondensen!!!
Numera är det ganska sällan men det finns väl en och annan morgon i livet då man önskat att vinet inte hade någon berusande effekt…
Ett liv utan ånger är ett olevt liv.
Min inställning är att vi borde prata mer både om de positiva och de negativa effekterna av alkohol. För några år sedan kände jag att jag var i riskzonen och då berättade jag det för folk i min omgivning, jag förklarade varför jag valde att vara nykter på fester under en period. Att våga säga rakt upp och ner: Nej, tack! jag dricker för mycket och måste skära ner för att inte behöva sluta helt. Då kröp det fram att många andra också funderat på sina dryckesvanor. Jag älskar både smaken av vin och ruset. Men jag måste vara på min vakt för att inte dricka för mycket och för ofta.
Vi måste våga säga till våra nära och kära när de dricker för mycket.
rödvinslullig – är för mig när jag och mina vänner dricker rödvin och filosoferar in på natttimmarna. Vi är kanske rätt dragna men vi dricker lite långsamt och lullar runt i samtal om allt möjligt. Det är ju då man får dom där “snilleblixtarna” som allt som oftast är helt obegripliga dagen därpå :)
jag gillar de flesta av förslagen här! Och Lisa, jag håller med om att det är rakt och rätt bra att säga till sina vänner om man inte vill dricka, jag hade ett par vita månader för ett tag sen just eftersom jag också kände att det rullade på lite för mycket vin på lite för kort tid. JAg tycker att det är fabulöst gott nämligen.
Men vad ska vi göra av alla de förtappade människor som dricker vin av FEL orsaker? Jag tycker vi förbjuder dem att dricka helt och hållet. Eller ska vi bara förbjuda dem att tala om det? En annan lösning är ju att förbjuda allt dåligt och billigt vin eftersom det bara är smaken som räknas.
Förresten borde alla nubbevisor censureras, de förhärligar alkohol på det mest oansvariga sätt.
Ja, får vi bara dricka alkoholhaltiga drycker för den goda smakens skull föreslår jag att vi inför ett säljförbud på bland annat southern comfort och all harboeöl.
Ärligt talat. Skulle fredagsköerna på systemet existera om vi drack bara för att det är gott? Det finns alltid en massa människor som gillar skambelägga den ljuva fyllan. Det är en lätt sätt att få en moralisk kick, antar jag. Men mig veterligen har inte det här skambeläggandet lett till mindre drickande hos folk i riskzonen. Bara en högre tröskel när det gäller att söka hjälp för eventuella alkoholproblem.
Läs denna blogg – bli sugen på ett glas rödvin kl 9 på morgonen… (Men det är nog bara för att jag äter en medicin som är inkompatibel med alkohol och inte kunde dricka champagne på sonens födelsedagsfest igår).
Förutom den underbara språkfesten ovan är din tanke att prata mer om alkoholens positiva och negativa effekter mycket lovvärd, Lisa. I regel får man intrycket av att det finns ett slags stup i drickandet – trillar man över det är man fast, alkoholist och får aldrig mer dricka ett glas Chorey-les-Beaunes för nöjets skull. Ovanför stupet finns de duktiga alkholbrukarna, de som aldrig dricker mer än 3,75 glas vin per vecka. (På ett moln någonstans sitter nykteristerna och spelar harpa.)
Alkoholbruket är väl ändå ett mer varierat landskap – ibland vet man precis var man är, ibland går man litet vilse, emellanåt inser man att det är läge att sätta sig på en sten och ta en paus. De allra flesta som dricker alkohol kan ju faktiskt hantera den – men jag tycker att det är ypperligt att diskutera hur man gör det.
Jag tror också väldigt mycket på öppenhet . Har lätt att njuta/skölja ner alkohol…Försöker vara ärlig mot mig själv/mina vänner. Åter just nu medicin som inte får blandas med alkohol.Trist vara utan helt,men då jag testade ett glas vin och blev sängliggande fick jag egen övertygelse…
Tipsy kallar jag behaglig rus-effekt. Pirrigt upprymd och samtidigt mer avslappnad version av mig själv.
Rationalisering är en av de starkaste krafterna i universum.
Det är ingen slump att så gott som allt som tillhör kategorin “acquired taste”, allt beskt, surt, starkt som kräver tillvänjning (man smakar och smakar och smakar och plötsligt är det “gott”) innehåller beroendeframkallande ämnen (alkohol, koffein, nikotin etc.). (Grupptryck, nyfikenhet och tveksamma förebilder är väl det som får oss att inleda och härda ut under tillvänjningen.)
Kort sagt tror jag inte att det är möjligt att få svar på frågan om man dricker vin för smaken i sig. Tillvänjningen har redan skett, och människan är som sagt otroligt påhittig och idog när det gäller att framställa intellektuella förklaringar för sina lägre behov. Det vore väl tusan annars om det t.ex. vore ett rent personligt och intellektuellt val att sippa i sig en besk sörja varje gång man tar en paus från datorn.
Därmed inte sagt att man alltid dricker vin för berusningseffektens skull i varje enskilt tillfälle. Gittos vinkännarantagonist spottar säkert ut allt vid provningarna och njuter säkert storligen av sina smuttar, men han har nog inte gjort det för varje vinklunk han smakat av under hela sitt liv, vilket kommer att fläcka ner hans “rena och höga” smakideal.
Lite samma princip här som att du inte kan känna sann glädje förrän du vet vad sorg är, känslan blir tydlig när den möter sin motsatspart. Klokt, du har helt rätt, det blir bara generalknas att prata om njutningen i allt elände som alkoholen sannerligen ställer till med – finns det några forum där det skulle funka?
Könssjukdom jag gissar på: veneriskt lymfogranulom (Smittskyddsinstitutet informerar: LGV orsakas av tre olika genetiska varianter av den bakterie som orsakar klamydia. Bakterierna sprids via oskyddade samlag. LGV visar sig vanligen genom sår på könsorganen, i svalget eller ändtarmen. I ett senare skede kan lymfkörtlarna i ljumskarna svullna, blödningar uppstå eller ändtarmen bli inflammerad. Allmän sjukdomskänsla med feber och ledvärk förekommer. Sjukdomen kräver intensiv antibiotikabehandling under tre veckors tid. Två svenska fall rapporterades i fjol, ytterligare ett våren 2005. De är de första fallen sedan 1989.)
Jag tänker lite på Cornelis “Slusk blues”:
Jag är en slusk. Jag är ett svin.
Jag gillar snusk, men du är fin.
Du dricker vin för njutningens skull,
men jag gillar vin, för då blir jag full.
Såna som jag borde sättas i bur, eller hur?
Peter! Vilken underhållande text du formulerat så här på morgonkvisten. skiner från öra till öra
Peter:obs. syftade på det du skrev 11.01!
Fast jag hade gärna författat 11:11 själv!
Hur kan man hoppas på att ungdomar ska få en vettig inställning till alkohol om vuxna människor hyllar fyllan?
”Och handen på hjärtat; det är nästan alltid [för att bli kalasfull] vi tar oss ett glas.”
”ett ystert tillstånd när du upplever dig själv som kvällens kung”
Sverige kanske har det repressiva alkoholmonopol det förtjänar när till och med vuxna (mogna?) människor hyllar fyllan som något önskvärt och positivt? Hur kan ni sen förvånas över att ungdomarna tar efter och gör samma sak?
Trist att läsa sånt från nån som vanligen skriver intelligenta saker.
Jag får väl lägga ner monopolbloggen (http://monopolet.blogspot.com/) om det ska vara på det viset.
Välkommen in i debatten Per, blir lättare att ta det här än på twitter.
Men bara några frågor. Har du varit berusad någon gång? Var det trevligt? Vi är nämligen rätt många som upplevt glada och rusiga kvällar. Att det kan vara trevligt att vara full kan vilken tonåring som helst lätt konstatera själv, så jag ser inte skälet till att man ska hymla om det.
Bättre än att låtsas som om ingenting positivt kunde komma ur en berusning är väl att vi diskuterar med våra tonåringar och förklarar att just på grund av att det kan kännas kul att vara full bör man se upp. Dels så att man inte dricker för mycket (för då blir det inte roligt längre och man riskerar att göra dumma saker som man ångrar), dels att man inte gör det för ofta, så att man fastnar i ett beroende. Det tycker jag är betydligt mer ansvarsfullt. Ungdomar brukar vara väldigt känsliga för när vuxna ljuger dem rätt upp i ansiktet nämligen. ANT-undervisningen har ju inte direkt visat sig fungera.
Vi kanske ska förbjuda framförandet av Bellmans visor, utom möjligtvis “Fjäriln vingad”?
Per: Antingen kan man se verkligheten som den är eller så kan man hymla om det. Tycker du att de glorifierande nubbevisorna ska undvikas också?
Om du läser mitt inlägg noga så tycker jag att vi ska tala mer både om de positiva och de negativa effekterna av alkohol. Om du läser ordentligt i inlägg och diskussion handlar det om negativa effekter också. Om du besvärat dig med att läsa kommentarerna så ser du att vi också diskuterar om att dricka för mycket och vad man gör åt det.
Jag tycker att det är vansinnigt omoget att inte våga diskutera de positiva känslor alkoholen kan ge med ungdomar. Det påminner om forna tiders sexualundervisning som bara handlade om oönskad graviditet och könssjukdomar. Med det menar jag inte att man ska uppmuntra ungdomar att vara fulla eller rent av langa till dem. Jag menar bara att de nog fattar ändå att de flesta vuxna människor tycker att det är kul att dricka. När jag pratar med ungdomar vill jag ha ett nyanserat samtal, kanske tonar jag ner vissa delar men aldrig att jag blåljuger.
Själv pratar jag ofta och gärna om vådan av bag-in-box just för att det är lätt att tappa kontrollen över sitt drickande.
Jag har faktiskt inget mot alkoholmonopolet och tycker inte att alkohol ska säljas i livsmedelsbutiker. Jag tycker nämligen inte att vi ska vara för fulla, inte heller att vi ska vara fulla ofta. Livsmedelsbutikerna klarar ju bevisligen inte av att låta bli att sälja tobak till minderåriga. Och jag tror att utbudet kommer att försämras.
Jag förstår inte varför du ska lägga ner en blogg för att jag har en annan åsikt än du har om berusning, en åsikt som jag nog delar med lejonparten av svenska folket. Det låter inte helt moget. Däremot kan du ju ge den en lite bättre form så att vi med synsvårigheter kan läsa den ;-)
Jo, det har allt funnits en dubbelmoral kring detta, det håller jag med dig om, Lisa.
Samtidigt dricker ju svensken, historiskt sett i alla fall, för att bli berusad.
Det är målet, vägen (vad man dricker) har varit sekundär.
Jag lever numera i ett land där vin är bordsdryck, där en flaska räcker till sex personer på söndagslunchen, där vin ska blandas med vatten och där ingen håller på och åbäkar sig med vad som passar till vad. Inte ens vinodlarna själva (Jo, om man har ett bra vin bör man äta ngt gott och vice versa). Där man dricker upp en dålig flaska (om man råkar få en) ungefär som man äter upp en rätt som råkade bli vidbränd. Där en slatt alltid blir ÖVER i flaskan, den man kan hälla i grytan dagen därpå. Där folk lämnar halvfulla glas på bordet efter sig, och där folk mycket sällan SYNES VARA berusade. Men där de däremot, fortfarande oftare dör i skrumplever, statistiskt sett.
Men där folk hellre skulle dö än tappa kontrollen, kräkas eller bli stimmiga och oregerliga.
Jag måste säga att jag är kluven till mina svenska alkoholvanor som jag delvis blivit tvungen att revidera. Jag måste också hålla med om att man nog bör se upp, för det är lätt hänt att vinet blir en vana som en dag är svår att bryta. I medelåldern är de flesta av oss redan där.
Vad gäller ungdomar är jag helt klart för den franska modellen, inget hymlande med att det är gott och hör till, men samtidigt: det finns inga ursäkter för att bli plakat/dyngrak/apfull/fullsomettägg/redlös och sen skylla på det då något otäckt händer (våldtäkt, slagsmål, olyckor).
För det mesta av allt det händer ju också under påverkan av alkohol.
Ett mer avspänt förhållande vore bra. Om det gick.
Fast kanske går det inte.
Karin: Din bild av sydländska dryckesvanor är ganska romantiserande. Visst stämmer den delvis. Så ser det säkert ut på vissa håll liksom man i delar av Sverige sätter brännvinsflaskan på golvet och bara tar en sup eller ett glas vin i veckoslutet men absolut inte på söndagen.
Ungdomsfylleriet är ett ganska stort problem i bland annat Frankrike och Spanien där vindrickandet numera ses som mossigt och ersatts av öl och sprit.
Vin till lunchen blir allt mer ovanligt, enklare viner ersätts med högre kvaliteter och konsumtionen flyttar från krogen till hemmen och koncentreras allt mer till helgerna.
Överhuvudtaget finns det ingen kultur där alkohol nyttjas där inte ruset är det primära. Utan surret i huvudet, pirret i benen, den lätt flytande koversationen skulle vi varken ägna oss åt vinprovningar, whiskyklubbar eller vinresor.
Vinkulten i gamla kulturer grundade sig i det gudomliga tillstånd vinet skänkte.
Karin: Nu är det ju inte så att det är det apraka stadiet som hyllas här. Jag tillhör dem som gillar effekten av ETT glas vin också. Dricka upp en dålig flaska gör jag aldrig. Så det är väl lite paradoxalt att dina vänner gör?
Personligen har jag träffat både fransmän, greker och italienare som dricker präktigt mycket. Och som du säger är skrumpleverincidensen högre runt Medelhavet. Kanske föredrar man en långvarigare, kärleksfullt underhållen salongsberusning?
Nu undrar jag om en sak som mycket väl kan vara en faktoid: Är det så att man tidigare i Frankrike fick lägre straff vid trafikförseelser om man var onykter? Jag skulle aldrig upprepa detta som fakta men har hört det från flera håll.
Förresten vet jag inte mindre än tre vinskribenter som åkt fast för rattonykterhet. Snacka om dåliga förebilder!
Men bara för att man kan se en fördel med att känna sig full (ibland) betyder väl inte att man tyker att det är bra eller ok att vara full jämt?!
Jag tillhör väl i och för sig kategorin som tror att “summan av lasterna är konstant” och att om man inte erkänner att vara lite småfull är trevligt ibland vet jag inte vad man gör? Fast det klart, man kanske inte ska göra annat än dricka vatten och träna sig till ett endorfinrus? (vilket jag iofs gillar oftast i veckan)
Anders,
Vad gäller den svenska bilden skrev jag om hur det sett ut HISTORISKT, inget om idag, även om jag tydligt ser spåren av de här mönstren även idag i Sverige.
Du har rätt i att ungdomsvanorna dock förändras åt det håll du beskriver. Men jag lovar dig: det ligger fler pizzor i Stockholms innerstad en lördag eller söndag morgon än i Paris. Och då räknar jag antal, inte per invånare.
Attityden generellt är fortfarande rejält annorlunda, och det grundar jag på femton år som boende i landet.
Annars har du rätt i förändring av vanor, enklare viner går inte alls lika bra att sälja längre, och på de flesta håll försöker producenterna höja kvaliteten istället för att öka mängden vin som produceras. Förändringarna förlandskapet detta innebär antar jag att du struntar i, men de är ungefär desamma som i Sverige: det öppna landskapet (kulturlandskapet) försvinner och ersätts av skog (och i någon mån av förorter).
Och vinkulturen i vinproducerande länder har sina rötter i att vattnet var odrickbart. Vattnet var i de allra flesta fall så förorenat att man blev sjuk av att dricka det. Så var det för övrigt långt in i artonhundratalet. Koleraepidemier kom och gick i de framväxande städerna där allt fler bodde. Gäller förstås även svenska städer.
Berusningen däremot, oberoende av vilken stimulantia man använder, är en del av alla de allra flesta kulturer liksom den av alkohol eller annat berusningsmedel påverkade riten. Berusningen som ett sätt att komma i kontakt med högre väsen förekom såväl i Rom som i Skandinavien som på andra ställen.
Generellt tycker jag att din bild av alkoholkonsumtion i norra och södra Europa verkar grunda sig på statistik, inget fel i det, men man missar de flesta nyanserna.
Ett historiskt perspektiv är även nödvändigt för att man ska kunna se och förstå skillnader, även om de kan te sig marginella.
Lisa,
Det du beskriver har jag inte hört talas om. Däremot tolererade man länge ett större intag av alkohol vid bilkörning än i Sverige, nu är den gränsen sänkt, men man kan fortfarande som normalviktig dricka ungefär ett glas vin till en middag och sen klara en alkoholkontroll. Minns inte siffran.
Generellt har franska myndigheter de senaste åren gjort en jätteansträngning för att få ned antalet olyckor och den har burit frukt.
Ja, det är lite paradoxalt, men det är som att man inte kan kasta bort fläskkotletterna bara för att de blev lite brända. Hela flaskan går väl inte åt, men man slänger inte heller bort innehållet bara för att det har lite “korksmak” eller vad det nu kan kallas.
Man behandlar alltså vinet som resten av maten. Ungefär som man betraktar choklad (mörk) som ett livsmedel och inte som godis.
Jag älskar att dricka. Jag hatar att bli full. Jag dricker ändå för fyllans skull.
Låt borgarna debattera berusningens termer, för mig är det nog att brännvinet värmer.
Handlar det lite mer om ords betydelse här?
Själv fullkomligt avskyr jag ordet “fylla” och allt romantiserande runt det. Det är i fyllan man kränker eller blir kränkt, gör bort sig, skadar relationer, saker och sig själv för lång tid. Fylla är ångestskapnde.
Packad och stupfull ligger nära.
Men den lätta, fnissiga, mjuka berusningen som gör oss intelligenta och snabbtänkta – ja,tack!
Lite smådragen, sådär.
Om bara rubriken varit en annan hade inläggget inte provocerat så mycket.
Tror jag.
Pippopp: Jag tycker att fylla kan ha väldigt många olika grader och arter. En praktfylla kan ha negativa konsekvenser, men det beror på var man befinner sig och med vilka.
Mina föräldrar var i alla fall rejält fulla när de blev sams.
Full som en kastrull.
Det går inte att få i sig nåt mer samtidigt som man är skramlig…
Radarstyrd säger väl det mesta.
Gästabudstrött och “att vara offer för en ofrivillig överservering” är kanske mer bortförklaringar dagen efter men nåt skall man väl kunna säga då också. Uttrycket om överservering är tydligen myntat av en Taube. Dock inte Evert.
Dutteriduttfull
Stadiet när alla bokstäver blandas ihop i munnen och kommer ut lite hipp som happ, men när man fortfarande är glad och tjohoar.
Härligt när denna diskussion sprider sig:
http://bkwine.blogspot.com/2009/11/dricker-vi-for-att-bli-fulla.html
Finns det någon skönare känsla än den efter de två första ölen eller 1-2 glas vin. Kunde man hålla kvar den känslan jämnt så skulle nog alla sluta just där. Men, det går ju inte för goda viner vill man ha mer av. Sen ska man inte glömma att en lagom dos alkohol och sex är en bra kombination och många dricker säkert för att uppnå just detta. Jag vet inte hur BK Wine dricker eller vad de gör, men roligt verkar de inte ha. Mest en massa klagande på Sverige.
Sent på bollen, men “bladig” är ett fint ord. Osäker på härkomsten men synonymt med att vara ganska salongs. Lugn, lakonisk och lite svajande.