I morse när jag ställde mig i duschen förflyttades jag i ett enda andetag till sjuttiotalet. (OK, tidigt 80-tal kanske.) Tiden då man fortfarande kunde råka ut för den näsvisa kommentarern:
– Uoääk! Du stinker vitlök.
Idag är vitlöken en del av den normala svenska doftfloran. Jag kan inte minnas sist någon klagade på att jag luktat vitlök. (Eller har folk blivit artigare?) Och fram till i morse var det åratal sen jag ryggade tillbaka för vitlöksstank. Och när man till och med hajar till över sin egen vitlöksaura förstår ni att det är tunga grejor.
Slukade jag av misstag en av bautaklyftorna i ankconfiten? Nä, det hade inte räckt för att förklara visionen av billig italiensk krog som materialiserades i duschångorna. Var det den franska salamin som jag okynnesåt något hekto av medan jag okynnesdrack av pomerolen? Kycklingen? Ett eko av Mia Gahnes vitlöksorgie från fredagens fotografering i Matlabbet?
Enda förklaringen är att den fräna metalliska stanken måste uppstått genom en fasansfull synergi av ett massivt vitlöksätande i flera dagar.
Läsaren varnas: Ser ni mig på stan, gå över på andra sidan trottoaren. I eftermiddag ska jag till Sörmland för att förläsa. Bäva månde åhörarna!
Kommentarer
6 svar till ”Den stinkande rosen”
Jag vet precis hur du känner dig. Dagen efter att jag ätit på Bröderna Olssons i Stockholm, den legendariska vitlöksrestaurangen, så tror jag att jag osade vitlök ur varenda por på min kropp. Magen var inte direkt densamma några dagar heller. Men så hade man ätit vitlöksförrätt (friterade vitlöksstoppade dadlar lindade i bacon), vitlökshuvudrätt (transylvania garlic steak) och vitlöksefterrätt (vitlöksglass, en otäck upplevelse men dock var den chokladdoppade hela vitlöksklyftan till glassen det vidrigaste jag nog någonsinn ätit) med vitlökskaffe (ingen bra kombination, som jag dessutom fick specialgjort för det fanns inte på deras meny vilket jag tyckte var en rejäl miss). Helt enkelt alldeles för mycket vitlök…
Ja, när till och med duschen säger ifrån, då är det allvar!
Folk har nog börjat äta mer vitlök i allmänhet.
Själv har jag inte känt vitlöksdoft sedan några korridorkompisar hade en vitlöksfest av guds nåde i mitten av 90-talet. Jag åt inget, men den vitlöksdimma som låg i korridor och trapphus i flera dagar efter middagen gjorde något med mitt luktsinne. Sekundär vitlökslukt har jag aldrig känt igen.
Visst har vi väl vant oss? För 20 år sedan var det ju gräsligt med vitlöksandedräkt men nu är det sällan jag märker att någon luktar. Sambon lite grann ibland (vi äter ju aldrig samma lunch i veckan) men absolut inte som jag minns att man tyckte att det stank. Det är ju vitlök i alla recept nu för tiden så jag gissar att de flesta konstant luktar lite vitlök.
rökt vitlök i bakgrunden, vanlig i förgrunden.
nu blev jag HUNGRIG igen
På sjuttiotalet tog man en vitlöksklyfta, …
… skalade den och gned den runt i formen som man sedan lagade en potatisgratäng i. Därefter kastade man vitlöksklyftan.