Designergodis: Happy pills

Men vänta, varför försvann alla in genom den där lilla dörren på Carrer dels Arcs? Som nyfikna barcelonaturister hängde vi glatt på lämmeltåget och hittade ett nytt sätt att marknadsföra smågodis: gott för själen.

Och nu, när 80-talstrenderna gjort comeback den ena efter den andra, så vore det väl inte helt otippat om det  aningslösa hyllandet av socker återkommer som en motvikt mot alla moralkakor – eller Pleasure Revenge, som Faith Popcorn förutspådde –  och det återigen ploppar upp lösgodistempel med självplock.
I butikerna har godiset aldrig varit ute; lösgodis är en av våra mest sålda produkter och vi har redan märkt en ökning av konfektyr  sedan börserna dök förra hösten. Men till skillnad från kvalitetschoklad är smågodis inget man skyltar med att man köper. Snarare anses det lite skuldbelagt att tjacka lösgodis i påse: snabbt socker och snabb tröst, punkt slut.

Men smågodiset kanske tar revansch:  i Lund har under hösten godispoeten nr ett, Lennart Hellsing, återigen fängslat stora och små med lakritspipor och polkagrisar och på catwalken frossar man i syntetiska godiskulörer.
Läkemedelsindustrin har länge lånat färgsignaler från smågodis för att kränga livsstilsmedicin: antidepressiva prozac  lanserades läckert grönvita, bantningspillret xenical  och viagra fick dela hoppets blå färg och antibiotikan prunkar i läckert syrenlila.

Nu går alltså Happy Pills följdaktligen hela vägen och etiketterar godis som medikament och tröst i en hård värld, och med så pass charmfull paketering att den får vilken godisaddict som helst att komma ut ur garderoben.

För vem vill inte suga på något sött en stund för att förtränga svärmor, tyranniska chefer, den globala uppvärmingen eller söndagar med/utan fotboll?
Och vem vill inte tugga  lite efter svåra livsuppgörelser som: “If you don’t like Bon Jovi, this relationship has no future!” eller “I need time to think”?

Dosering: “Consume cheerfully”, som uppmaningen lyder på paketet.

Kommentarer

9 svar till ”Designergodis: Happy pills”

  1. Kurt

    Vad jag vet så är “Röda kors symbolen” skyddad, och får inte användas i andra sammanhang?

  2. Det är nog därför loggan är chockrosa, Kurt, men det kanske inte framgår så tydligt på bilden. :)

  3. Häftigt :)
    Lite annorlunda mot karamellkungen, det där. Men jag har fått intrycket att lösgodis är svårt att få tag i utanför norra Europa. I Tyskland är det sånär omöjligt.

  4. Ja, vi och finländarna är i världstoppen vad gäller smågodis också (precis som kaffe och bananer). Kom ihåg hur fantastiskt jag tyckte att självplock var, nu går trenden stenhårt mot manuell betjäning och möten (förutom på systemet då ;-))

  5. Vem älskar inte lösgodis! Här hade påsen blivit välfylld! :-) För mig som svensk som är van vid att lösgodis kostar typ 5,90 hg var det en chock att komma till Köpenhamn där ett hg kostar 3 gånger så mycket! :=

  6. Gud så sött, man blir alldeles glad! :)

  7. Jag säger bara: genialt!

  8. Hanna

    Äntligen har någon förstått idén med Karlsson på takets kuckelimuck-medicin!

  9. Ja, kuckelimuckmedicin och krumelurpiller på en och samma gång! (Min son tror på allvar att han inte ska dö pga krumelurpillren han fick av sin faster. Om han fortfarande har den inställningen när han blir myndig, får jag väl upplysa honom om det oundvikliga slutet)