Av någon anledning går jag alltid förbi butikens oxsvansar och tänker “oxsvanssoppa, det borde jag laga!” och sen går jag bara vidare. Det blir liksom aldrig av, trots att att det är det murrigaste och mustigaste och mysigaste man kan äta en kulen höstkväll. Varför det blivit så tokigt skulle jag nog behöva några års psykoanalys för att reda ut.
Eller så inte – jag är inte typen som gräver för djupt i mitt inre i onödan. Låt oss säga att det troligen är en kombination av lathet och en viss omogen skräck för något som suttit framför kossans bajshål.
Men nu har i alla fall spärren släppt, för nu har jag lagat världens smaskigaste oxsvanssoppa. I torsdags då jag strosade runt på ICA på lunchrasten såg jag en av charktjejerna komma bärandes på två paket oxsvans som hon skulle lägga fram i köttdisken och då flög fan i mig:
“Du, jag kan ta de där, tack!”
“Men va? Jaha? Då måste vi ju beställa mer, vi fick just in den”, muttrade hon lite ilsket när jag befriade henne från bördan. Det tyckte jag lät bra, för det här kommer jag att vilja laga igen!
Oxsvanssoppa
Receptmakare:Margit Richert
Portioner: Många!
Tid: 5 timmar
Oxsvanssoppa lagar man bäst under två dagar, för ärligt talat är man skitless på hela soppan dag nummer ett. Det sista man vill är att äta den efter allt jobb man haft med den!
Om man inte är så där överkursig som jag så utesluter man savojkålen och dumpar köttet direkt i soppan. Men det blir snyggare så här, även om bilden inte gör soppan rättvisa.
- Första dagen
- 1,5 kilo oxsvans i bitar
- smör
- 1 stor morot
- 1 palsternacka
- 2 selleristjälkar
- 1 gul lök
- 15 cm purjolök
- 5 persiljestjälkar
- 2 msk tomatpuré
- 5 dl rött vin
- 1 1/2 liter vatten
- 1 klutt fond du chef, den med kossan på (eller någon matsked konc. oxfond)
- 2 msk portvin
- 3 lagerblad
- 7 vitpepparkorn
- 7 svartpepparkorn
- 2 tsk timjan
- några blad savojkål med mittnerven bortskuren
- Andra dagen
- 1 morot
- 1 palsternacka
- 2 msk vetemjöl utrört i lite vatten
- en skvätt portvin
- finhackad persilja
- Bryn oxsvansbitarna runt om i smöret och lägg dem i en rymlig gryta.
- Hacka morot, palsternacka, selleri och lök grovt, strimla purjon. Fräs allt i smör tills det mjuknat och luktar gott, men inte så länge att det får färg. Lägg i grytan.
- Tillsätt resten av förstadags- ingredienserna förutom savojkålen. Sjud 4 timmar eller tills köttet faller samman bara du hötter med soppsleven.
- Sila soppan. Plocka köttet från oxsvansen.
- Förväll savojkålsbladen tills de är mjuka. Lägg dem lite överlappande på en bit plastfolie. Lägg köttet ovanpå och rulla ihop till en tajt korv. Obs, köttet måste fortfarande vara varmt, annars ramlar korvarna bara ihop. Lägg i kylen, gärna med en tyngd över.
- Dag två tar du fram soppan igen och skrapar bort det mesta av fettkakan ovanpå. Värm soppan och rör ned vetemjölsbladningen under idaog vispning. Låt sjuda 10 minuter. Smaka av med portvin och lite extra salt och peppar om det behövs.
- Skär moroten och palsternackan i snygga små kuber och smörstek dem tills de mjuknat.
- Skär oxsvans/kålkorven i tjocka skivor. Lägg en bit i varje soppskål. Sleva på soppa och garnera med rotfruktskuber och persilja. Ät och njut!
Kommentarer
15 svar till ”Det bästa på kon kommer sist!”
Haha, jag känner igen mig i dina tankegångar, men maken har lagat en god soppa på svansen och jag är beredd att äta den igen ;)
Tänk. Jag la efter moget övervägande tillbaka två paket oxsvans i kyldisken igår. Stod i valet och kvalet att göra oxsvansragu efter Tore Wretman.
Tur det. Hade ju sett ut som jag “svansat efter” annars. *fniss*
Elin: Ja, lustigt hur fånig man kan vara. Men det är gott!
Anders: Jag tror vi har någon slags telepatisk/kulinarisk kontakt. Vi är på samma våglängd helt enkelt!
Spooooooky.
Jag tycker det är rätt kul…
Om man analyserar varför man äter oxsvans då blir det jobbigt med allt om varför man äter eller inte äter ägg. Som en tanke ;).
Jessika: Argh! Nu har jag ju fått nya nojor! :)
Oxsvanssoppa är hur gott som helst men när jag ölagade det förra hösten (faktiskt för första gången) gjorde jag misstaget att inte ta tillräckligt lång tid på mig. Nu inspirerade du mig att laga soppan iogen – men lååångsamt och lääänge…
Annika: Jo, det är därför det är smidigast att laga den över två dagar. Så man slipper stressa fram middagen!
Äter herrskapet skinka?……
Hehe. Jag säger inte att jag är konsekvent. :)
Sådana infall får jag ofta, har nästan exakt samma tanke som Gitto på oxsvans också. Man går förbi den, tittar på den och tänker att den kan jag göra en soppa på någon gång i framtiden.
Senaste infallet var när jag såg en gås i kyldisken, var svårt att inte impulsköpa den omedelbums. Oxtunga föll jag dock för efter att ha suktat efter den några gånger (den ser ju bara för cool ut!).
Emil: hur tillagade du tungan?
Tunga förekom i mitt barndomshem och mamma rimmade och kokade och serverade med currysås och ris. Eller bara kokt, kall och skivad som smörgåspålägg. Det var första gången jag läst att någon tycker tunga ser cool ut, kul!! Annars brukar det bli små skrik om att det ser så äckligt ut med alla knottror ;-)
Hazel: Jag proppade ner den i rödvin (och vatten då det behövde fyllas på pga avdunstning) och kokade den i 2-3 timmar, drog av skinnet. Skivade den i bitar och stekte på den i en panna, reducerade rödvinskoket tillsammans med fräst shalottenlök och monterade med smör som sås och åt med mosad mandelpotatis. Fantastiskt mört o fint men man måste ibland intala sig att det inte är tunga man äter då den mentala spärren kan bli jobbig att överkomma annars. (tungan i sig var nog rimmad från början, tror jag)
Bland de bättre matlådor jag haft med mig till jobbet också =)
Jag äter alltid skumma saker enligt de flesta i min bekantskapskrets så mina preferenser är kanske rätt ovanlig.
Morgondagens lunch är given efter de senaste kommentarerna här: oxtungsburgare i Hötorgshallen. :)