Efter sol kommer regn makrill.
Nu har jag gnölat klart så här får ni en bild på några makrillar.
Man blir nämligen glad och frisk av makrill (om den är fångad på eko-korrekt vis) och snart ska jag köpa hem några och servera med sås på färska tomater och kryddor från Kerala.Typ den här fast på färska tomater.
Kommentarer
9 svar till ”Det klarnar över makrillen”
Hur brukar du laga din makrill, Lisa?
Jag tycker att den kan bli litet “aggressiv” i smaken när man steker den. Rökt makrill är supergott, jag ska fundera på vad jag kan göra om till en röklåda…
Jag brukar vända köttsidan i lite olika indiska frön (spiskummin och bruna senapsfrön, kanske någon nypa kalonji och ev svart spiskummin)och steka hårt. Och servera med just en kryddig, syrlig tomatsås. Man kan helt enkelt vända den i curry också.
Mmmm, tror jag hajar (hihi) – jag kryddar för litet…
Jag har aldrig lagat makrill, måste jag erkänna, men ska pröva nu. I receptet på Keralasåsen ingår en halv tesked nigella. Det har nog varken jag eller den lokala Vi-butiken i hyllorna. Vad är det? Var köper man det? Kan man fuska med något annat i stället
Här finns inte en färsk markrill så långt ögat når. Och de rökta är för hårt rökta, för torra, för att överhuvud taget köpas. Varför röks fisken så himla hårt i det här landet. I Finland är rökta varor både fisk och kött mycket godare och lättare rökta.
Högst uppe till höger har vi en sökfunktion. Använd den. Annars finns en artiekl på Taffels förstasida.
Det där ska testas, fick några makrillar(och världens minsta uer) av brorsan när han var till Norge och fiskade! Men jag har varken curryblad eller hing men det blir nog gott ändå.
MiaP, hårt rökt fet fisk är godast tycker jag. Om makrillen är torr på riktigt är det förstås lite märkligt eftersom den är rätt så fet. Allra bäst är böckling som verkligen fått ta stryk. Servera den eller makrillen med hemgjord potatissallad: halvljummen kokt färskpotatis, nyslagen majonnäs med massor av peppar, finhackad rödlök och persilja. Gärnat tunt skivad rädisa också.
Eko-korrekt vis… jag gissar att det jag stoppat i mig den senaste veckan på västkusten kan räknas som eko-korrekt. Min pappa har nämligen som ett av sina stora intressen att kliva ur sängen vid en okristlig tidpunkt på natten och ge sig ut i sin lilla båt för att dörja makrill, som han sedan rensar och gör iordning på vägen hem. När man äter stekt makrill till lunch hos mina föräldrar så är den så färsk så den nästan sprattlar i stekpannan. Stekt på enklast möjliga vis, doppad i mjöl och slängd i en stekpanna, salt och peppar därtill. Möjligen dräller man i lite dill på slutet. Och vi ska bara inte tala om pappas hemrökta makrill, helt enastående.
Behöver jag tillägga att jag aldrig köper makrill? Tyvärr. Det går inte att få samma kvalitet.