Allt smakar annorlunda när man är snuvig. Inte bara mindre utan fel också. Grundsmakerna dominerar över aromerna och balansen i ett annars bra vin störs kraftigt. Riesling Spätlese smakar alltså C-vitamin brus konstaterade jag i förrgår. Vi lyckades inte tömma flaskan ens med gemensamma krafter.
men skam den som ger sig! Upprörd över att bli snuvad på ett par arbetsdagar och därmed framtida semesterdagar kravlade jag mig till Systembolaget igår under en feberdal. (Nåja, det ligger bara ett par hundra meter bort.)
Alto Cabernet sauvignon från Sydafrika blev det självklara valet. Must och kraft, fruktighet balanserad med strävhet men ändå inte för mycket tanniner. Klarade sig finfint med bara halva näsan inkopplad. man riktigt kände strukturen i det välgjorda men på intet sätt raffinerade vinet.
Lagar de Cervera på den förtjusande druvan Albarinho var däremot vidrigt. utan de fina frukterna i näsan smakade vinet vinägrigt, tunt och blaskigt: den öppnade flaskan får bo kvar i kylen tills näsan är på plats igen. Eller hamna i en sås.
Kommentarer
15 svar till ”Druvor vid snuva”
Kan tänka mig att rött vin från Sydafrika blir drickbart när man inte är vid sinna sinnens fulla. ;-)
Åh, jag kollade upp vinet efteråt och det är inte bara jag som gillar det. Sydafrika är inte precis mitt favoritvinland men det här är välgjort och utan smaken av bränt gummi som pinotager från Sydafrika ofta har. Jag dissar aldrig ett vin på grund av dess ursprungsland innan jag testat. Även om jag som alla andra har förutfattade meningar ;-)
Du har förstås helt rätt. Man kan varken hissa eller dissa ett vin baserat på dess ursprung ELLER druva.
Däremot kan man av erfarenhet dra slutsatser om vilka viner som inte brukar tilltala ens egen personliga smak. Röda viner från Sydafrika är som förstås av ovan inte på min favvolista.
Sedan verkar det inte funka att använda sig av blinkande smileys heller. ;-)
Ojojojoj!
Missade ju nästan ett tillfälle att vara smaknördig;
“Bränt gummi” är ingen smak, det är en arom. Eftersom du är förkyld uppfattar du kanske inte denna.
F’låt. Kunde inte låta bli.
Ska vi vara noga defineras arom fortfarande oftast som smak+doft alltså totalupplevelse. Vilket jag tycker är lite felaktigt. Vi får med gemensamma krafter ändra på den saken och klara upp begreppen.
Jag använder “smakupplevelse” tills vi hittar på ett bra ord som engelskans “flavour”.
Och jag tycker egentligen att arom borde kunna täcka upp för engelskans flavour (även om jag glömmer det ibland). Smakupplevelse borde ju vara en paraplyterm för rubbet.
Att använda “arom” tycker jag är väldigt förvirrande. Aromer är ju volatila medan smaker är vattenlösliga.
Men jag är helt på din planhalva att vi måste bli mycket tydligare med vad visyftar på; smaker, aromer, dofter, strukturer.
Fast denna diskussion har ju redan förts här:
http://matmolekyler.taffel.se/2009/05/25/lukt-arom-smakintryck/
Uj, var jag otydlig nu igen? Sån tur att jag har feber att skylla på! Arom är enligt mig dofter när de upplevs i munnen. Smak är grundsmakerna men jag tycker att vi måste tillåta att folk till vardags använder det för totalupplevelsen eftersom det är så djupt rotat i språket.
Aromämnen/doftämnen är både volatila och vattenlösliga i olika utsträckning beroende på vilka ämnen de handlar om. Annars skulle t ex saft vara en omöjlighet. Lösligheten varierar med temperatur etc. Vissa beska ämnen är inte särskilt vattenlösliga heller.
Attans. Jag har inget att skylla på.
“Flavour”. Maxwells nya skiva har ju en lite annan flavour än de tidigare, även om grundreceptet känns igen.
“Flavour” brukar ju användas så, om lite allt möjligt för att beskriva en totalupplevelse. “Arom” är mer specifikt för mat och dryck som ordet används nu.
Anders: ja, jag vet inte vad jag ska gör när febern försvinner och jag måste ta ansvar för mina handlingar igen.
Claes: har typsnitt någon flavour till exempel?
Lisa, i allra högsta grad.
Till exempel Modehus väljer påfallande ofta Didot, Bodoni, Neue Helvetica, Akzidenz-Grotesk eller så, minimalistiskt och elegant, “hög” smak. Tryffel, för att jämföra.
Typsnitt doftar på olika sätt, begreppet “synestesi” ligger nära till hands.
Times och Helvetica är exempel på typsnitt “alla” känner till, fel använt och med fel skärning (råvara) är det som taskig pulverbéarnaise på ett sunkhak, men i rätt händer och rätt tillagad blir ju såsen fantastisk.
Det är inte så att det rör sig om snyggt eller inte, de flesta känner på sig att något är fel, men kan inte sätta fingret på att det är typsnittet som ställer till det. Det är fel flavour.
jag lade en fransyska i mitt rödtjut idag. Skall marinera tillsammans med fett med kanel i ett dygn, blir nog kickass det! :)
Claes
Vilken vacker beskrivning av typsnitt.