Jag har tidigare försökt förklara att det verkar som om den av Livsmedelsverket så omhuldade kalorihypotesen kommer att falla. Det finns redan studier på som visar att kaloriintaget inte korrelerar särskilt bra med vikten. Vi vet också att metabolismen går ner när kaloritillförseln minskar så att viktminskning försvåras. Och att metabolismen ökar av olika faktorer, bland annat proteinintag. Nu har det kommit resultat på försök på möss (länken går till en artikel, studien är ej publicerad utan det gäller preliminära försök) som visar dramatiska skillnader i hur energi från olika näringsämnen i kombination omvandlas till kroppsfett. De möss som främst fick i sig fett och protein behövde 468 kcal för att lägga på sig ett gram fett. De möss som åt fett och socker behövde bara 68 kcal.
Både mössen som åt en fett- och kalorisnål kost och de som åt en fett och proteinrik med mer kalorier diet höll sig slanka. Det skulle vara intressant att veta vilken typ av fett mössen fick och om det är skillnad på hur olika fetter metaboliseras. Men att snabba kolhydrater ger snabb tillväxt hos många djur är känt sen tidigare.
Är myten att en kalori är en kalori på väg att avlivas?
Kommentarer
14 svar till ”En kalori är en kalori är en kalori?”
Riktigt spännande det där…
Det vore på tiden.
Det var minst 10 år sen jag fick lära mig det, av Hr Paulun, och jag var förmodligen omsprungen redan då.
Förvisso är det bra att livsmedelsverket inte hoppar på vilken trend och nyck som helst, men motståndet verkar mer ideologiskt än vetenskapligt.
Jag håller med om att Livsmedelsverket inte ska hoppa på varje ny trend eller göra en kovändning efer en studie på möss. Men det pinsamma är att de fortfarande påstår att deras råd bygger på bästa tillgängliga vetenskap.
Med tanke på att Livsmedelsverket får närmare 200 miljoner kronor om året till sin “folkbildande verksamhet”, så kan man ju inte låta bli att undra om inte de där 200 millarna hade gjort bättre nytta om landets skolor och äldreboenden hade fått pengarna för att göra deras mat bättre.
200 miljoner om året för att få (mestadels felaktiga) pekpinnar? Är det verkligen värt pengarna? Vi har ju faktiskt ungefär ett dussin andra statliga verk som ser till att vi exempelvis inte får en massa gifter och andra skadligheter i maten. Eller som åtminstone förmodas göra det… :(
Håller just nu på och skriver en litteraturstudie angående livsmedelsvverkets rekommendationer om lättmjölk och lättmargarin till skolbarn och är rejält frustrerad kan jag säga.. övertron på staten är skrämmande, håller med dig i föregående kommentar.
jag kan själv intyga att en kalori INTE är en kalori. hade alla kalorier från de mängder nötter jag käkar lagt sig på kroppen i form av fett hade jag rullat fram i dagsläget.
tycker synd om alla dietiststudenter som sitter och räknar kalorier och som fortfarande, år 2009 får lära sig att använda margarin och milda mat i matlagningen.
dessutom, om en kalori är samma som en kalori så är inte en kalori samma som njutning
Hej Lisa,
har du någon bakkurs att rekommendera i Malmö?
Har det verkligen kommit en studie, eller är det en optimistisk forskare som överdriver sina opublicerad musdata för en entusiastisk journalist?
Jag hittar ingenting varken på pubmed eller NIFES hemsida.
SLV skall definitivt inte ändra sig baserat på opublicerade musdata…
Svante du har helt rätt i att studien är opublicerad och att det förmodligen är perliminära resultat. Jag har korrigerat formuleringen i texten ovan. Tack! Jag orkar inte skumma så mycket text just nu. Men jag tycker att det är otroligt intressanta försök och även om skillnaderna inte är så dramatiska finns det allt fler studier som tyder på att kalorihypotesen lämnar en del att önska.
Jag tror inte att någon här tycker att Livsmedelsverket ska ändra sina rekommendationer efter en musstudie, opublicerad eller ej. Däremot är vi nog många som suckar över att kostråden känns så ohyggligt omoderna och uppgraderas så långsamt och framförallt så motvilligt.
Visserligen är jag lite trött så det kanske är därför, men det är något som undflyr min förståelse här…
Eftersom totala mängden energi per massa väl bör vara lika oavsett ämne (låt säga e=mc^2) är väl de så vanliga (och för mig lite obskyra, kanske jag ska tillägga) kaloriangivelserna för olika födoämnen, snarare någon sorts empiriskt baserade mått på mängden energi som kan nettoupptas av kroppen per massa om födoämnet intas av nån “typisk” eller “genomsnittlig” människa, eller…? Hur kan då mängden variera? Räknas inte t.ex. värmealstringen in och i ena fallet blir ätaren väldigt varm? Eller är det bara så att jag helt missförstått födoämneskalorianvändningen eller något annat här??
sen jag börjar med smör och naturligt fett tänker jag mycket bättre och känner mig faktiskt snyggare än då jag nojjade kalorier och var allmänt missunnsam mot mig själv för att “vara snygg”…
Det kan vara det här arbetet från mars 2008, eller troligare en vidareutveckling av vissa resultat från det arbetet:
http://www.jbc.org/content/283/11/7196
I så fall är det värt att notera att den effekt på viktökningen de ser är specifik för sukros/protein. Båda dieterna innehåller stora mängder stärkelse och skillnaden består enbart i mängden sukros respektive protein.
Joar är inne på ett viktigt spår med värmen. Den måste man ta hänsyn till men det verkar forskarna ha gjort, i alla fall i artikeln jag länkar till. Den undre bilden i den norska tidningsartikeln visar för övrigt en mus där man håller på att dissekera ut den bruna fettväven, som kan omvandla energi från födan till värme.
Glöm vad jag sade om stärkelse!!!
Jag läste fel – de skrev 9,486 och jag läste det på “amerikanska” som niotusenfyrahundraåttiosex, men det var naturligtvis ett decimalkomma. Sorry!
Svante: Haha, jag tänkte väl! Skönt att det är fler som läser uppåt väggarna ibland. Och stort tack för dina bidrag. Jag lär mig massor! :-) Idag har jag gjort experiment på mig själv och petat i mig stora mängder smörkola: en riktig extremdiet, men bra för själen!
SItter och slösurfar lite och hittar det här intressanta inlägget :-)
Du snuddar vid något som jag undrat över i flera år; när man bestämmer kalorihalten hos ett livsmedel så lär man använda en kalorimeter, d v s ett instrument som först förbränner ämnet, sedan mäter man hur mycket energi som gick åt till förbränningen. Det är en fysikalisk (heter det så?) process. När en varelse äter maten och den förbränns i kroppen är det ju en biologisk process. Varför har man börjat använda kaloribegreppet då? Det måste väl ändå ha förts en diskussion kring kaloribegreppets giltighet? Eller?