Missa inte de fantastiska pepparkakorna hos Alice! Jag gillade Michel Jacksons kista mest. Idag har jag kokat knäck på Radio Sörmland. Arlas hederliga mikroknäck smaksattes dels med pepparkakskrydda (Tack Mia Öhrn för idén), krossad macadamia och apelsinskal, dels med citronskal, mortlad rosmarin och pinjenötter.
Dessutom hann jag på tåget i rasande tempo skriva en dystopi för Expressen där açaí spelar en icke obetydande roll. Att livnära mig på det trista lilla palmbäret är lite min idé om helvetet. Det är inte det att det är äckligt utan att det är så förbannat tråkigt. Äcklig mat kan ju vara lite intressant i alla fall.
Nu frågar jag er, kära medmatnördar, vad tror ni att det serveras i helvetet? Den som övertygar mig utses med omedelbar verkan till Veckans matnörd. En fullgod tröst till alla er som inte får ett Nobelpris idag.
Kommentarer
31 svar till ”Genialiska pepparkakor och Veckans matnörd.”
Tänk dig att du börjar bli gammal och lite, eller kanske till och med ganska, skröplig. Hungern är inte vad den en gång var, men drömmen om god mat finns ändå kvar. Då kommer hon/han, vårdbiträdet från hemtjänsten med dagens plastbytta. Mat som ska värmas i micron, mat som inte luktar något och med sin geléaktiga konsistens inte hjälper den lilla matlusten på traven. Tänk att de inte ens lyckats få ärtsoppan att smaka något efter uppvärmningen. För att inte tala om den uppvärmda potatisen…
Tyvärr är kommunernas massfabricerade mat i plastbyttor värre än man kan föreställa sig och jag hoppas innerst inne att det åtminstone inte blir värre än så i helvetet…
Gitto har gett ytterligare målande beskrivningar här: http://gittosmat.taffel.se/2009/11/02/drommen-om-mexicanagrytans-dod/
Med tanke på vem jag önskar som får brinna där för evigt så hoppas jag att det är gröna ärtor som serveras. Jag själv skulle tycka att det var gott, men föremålet i fråga skulle få leva med ständiga kväljningar och hunger.
Moahaha!
Osaltad mat så man verkligen ska förstå att man är i helvetet.
Skillnaden mellan kola och knäck är väl helt enkelt mängden grädde, men annars undrar jag lite över varför Arla kokar det hela dubbelt så länge som Dansukker.
Helena: Jag håller med om vidrigheten men det är inte utstuderat, bara nonchalant. Men det är ju en form av ondska det också. Måste fundera.
AnnaMaria: Good Point!
Björn: Intressant! Jag behöver 2-3 minuter längre än Arlas recept.
Jag håller med Helena – men det ska såklart vara 2-veckorsversionen som har stått i kylen i två veckor efter tillagandet dessutom. Med extra lite fett. :/
Gris från svenska, danska, tyska etc.(icke kraviga) gårdar förmodligen.
Jag syftade på helvetesmaten alltså.
Kanske Dansukkers socker och sirap är mer knäck- och kolavänlig än Arlas? :)
Annars brukar jag röra om efter två minuter och sedan köra färdigt i 3,5 minuter, då brukar temperaturen vara uppe i 122-123 grader. Och då har jag ändå en gammal billig, utsliten mikrovågsugn från Hedenhös, som troligen inte ger mer än 500W eller så.
Så olika det kan vara…
Vad man äter i helvetet? En chokladfondant så syndigt krämig och bottenlös att man blir alldeles generad.
Vegetariskt.
Jag misstänker att det är crepes eller pannkakor utan något till. Inte min grej
Det finns valfrihet i helvetet. Man får välja om man vill tugga på sin högra eller vänstra arm, medan Hin Håle gentilt erbjuder sig att tugga i sig den andra, emedan han roterar en över elden med gaffeln som sticker upp i baken.
Det som brinner är plastförpackningarna från äldrevårdens mat.
För mig vore det ett riktigt helvete om det inte fanns minsta lilla frukt eller grönsak och all mat som serverades var friterad, samt att man tvingades äta det i skålar fyllda med överanvänd frityrolja. Fy och tvi och blä!
När jag arbetade i Nicaragua för några år sedan serverades jag en minnesvärd måltid som garanterat kvalar in på menyn hos Lucifer & co: Oljigt vitt ris, oljiga makaroner, oljig kokt potatis i tärningar och lite vitt skivat bröd till det. Vita kolhydrater med fett till helt enkelt. Lägg till detta 42 graders värme, och att vi var helt utmattade efter att ha vadat genom mangroveträsk på en synnerligen misslyckad promenad runt en ogästvänlig ö utanför staden Corinto. En försmak av vad som komma skall, månne?
Jag föreställer mig att i helvetet ser allt ut att vara vara fantastiskt till en början. Men sen hör du att det spelas samma låt om och om och om igen tills du spyr.
Med maten förhåller det sig så här:
Varje dag möts du av ett dignande bord fyllt med den bästa mat du kan tänka dig. Ostron, frukt, grönsaker, den bästa lufttorkade vildsvinsskinkan från Toscana, perfekta bakverk, tjusiga bröd osv
När du med salivdroppande mungipor närmar dig allt det underbara ser du att brödet är mögligt, frukten skämd, grönsakerna ruttna, i den lufttorkade vildsvinsskinkan kryper maskar.
Nästa dag upprepas allt igen. Du går fram till bordet. Allt är förruttnelse. Nästa dag, samma sak. Igen, igen, igen, igen.
Puréer. Bara puréer. Hela tiden.
Håller nog med Ida, sann tortyr…
Oh förresten! Det serveras fläskfilé kryddad med Aromat, till det frysdiskpommes (värmd i ugn utan extra fett, kryddad med pommeskrydda med extra Aromat) samt pås-Bea gjord på margarin.
Norska köttekaker, hela tiden…
Idas variant med tillägget felhanterad storköksvariant av stekta laxkotletter: de ser kanske fina ut, men skinn och fett smakar, ja – gammal fisk. Urk!
Tror man på Dantes helvetsbeskrivning så kan jag tipsa om följande avsmakningsmeny:
Vestibulen: Rydbergpotatissallad och ICA:s rostbiff
Första kretsen: Skogaholmslimpa och vatten
Andra kretsen: Härskna ostron
Tredje kretsen: Fritösfett
Fjärde kretsen: All you can eat-buffe med bara fiskbullar
Femte kretsen: Habanerosalld och överkokt pasta med salt
Sjätte kretsen: Blodpudding
Sjunde kretsen: “Naturell” nässelsoppa (dvs med nässelceller intakta)
Åttonde kretsen: Överkokt sparris
Nionde kretsen: Vägkrogs julbord
Blodpudding är iof djävligt gott om det är gjort på rätt sätt, men det passade in bra i den kretsen tyckte jag.
Pulvermos och brända fiskpinnar är en bra förrätt sen kan vi fortsätta med överkokta snabbmakaroner med hotdogslantar och ketchup som smakar tomatpuré därefter vitt ris, chicken nuggets och “sötsursås”, om vi har tur får vi en sallad på strimlad isbergssallad, bleka & mjöliga tomater, gurkskivor och burkmajs med en färdig fettfridressing. Till efterrätt äter vi chokladpudding eller Big Pack “vanilj”glass med valfri sås på tub/flaska. Dålig barnmat är min bild av helvetet.
Skolmatsalsmat, helt klart.
jag står helt tom i detta. är beredd att hålla med min namne. men jag tänkte be om något ödmjukt: kära lisa, kan du inte ta bort mig som veckans matnörd längst upp på sidan? det var åratal sen jag skrev något som förärar mig den titeln. ja, det börjar faktiskt bli lite pinsamt. många andra förtjänar och har förtjänat den platsen bättre.
Jag var lite inne på Idas variant med allt du kan önska men “tror” att det som serveras är lika fullkomligt delikat, varierande etc som det verkar och alls inte ruttet! Haken är bara att det inte serveras just dig!
Hela helvetet är ett enda stort BBQ där fan själv står vid grillen.
överstekt lever annars kvalar smakkombon ofta in t ex kaviar-filmjölk, pepparkaka-appelsinjuice är det värsta för mig!! Kräkreflexer!
Jag var människa och jag hade syndat. Jag förstod inte själv vari synden låg men nu var jag här. I helvet. Det var varmare än jag kunde ana. Trots att jag inte längre var en människokropp led jag av värmen. Det var omöjligt att känna någon hunger. Inte ens törst kände jag, trots at min strupe var torr som fnöske. Plötsligt blev et ett stort ståhej kring mig. Varför då? Jag var så ny och jag kände mig så oskyldig. Jag kunde inte på något sätt förstå varför jag befann mig här. Miljön var inte överraskande. Det var ständigt mörkt därför att ljus inte existerade. Det var varmt därför att det ständigt sprakade och brann överallt. Det flöt floder av lava överallt och det var hett som..ja, i helvete helt enkelt. Det snackades inte så mycket men jag förstod ändå att nu, nu skulle jag straffas. För det där som jag tydligen gjort mig ansvarig för i mitt liv. Ett liv som jag ju tyckt var ganska enkelt, sorglöst och fritt från synd. Jag hade inte möjligheten att kämpa emot när det skedde. Jag fick bra bara finna mig i min bestraffning helt enkelt. Jag släpades i väg och sattes i en trång bur. Där serverades jag en härlig måltid och jag åt glatt av maten trots att jag inte var hungrig. Men det smakade riktigt bra ändå faktiskt och kunde varit riktigt behagligt om det inte varit för den trånga buren. Den kända figuren med bockfot och treudd frågade mig om det smakat bra. Jag svarade jakande. Han log och frågade om jag var mätt. Ännu en gång gav jag honom svaret ja. Då hände det. Jag slets ut ur buren och blev fasthållen och ett antal personer tvingade isär mina käkar och fortsatte att trycka i mig mat. Mer mat, mer och mer och mer. I evighet. Och plötsligt mindes jag och förstod. Jag mindes de goda middagarna på den franska restaurangen. Hur jag avnjutit portion efter portion med foie gras, gåslever. Och så fortsatte det, i evighet. Då och då blev jag inslängd i min bur för en kortare paus. Men sedan fortsatte tortyren. Jag önskade att jag skulle få dö. Men jag var ju redan död. En evighet varar i en evighet. Det är jag medveten om nu. Nu kan jag inget göra för att ändra på mitt eviga öde. Så tänk efter medan du lever. Det är mitt råd till dig. Tänk längre, tänk smartare, tänk stort. Så slipper du kanske mitt eviga öde.
Pulvermos.
I helvetet serveras den måltid jag fick på Transswedes flyg till Luleå en gång för länge sedan.
Micrad blöt ost- och broccolipaj med vit sås som hade skinn på sig. Därtill sega pommes duchesse-kluttar, med en överdos av muskot.