Fred Widlund kan mycket väl vara är definitivt Mälarens trevligaste fiskare. Häromveckan, när vi köpte gös av honom hörde jag mig för om det gick att få tag på färsk siklöja. Jodå, sa Fred. Och i fredags stod han leende på verandan (Fred ler alltid) med ett knippe siklöja.
Efter att ha skänkt oss 22 finfina siköjor bjöd vi förstås in honom på middag med densamma. Att säga att jag var lite nervös över att laga fisk till en fiskare vore ingen överdrikt, så jag gjorde vad vilken ansvarskännande matbloggare som helst skulle gjort. Jag försökte fylla Fred med så pass mycket single malt att han skulle bli vänligt sinnad mot mina kulinariska krumbukter.

I stället för en sketen blomma fick vi en burk egenfiskad mälarlöjrom, och jo, den slog faktiskt kalixlöjrommen. Eftersom den redan fått hänga två dagar behövde den inte heller rinna av, hälsar Fred. Så vi stuffade oss fulla med löjrom, smörstekt knådfritt bröd, vispad smetana och hackad rödlök till förrätt. Som små korn av himmel!
Sen var det dags för ödesprovet. Skulle siklöjan gå hem hos Fred? Jag hade lyckats fylla mig själv minst lika bra som Fred, så vid det här laget var jag inte längre så nervös (och inte heller så bra på fotografering).

Före: sotare på siklöja, färskpotatis kokt med fänkålsvippor, syrad rödlök, pepparrot, gräslök samt ordentligt med brynt smör. Det lät väl inte så dumt va? Alla grönsakerna (förutom pepparroten) kommer från Torbjörn Svensson i Stenby, så mer lokal måltid kan man knappast äta här på Adelsö.

Efter: bara ben.
Och med detta vill jag verkligen slå ett slag för siklöjan – den är så mycket mer än rom. Den ar en mild, fin smak och är fullproppad med nyttigt fett. Mälarvarianten är inte mindre är strömming, så det är inte speciellt fippligt att äta den heller. Leta upp en lokal insjöfiskare och be snällt att han fångar lite siklöja åt dig. Du kommer inte ångra dig.
Sotare på siklöja med syrad rödlök, brynt smör, pepparrot och gräslök
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 1 timme
Somrigt och vansinnigt gott i all enkelhet. En kall öl hör definitivt till!
- 12 siklöjor (av mälarstorlek, 15-20 cm)
- 2 msk neutral olja
- 1/2 tsk salt
- 1 tsk grovstött vitpeppar
- 2 tsk dijonsenap
- 2 röda lökar, helst färska
- saft av 1 citron
- 2 tsk socker
- flingsalt till stekning
- till servering:
- brynt smör
- riven pepparrot
- hackad gräslök
- kokt färskpotatis
- Skär huvud och stjärt av siklöjorna och klipp av ryggfenan. Blanda olja, salt, vitpeppar och dijonsenap i en påse och blanda ned fisken. Stek direkt eller låt fisken marinera någon timme.
- Strimla rödlöken tunt och blanda med citronsaft och socker. Låt stå tills löken mjuknat, ca 30 minuter.
- Hetta upp en panna (helst gjutjärn) på högsta värme och strö ett tunt lager salt i botten av pannan. Stek siklöjorna i omgångar, ca 2 minuter på varje sida. Fyll på med salt efter behov.
- Servera med tillbehören och känn dig riktigt nöjd.


Kommentarer
5 svar till ”En måltid i siklöjans tecken”
Om man bryter av huvudet på dem så brukar det annars vara lätt att samtidigt få med större delen av maginnehållet, och man kan också samtidigt dra ur ryggraden. Men det gäller de mindre siklöjorna, som traditionellt panerar i rågmjöl.
Maten smakade väldigt gott. Samtidigt så smakar det mesta bra när man har trevligt också! Så tack än en gång för middagen.
Kurt: Ja, det var bra tillägg. Men som sagt, det gäller ju bara de små som man hittar uppåt landet.
Fred: Så du menar att det bara var sällskapet som gjorde maten ätlig? Vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller en förolämpning. :) Kram och tack för en superkväll!
Det ser underbart gott ut på dina fina bilder Fred Widlund är riktig guldfiskare.
Du är en riktig matkonstnär.
Enligt min mälarfiskare är det fiskeförbud på siklöjan under sommaren.
obs fiskeförbud ej fångstförbud, så fastnar löjan i andra garn får den landas. Den skulle ändå inte klara återsättning i sjön.