Det finns ett ord i matkretsar som har blivit både föraktat och förbjudet. The F Word. Ett ord som sägs frekvent i hela vårt land. Och som sedan snabbt förnekas att det yttrats, möjligen med lite rodnande kinder.
Ordet är fräscht.
Det låter så helylle och lite pinsamt, det där ordet fräscht. Som när folk säger att något är ballt, tufft, inne, läckert.
Samtidigt finns det inget ord som riktigt täcker upp för ordet. Speciellt inte när det gäller mat. För vad skulle det vara?
Ordet fräscht säger ju så mycket.
Indirekt när vi hör ordet fräscht vet vi instinktivt vad den andra personen menar med maten. Här handlar det om frisk, färsk och krispig mat, den är spänstig och pigg, vital och vibrerande av smaker, uppfriskande, och framfusig mat som man gärna vill sätta tänderna i.
Inget gammalt muggigt, mögligt hopkok, inga burkade råvaror och inte skymten av ingredienser som proppats fullt av konserveringsmedel.
Här har varje råvara fått utrymme – inget har stekts, kokats eller grillats till oigenkännlighet.
Så varför har ordet en sådan dålig klang?
Jo, det har missbrukats in i det oändliga. Av reklamkampanjer med fina fräcka flickor som äter något som är förvånande fräscht, av kokböcker som snarare har fräscha författare och fräscha miljöer snarare än recept med fräsch mat och av att många försöker piffa upp sina recept genom att sätta ordet fräsch framför ex. potatissallad.
Vi låter ju oss inte luras så lätt. Eller?
Jo, det gör vi ju. Senapskål döptes om till ruccola och blev galet populärt. Bara att sätta ordet sol framför ordet torkade fick oss att köpa små lustiga skrynkliga tomater. Och blodapelsin har på håll döpts om till röd apelsin och ökat försäljningen ofantligt, för vi gillar tydligen inte att få blod i frukten.
Så vi har oss själva att skylla för att det fina starka ordet fräscht nu får stå i skamvrån. För att vi har gått på alla 1001 fräscha recept vi hittat som inte var så fräscha alla gånger. Och så urholkades ordet fräscht och nu smakar det lite unket.