Lisa Magnusson har uppmärksammat det nya matsmeknamnet. Och jag undrar förstås om det var en ansjovis eller en sardell. Vilket vill ni vara; en ansjovis eller en sardell? Motivera i kommentarerna nedan. Bästa svaret vinner min oreserverade beundran.
Till höger ses min favoritsardell. Föreslå gärna andra. Fulsardellerna i vanliga butiker går tyvärr knappt att äta sen man satt tänderna i dessa mjälla, milda små godingar.
Kommentarer
11 svar till ”Någons lilla ansjovis”
jag skulle vilja vara en ansjovis, lätt! En ansjovis i en Janssons frestelse – tänk att få vara en liten frestelse för alla som heter Jansson!
Jag vill vara en sardell
en av dom som trängs
i en enkilosburk.
en sardell… som kärleksfullt omringar de finaste av kaprisar på en citron för att bli en äkta wienerschnitzel…
Rätta mig om jag har fel men jag tror inte sardell + kapris på en citron är en Österrikisk grej… :)
Jag vill nog vara en ansjovis. Det låter mjukare i munnen.
Det blir ansjovis. Varför? För att dess slutstavelse inbjuder till bättre ordvrängeri än sardellen. Ans-jovisst!
En sardell såklart, för att det låter lite snärtigt läckert sådär. O allra helt vill jag vara en sardell i en Pasta Puttanesca ihop med lite läckra kaprisar. O the Joy
Jag skulle vilja vara en liten ansjovis – en salt och skarp sill som utgör ett pikant inslag i gubbröran. Det vore fina fisken!
Puss.
Lite off topic kanske. Men apropå att vara mat så kom jag att tänka på en sång som Viba femba sjunger. Den handlar om hur det är att vara en bit lök:
http://www.youtube.com/watch?v=frBUQIfZ3So
Så jag är nog hellre en bit lök än både sardell och ansjovis.
Haha! Erika du tar andra priset! Men Lisa som vill vara ett pikant inslag i gubbröran var bäst.
Och tack alla andra för era tänkvärda, poetiska och existensiella inlägg. Kom inte och säg att mat är oviktigt!
Jag skulle helt klart bara vilja vara en Anchoa de l’Scala, hel inlagd i havssalt och som ngn sen rensar och häller lite olivolja över och äter med Pa amb Tomacat!
Vilket ljuvligt litet liv! (och död)