Det är ingen hemlighet att flera tafflare flörtar med LCHF. Antingen på grund av hälsoproblem eller på grund av oönskat besök: ett par kilon som smugit sig på. Akta er! De brukar ligga i bakåll i skafferiet, i regel lurar de bakom de kritvita basmatiriset eller pastan, ni vet allt det där som Livsmedelsverket anser ska uppta en betydande del av tallriken.
Anledningen till att så många fallit till föga för fettdieten är att den till skillnad från många andra dieter faktiskt fungerar. Det där fatala suget försvinner, du är mätt och nöjd hela tiden. Ät tioprocentig tjockyoghurt till frulle och du måste sätta larmet på iPhone för att komma ihåg att äta lunch. Det kan vara tufft några dygn i början då du kan bli yr och illamående om du drar ner på kolhydraterna cold turkey. Om du gör en mer smygande undan manöver och sänker kolhydraterna gradvis brukar biverkningarna utebli.
Senaste tiden har jag snålat in på kolhydraterna lite mer, i synnerhet de snabba, för att hoppeligen bli friskare. En aning fullkorn och älsklingsrotsaker i lagom mängder får stanna i köket. Tomaterna stannar, för likt Lotta kan jag inte leva utan dem. dessutom är de knökade med nyttigheter. Kan inte påstå att ledvärken minskat, däremot kommer jag i gamla snygga kläder igen.
Och jag kan meddela alla miljövänner at ni inte behöver oroa er nämnvärt. LCHF fungerar utmärkt i näst intill veganska varianter. Orsaken till att dieten ofta framställs som excesser i biff och bacon är att det dels att det är en tidigare förbjuden ytterlighet som tilltalar journalister, dels att om man är mindre matlagningsintresserad är det ett väldigt enkelt sätt att äta gott och lättlagat utan att överdosera kolhydrater. För mig som älskar begränsningar är en hyfsat miljövänlig färgsprakande LCHF-rätt en stimulerande utmaning. Ta bort det mesta av potatis, pasta och bröd. Ersätt med kolhydratsnåla grönsaker och plussa på fett. Olivolja, mejerifett, avokado, nötter och andra godsaker får större utrymme. Och du kan utan att tveka välja de fetaste bitarna av djuren och fettbomberna på mejerihyllan.
Ofta görs olika typer av miljökonsekvensberäkningar per kilo livsmedel utan hänsyn till vårt näringsbehov. Om du räknar på kalori och näring är grönsallad förmodligen det mest miljöskurkiga du kan äta. Det har ingen mindre än matgurun Michael Pollan räknat ut.
Idag hade jag drygt två meter charmerande Kostdoktor på besök – eftersom jag ska skriva om honom och hans bok för Sydis. Maten som kommer i Sydis nästnästa söndag är:
- Vin- och olivoljesjuden purjo med fetaost, citron och rostade oliver
- Salma-lax på bädd av skärbönor, fänkål och kål med caesardressing
- Zucchininudlar med gräddig räkfondssås med vitt vin och fänkålsfrön, chili, basilika och räkor
Lite skämtsamt kallade vi konceptet för fräscht fett. Noll bacon, biff och bea. (jo, det är gott men inte varje dag.) Massor av fisk, enkelomättat fett, en hel del grädde och berg av grönsaker. Och total mättnad.
Knepet är att servera minst två stora normalportioner grönsaker till proteinkällan. Alltså minst 200 g –gärna mer!– sammanlagt i varje måltid av minst två grönsaker. Det finns nästan alltid en grönsak som passar lika bra som den traditionella kolhydratkällan. Japanskt eller koreanskt? Ångad rättika! Salladskål! Kinesiskt? Kålrabbi eller kålrot, så klart. Och Italienskt? Hmm, zucchini och fänkål, till exempel. Ja, du fattar principen. Med min sinnrika japanska turning slicer förvandlas dessutom zucchini och rotselleri till dekorativa nudlar.
Efter att ha ätit skärbönor med caesardressing och en krämig fisk och skaldjurssoppa ska jag nu belöna mig med en liten bit av min absoluta favoritchoklad. Mer om den i morgon.
Ja, det är så här det lagas hemma hos oss just nu. Vad säger ni om saken?
Kommentarer
32 svar till ”Fräscht fett”
Ja, jag säger i varje fall: underbart! Ser fram emot artikeln i Sydis. Och, kan tilläggas, att jag och med mig minst 10% av vuxna, svenska kvinnor lider av PCO (PolyCystiskt Ovarie Syndrom), vilket innebär insulinresistens och extrem kolhydratkänslighet, med hög benägenhet att öka i vikt – oproportioneligt med födointaget.
LCHF är helt enkelt rena frälsningen för många. I synnerhet med de recept du ger exempel på/hintar om ovna.
Hmm, jag lovar mig själv lite då att ta tag i maten. Svårt i mitt jobb. vi äter ganska nyttigt hemma alltid men jag är nyfiken på att se vad som händer om jag är liite striktare.
Angående rätterna du kommer att skriva om: Är Salma-laxen proteinkällan medan purjon och zucchininudlarna är grönsaker som hör till? Eller är det tre exempel på proteinkällor, som sedan serveras med grönsaker, och i så fall vilka?
Detta kanske är en korkad fråga, men jag har svårt att få grepp om LCHF-tillbehören
Svante: Med tanke på att purjolöken innehåller 1,5 g protein per 100 g är det klent med proteinet där. ;-)De där rätterna för Sydis är inte alls enligt mallen med protein med två grönsaksportioner (inte speciella grönsaksrätter utan portioner är mer en mängdangivelse), ursäkta oklarheten. Rådet efteråt var mer generellt hur man kan tänka eftersom bara en grönsak till proteinkällan blir lite trista att äta och man blir inte mätt och nöjd. Alternativet är ju att äta en grönsaksrätt först.
Det handlar alltså om tre kompletta rätter varav en (purjon) är förrätt (och då räknas som en “grönsaksportion”), laxrätten innehåller tre sorters (normala “portioner”) grönsaker i rejäl mängd men “nudlarna” där räkorna är proteinkälla är tänkta att servera med en sallad till.
Jag ska förtydliga lite i texten ovan, inser att det blev svårtolkat.
Nä, det fungerar inte alls för mig! Får helt motsatt effekt och går bara upp i vikt. Jag måste avhålla mig helt från ostar och helst all annan typ av mejeriprodukter. Dessutom måste jag välja mellan bönor/linser eller fullkorn till middagen och äter i övrigt mest frukt och grönsaker. Absolut inga djur. Så blir det en del frön och nötter till frukost och ibland mellanmål. För att behålla vikten och inte lägga på mig vill säga. Och såklart inte äta godis, kakor och annat gott i tid och otid. Inte heller kan jag dricka vin varje helg och tro att kroppen ska förbli oförändrad. Men det är ju supertoppen om andra tjocka människor kan gå ner i vikt genom att äta animaliskt fett och kött. Jag får knapra morötter och springa utav bara den …
Jag följer LCHF hyfsat sedan en tid men inte helt strikt. Exempelvis äter jag lök i normalstora mängder fortfarande trots att det tydligen innehåller lite väl mycket socker. Även vissa rotfrukter säger jag ja till trots att de inte betraktas som ren LCHF-föda. Jag tycker regler om säger “allt grönt ovan jord” låter lite fånigt, på gränsen till religiöst. Jag ser att du föreslår sådana rotfrukter också (rättika etc.).
Jag har gått ner en del, men har framför allt blivit piggare och fått mindre problem med magen (trots att jag äter rätt mycket kål). Den enda negativa reaktionen jag märkte av var att jag vid ansträngning (motion) generellt sett låg på en 10 bpm högre puls. Det tyckte jag var lite oroande, men är tydligen inte ovanligt och lär gå över.
Jag tänker hålla på ett tag till, men så småningom om eventuellt tillåta små mängder potatis och en surdegssmörgås i ändelse av att det vankas rillettes eller hackat ägg med sardell och majonäs.
Läsk, fika, godis etc. kommer förhoppningsvis aldrig över mina läppar igen och pasta kan jag tänka mig nån gång i månaden, men det vet jag inte. Ännu.
Åsa: När jag åt fettsnålt fick jag mitt livs enda ätstörning i typ en vecka. Och när jag var vego var jag tokhungrig och godissugen jämt fast jag i vanliga fall knappt äter godis. Detta trots att jag verkligen visste hur man “skulle” komponera maten.
Alla är ju olika, en del är inte så kolhydratkänsliga, men jag undrar om du provat att minska ordentligt på kolhydrater och öka på fettet under längre period.
Om man INTE skär ner på kolhydraterna ordentligt samtidigt så kan fett ge extra kilon.
Frukt, i synnerhet de sockerrika med högt GI, ska man vara försiktig med, de triggar suget eftersom de ger snabbt insulinsvar. Men man ska självklart inte låta bli dem helt. Juice och söta smoothies är inte mycket bättre än godis.
Man behöver inte äta en massa animaliska produkter och kött för att äta LCHF, det är en grav missuppfattning. Det är ju just det inlägget handlar om. Jag har lagat en vegorätt (perfekt till t ex friterad tofu) och två fiskrätter. bara en av dem har mycket mättat fett.
Här finns en superintressant video från Stanford University.
http://www.kostdoktorn.se/vegetarian-atkins-bast-for-vikten
Föreläsaren Christpher Gardner är precis som du vegetarian av etiska skäl, han gjorde en stor studie för att en gång för alla bevisa att den köttrika Atkinsdieten sög. Och fick helt motsatt resultat, Atkins var överlägsen andra dieter. Som en äkte vetenskapsman deppade han inte ihop utan satte igång att skapa en vegetarisk Atkins istället. Det finns ingen stor studie på den men en studie på medelhavs-LCHF med väldigt lite mättat fett,väldigt lite kött, litervis av olivolja, fisk och vin varje dag har gett strålande resultat i en väl utförd studie.
En av mina största utmaningar just nu är just att skapa vegetariska och hyfsat miljövänliga LCHF-rätter. Det skulle vara en ära att ha dig som försökskanin/bollplank. Men det verkar hopplöst … :-)
Patrik: Den där regeln med ovanjordsgrönsaker finns det inget riktigt fog för. Det är bara att kolla i en lista och göra en avvägning med mängder. Rotselleri, rättika, rädisor och majrova går fint om man inte är superduperstrikt. Kålrot en aning mer kolhydrater men OK om man inte frossar. och lök äter man ju inte i stora mängder och det är fortfarande bara 25-40% av potatisens och pastans kolhydratsinnehåll.
Palsternacka och svartrot får ätas mer som krydda.
När jag gör zucchininudlar brukar jag ha i en aning morot för bättre färg och konsistens. När jag gör fisksoppa åker det ner en rejäl palsternacka för fyra portioner.
Exakta värden är svåra att ge för det varierar med årstid, odling, sort etc.
Men de flesta rotsaker innehåller mellan 25 och 50 procent av potatisens kolhydrater.
Var väl det jag tänkte. Bra med balanserad information. Du är en klippa, Lisa!
Jag har ju ätit just så och konstigt nog känner jag av vad som är okej och inte.
patrik: Med hjälp av gäster och barnen som får det mesta av potatisen konsumerar vi en baslåda från Årstiderna varannan vecka (och ibland varje vecka på loven elelr om jag har matplåtningar). Mitt motto: Jag är inte rabiat, jag äter palsternacka.
Min mage är också väldigt mycket bättre när jag äter mindre stärkelserik mat.
ok, det här är inte 100% relaterat, men jag tycker att det är en väldigt bra artikel som förtjänar all spridning den kan få: http://traningslara.se/stenalderkost-paleo-jagarfolk-osv/
Vem kan någonsin leva utan tomater?
De går ju att odla själv också, utan större möda ;) Ett par frön i lite jord, omplantera i mycket jord, vattna mycket varje dag = egna tomater! Plättlätt!
Intressant. Jag är villig att testa det mesta. Kanske missade jag någon lektion i skolan men vad jag vet så räknas fisk som animalisk ;)
Juice har jag inte druckit på snart 20 år. gillar inte heller saft och andra smaksatta drycker så jag dricker i stort sett bara vatten – och vin :)
Däremot måste jag nog säga att jag tycker en hallon/avocado/sojayoghurtsmoothie inte är samma sak som godis. Men men.
Ja, jo jag har prövat. Men min kropp lägger på sig så fort jag ens tittar på osten. Jag brukar må som allra bäst när jag äter regelbundet (då minskar dalarna och panikätandet) och inte för stora portioner. Då mina proteinkällor innehåller mer kolhydrater än t ex kyckling/lax/biff så måste jag vara extra noga med att begränsa pasta/ris/potatis osv. Äter t ex bara 30 g okokt pasta/port och blandar helst inte både potatis, ris och bönor i samma maträtt. Håller jag mig till det är allt bra. Problemen kommer när jag tycker synd om mig själv för då äter jag precis vad som helst i på tok för stor mängd! Vräker i mig.
Har under nära 2 år ätit helt vegan men urk, det där passar verkligen inte mig. Kanske var det ändå då som jag lärde mig leva utan mejeriprodukter (vilka jag fö tycker är supergoda och rent smakmässigt skulle kunna äta flera gånger om dagen) för de flesta “ersättningarna” är så sötsliskiga och äckliga. Nu för tiden dricker jag hellre en slatt vanlig mjölk i kaffet än sojamjölk. Dessutom innehåller mycket mjölkfria produkter en massa palmolja vilket jag av andra skäl vill undvika (hur mkt jag än vill värna om djuren så är jag nog en större förespråkare för människors rättigheter).
Fö har jag ledproblem och eftersom mejeriprodukter till stor del sänker pH-värdet i kroppen och ger “sura” leder är jag tvungen att balansera min kost. Gillar ändå ost väldigt mkt så jag får välja mina tillfällen. Behöver ju inte äta ost, choklad, kaka, bulle, dricka vin osv på en och samma gång :)
Lisas regler är både pragmatiska och sunda. De vilar inte direkt på någon ideologi men fungerar bra för att göra människor lättare, friskare och mer välmående. Renlärig kost gör mig alltid skeptisk. Det jag funderar över är olivolja. Som det brukar sägas från stenåldersföljarna så är det lika onormalt att äta stora mängder pressad växtolja som stora mängder spannmål, ur ett evolutionärt perspektiv. Inte för att jag är så orolig för de slattar jag använder. Och nyttan kanske överskuggar obalansen mellan de olika fettsyrorna.
Jag tycker det där låter alldeles oerhört förnuftigt. Och gott!
Men: varför skulle man ens på näringsbasis överväga att utesluta tomater? (Krossade tomater innehåller enligt SLV 4,6 g kolh./100 g, ungefär lika mycket som brysselkål.)
Åsa: Du skrev animaliskt fett och kött. Ingen av mina rätter innehåller kött och bara en mycket animaliskt fett. Om du läser vidare i mitt svar får du exempel på animalisk Atkins.
Vad gäller att mejeriprodukter skulle vara syrabildande är det en gammal hälsokost-teori utan någon störe vetenskaplig uppbackning. Men känner man att man mår bra med mindre mjölkprodukter får man väl bestämma själv.
Peter: Jag tycker inte man ska snöa in sig på vad stenåldersfolk åt och inte åt. I såna fall skulle man inte äta medicin heller. och mer insekter. Och leva kortare. Andreas tycker inte det spelar så stor roll vad man väljer för fett, han tror att olivolja kanske kan vara bättre än animaliskt fett men tar inte ställning. Det viktiga är att få bort de snabba kolhydraterna och minska på totalmängden. Jag väljer mer olivolja.
Johan: Grejen är att jag äter groteska mängder tomater. Dessutom helst av de sötare körsbärstomaterna. Då blir det en del kolhydrater.
Jag är ingen strikt LCHF-anhängare och har inga medicinska fakta att presentera, bara min egen erfarenhet. För tio år sedan (jag var arton) halkade jag in på Viktväktarnas tänk utan att egentligen behöva gå ner i vikt. Således: fettsnålt=bra. Resultatet blev att jag “vräkte” i mig kolhydratsrika produkter och skydde fett som pesten. Visst höll jag mig mätt men jag var samtidigt väldigt stressad jämt och i mitt fall ledde detta till en allt större besatthet i att gå ner i vikt. Självklart spelade annat in, men att alltid känna sig jagad och aldrig nöjd kan lätt leda till destruktivt beteende, det är jag nog inte ensam om. Åtta år senare var resultatet dessvärre en kropp smalare än en nål. Då handlar det inte om LCHF eller Viktväktarna, då handlar det om självsvält. De ätstörningskliniker jag sedan kom i kontakt med såg lösningen i att öka energiintaget genom MASSA potatis, vitt ris, vitt bröd, pasta… En svårt tagen kropp klarar inte fullkornsprodukter. Resultatet blev en mage som inte fungerade och ett hjärta som galopperade dygnet runt, vilket bara fick motsatt effekt. Skrev såklart ut mig, till mångas förskräckelse. Eftersom jag alltid velat äta nyttigt och kolhydratsfattig var den “nya” grejen började jag experimentera lite. Jag började byta ut det jag faktiskt åt lite olivolja på salladsblad, lite avocado, feta fiskar och “riktigt” kött, samt undvek ris, bröd, pasta osv. Såklart inom den gräns som jag alltid satte för mig själv. Jag forsatte även med grönsaker i bra mängd. Resultatet: jag blev “smord” inombords och betydligt lugnare, att vara smal blev inte lika viktigt längre. Jag började alltså gå upp i vikt, inte helt ångestfritt, men med lite mindre friktion. Har fortfarande en bit kvar men för första gången på tio år känner jag mig lugn och mer nöjd med mig själv. Så för mig handlar en sån här kost om balans, oavsett vilken livsituation man befinner sig i.
Oj, långt inlägg, hoppas ingen börjar skela..!
Catharina: Det är helt OK med långa kommentarer. Intressant att höra om din upplevelse och bra att du är på det klara med att man inte kan dra allmänna slutsatser om enskilda fall.
Själv tror jag att många ätstörningar beror på extrema koster, främst fettfattiga. Nästan alla anorektiker och bulimiker jag känner började med att ta bort nästan allt fett och leva på frukt och grönsaker. Jag tror att vissa är känsliga för det och att aptitregleringen spårar ur.
Skulle väldigt gärna se en studie på hur ätstörningar behandlas med fettrik kost.
Jag tror helt klart mer på en sådan tillämpning än Skaldemans variant, man måste orka leva med dieten också. Receptet med zucchininudlarna låter fantastiskt gott, det måste jag prova. Då får jag ju en anledning att plocka fram den fantastiska grönsakssvarven också. Svarvade lök till en wok häromdagen, alltid lika roligt.
Jag har en känsla av att få som kör LCHF och som upplevt en “revolution” i sina kroppar motionerar? DET skulle jag vilja se en studie på. Alltså resultaten av kombinationen kost och motion.
Motion har ju också en bra effekt på insulinnivåerna och värken i kroppen.
TorpSara: Nästan alla studier visar att motion har en begränsad effekt på vikten däremot ger den något förbättrad insulinresistens. Problemet är att de flesta diabetes-2 patienter och övervikstpatienter inte klarar av någon vidare motion förrän de gått ner i vikt.
Orsaken till att man inte gör så många studier på kombination med motion är att man vill renodla de olika faktorernas effekt oach inte blanda in fler faktorer som påverkar varandra.
“Värk” kan bero på många olika saker och inte sällan orsakas den av fel motion eller beror på motionsskador. Min värk är t ex inte reumatisk utan är en nervvärk (orkar inte förklara) och har förmodligen få likheter med Åsas värk.
Kanske är det att märka enskildheter, men “inte sällan orsakas (värk) av fel motion”? Vad bygger du egentligen det på?
Johan Jö: Sorry du får googla själv! trevligt tidsfördriv en söndag :-). Det finns många fördelar med måttlig motion och många nackdelar med överdriven.
T ex http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:hq8bgISOd38J:www.reumatikerforbundet.org/fileserver/Knaskador_och_artros.pdf (pdf)
Ett bra svar på en näsvis fråga.
Haha, jag dör. Nä, jag är för slapp och som vanligt på tok för okunnig när det kommer till mat och dess rätta benämningar. Jag kallar rätt och slätt alla djur som människor äter för kött. Skriver inte ut fiskkött, kokött, griskött, fågelkött renkött, älgkött osv och rapar inte heller upp ytterligare alla olika sorters djur man kan tänkas äta (skaldjur, sniglar, musslor, hundar, ekorrar, larver osv).
I meningen där jag använde “animaliskt fett” syftar jag främst till smör, ost, grädde och övriga mejeriprodukter.
Men känner man att man mår bra med mer mjölkprodukter får man väl bestämma själv.
Jag äter mestadels LCHF-inspirerad mat. Har (trots detta) sedan några år lite värk ibland i fingrar och tår, speciellt på morgonen. Då brukar jag äta en halv krabba, musslor eller färska räkor i stor mängd. Tycker att det hjälper mig. Kanske blir jag bara lite lyckligare..?
Jag är helt med dig. Just nu är jag en rätt rörig och odisciplinerad blandkostaren, men LCHF:en som kommer och går är hyfsat vegetarisk hos mig just nu, mycket fisk, skaldjur, avocado, macadamia och goda oljor. BIff/bea-grejjen är god ibland, men i sådana exesser som folk håller på med så känns det som ett vägval främst för latmasken, eller för den som tycker att man under “diet” bara är en transportsträcka.
Hej, blev så glad med dina fräscha lowcarb-recept i sydsvenskan förra veckan! Själv äter jag lågkolhydratskost men jag anpassar istället kolhydrater till mitt behov (typ atkins-tänk) jag äter rotfruker,bönor och hemmagjort fullkornsbröd med kruskakli. Men förr var jag mycket mer strikt med kolisarna. Jag e glad att du uppmärksammat att lchf inte bare e bacon och ägg :) såsom många tror. själv äter jag inte särskilt mycket av just den typsika “lchf-myt-maten”. Idag åt jag en grillad köttbit – men det var nog en månad sedan jag gjorde det sist om inte mer! Vad jag då äter mest av i protein del e nog keso, kokt ägg och kalkon. Många säger också att man inte “behöver” träna om man äter lchf för att “man blir smal ändå”. Men jag tycker att man ska träna i vilket fall som helst! Desto större anledning om man e känslig för kolhydrater! Nu kanske det låter som om jag inte e kolhydratskänslig alls med det e jag – det var jag åtmistone innan jag lade om kosten. Då var boven mjölk. Japp, tro det eller ej – mjölksocker. Det gav mig ett sånt sug och jag åt okontrollerat. Nu har jag gått ner till 50kg och mår så mycket bättre.
Glad att en härlig kock har insett att nyttig mat inte behöver vara tråkig! Många andra talanger ser endast allt pessimistiskt men du övervinner alla utmaningar istället! Älskar dina söndagssidor :)
Tack snälla Isbiten, nu smälter jag helt! :-)
Absolut ska man undvika spannmål. Fett är helt ok att äta. Kroppens matsmältningsorgan är halv milj år gamla, och man bör äta sådan mat som man åt då.
Socker är bara en annan form av stärkelse, så när man äter spannmål så bryts det ned till samma slutprodukter som om man åt spannmål. Mao, om du äter 300g pasta + bröd, så blir det exakt samma slutprodukt i kroppen, som om du åt 300g strösocker. Läs fortsättningen på denna text här:
http://marianova.com/users/kebabbert/blog/om-socker-och-fett
PS. Precis upptäckt din blogg, den verkar super! :o)