Till skillnad från andra människor är jag sällan impad av hotellfrukostar. Det är i regel bara väldigt mycket av saker jag inte vill ha. När jag bor på hotell vill jag serveras något jag inte äter i vanliga fall. Något som talar om för mig var i världen jag befinner mig, något som får mig att minnas hotellet med lite kärlek.
I tisdags och onsdags bodde jag på Hotell Wilhelmina eftersom jag hade en heldagsutbildning med kostpersonal under onsdagen. Utbildningsdagen var riktigt rolig, varje gång jag är ute och träffar matvärldens doldisar blir jag positivt överraskad: charmen, kompetensen, entusiasmen.
Nå, åter till ämnet: Jag gillade Hotell Wilhelmina på grund av den ställuppiga varma personalen som hjälpte mig med diverse märkliga saker (nej, inget sånt, vilken konstig fantasi du har!) med ett varmt leende. Frukosten i matsalen var däremot totalt ocharmig. Inte alls dålig, bara tråkig. Jag kan faktiskt inte minnas en enda grej av det som stod uppdukat. Frukostbordet är ju den bästa och billigaste marknadsföringen, inte bara för hotellet och middagsmenyn, utan för hela bygden. (Jag åt nötter på rummet istället för att äta i restaurangen, hade jag blivit frestad till frukost hade jag definitivt tagit en trerätters på kvällen.) Så nu funderar jag, och förhoppningsvis på hur man kunde gjort frukosten lite roligare. Jag tänker mig inte en helrenovering, bara att putsa på med lite lokalfärg.
På den korta tid jag var i Vilhelmina fick jag veta att det både fanns en skicklig marmeladmakerska och en fiskrökare i bygden. Varför finns inte deras produkter på frukostbordet? Och varför säljs de inte i receptionen. Och var finns tunnbrödet? Älgen? Svampen? Av konferensmenyn att döma finns ju ambitionen att förmedla lokala smaker.
Glöm inte heller bort att det inte bara är det typiskt svenska som kännetecknar en bygd. Finns det en thairestaurang i bygden? Jamen, köp in lite vårrullar någon gång. Eller en kul chilisås till äggen.
Kom med förslag du också!
Kommentarer
18 svar till ”Frestad av frukost”
hotellfrukostar fick en ny dimension på besöket i Bangalore, Indien, för någon vecka sedan. Hela världen var uppdukad! Nog för att croisanter är gott, men i Indien? Nä…
De tunna indiska pannkakorna som doppades i diverse chili och yoghurtsåser var en mycket bättre start på dagen!
Jag förundras ofta över att många hotell har massor av olika köttpålägg men ändå inte ett enda utan gris. (Lite OT, kanske, men i alla fall.)
Jag älskar ju i och för sig frukostbufféer, men en sak jag inte begriper är varför alla envisas med att ha varmhållen, vätskande äggröra. Det är ju vidrigt! Hellre en stekplatta där man själv får steka sitt ägg till perfektion. Det hade varit en dröm!
Fö borde alla hotell med nog utrymme ha en egen hönsgård. Pinfärska ägg ftw!
Gitto: Hmmm, nu var ju avsikten mest att visa hur enkelt och billigt det är att pimpa frukosten lite. Inte att uppmuntra hotellen att starta farm ;-)
Recycling av gamla blogginlägg…
Jajaja. Men jag ville bara säga det ändå. Alltid finns det någon underbar galning som nappar.
Peter: Jag återkommer ofta till samma ämnen, glömde bara länka till den förra diskussionen som ingalunda var identisk:
http://matalskaren.taffel.se/2010/10/12/nagot-om-hotellfrukostar-och-smordegens-formodat-undergorande-effekt/
Men nu var det mer en specifik efterlysning om vad Hotell Wilhelmina borde göra för att få lite lokalfärg och om hur man använder sig av lokala producenter.
Nu är jag inte så berest som många av de som kommenterade i förra frukostspalten, men den bästa frukostattityden jag upplevt finns i Berlin. Kaféer/barer/lunchställen serverar frukost ofta hela dagen och man får välja mellan olika varianter. Oavsett om det är pannkakor eller bröd eller ägg&bacon så får man mycket frukt till. Roligast var ett litet ställe där vi berömde marmeladen, och de svarade att det var en tant i samma hus som gjorde den. Nu går väl inte sånt för sig med våra livsmedelslagar, men ändå.
Om man nu ska applicera det på hotellfrukostar så borde det inte bli så krångligt. Istället för de luftiga frallorna som inte går att smöra utan att få med inkråmet så riktigt bröd som fått jäsa ordentligt. Gott smör och sylt/marmelad istället för små paket minilätta eller dylikt, och mycket frukt. Hellre en sorts salami/ost/juice med lite tanke/omsorg/bra råvaror bakom än fem olika som alla ändå smakar plast. Men det är väl också där åsikterna går isär: för eller emot mångfalden för mångfaldens skull (obs dessa åsikter får enbart appliceras på hotellfrukostutbud slut obs). Så fram med allt roligt som fanns i byn. Dock kanske den rökta fisken behöver lite reklam jämte fatet, de flesta äter väl inte sånt till frukost?
Riktigt gott bröd! Kan ursäkta de mest intetsägande frukostbufféer. Tunnbröd – absolut om man är i de trakterna. Fina pålägg – ingen pressa skinka. Kanske finns det lokala ostar om det finns. Jag älskar tyska frukostbufféer just för de fina korvarna och skinkorna och det tyska brödet.
Lyxig hemlagad mussli för de som gillar sånt och en god marmelad är aldrig fel.
Haller med Gitto om aggen. Antingen ar det vatskande aggrora, eller mer omelettbitar. Alskar de hotellfrukostar nar man far bestalla det varma sjalv och det kommer direkt fran koket. :)
Borjar de med gott, hembakat brod och nagra goda palagg tror jag de kommer langt. Det behover inte vara nagra konstigheter bara det ar gott!
Jag gillar när det står en flaska champagne (eller nåja, mousserande) nedstoppat bland frukostjuicerna, inte för att man alltid ska dricka sprit på morgonen men för att det är skönt att kunna om man vill.
jorma: Du är precis rätt på det! bara att möjligheten finns där gör dagen lite lyckligare. Däremot behöver jag inte sju sorters frukostflingor från storföretag oavsett om jag äter dem eller inte.
Alla: tack för bra inspiration!
“I Malgomaj är det alltid laj”, hette det på Dunderklumpens tid. Filmen, som trots Beppe Wolgers och Per “Karl-Bertil Jonsson” Åhlins samlade begåvning aldrig blev någon kioskvältare. Och det berodde inte bara på köksrimmet.
Så Hotel Wilhelmina borde satsa på att återställa enkel-V:et och åtminstone någon lokalt uppdragen (i Malgomaj)fisk, rökt eller dyl. Hel eller i röra.
Och varför inte passa på att namnge rätten efter den stackars tjej, Fredrika Dorotea Vilhelmina (notera enkel V:et) av Baden, som vid 16 års ålder tvingades gifta sig med Gustav IV Adolf, för att sen härbärgera honom hos mamma och pappa när han förlorat Finland 1809?
Nu kanske jag låter barsk, men det finns mycket att ta av och min släkt är ju från Dorotea, fd Bergvattnet, som döptes om efter henne.
Jag hade en lärare på högskolan som drivit en bykrog i Norrland tidigare. Han försökte laga mat på lokala råvaror men det funkade inte, folket där ville ha pasta och pizza osv. Istället för att resa långt bort käkade de på krogen för att uppleva andra länder. Så är det nog ofta både på ödsliga ställen och mer befolkade runt om i landet
Cristoffer: Jo, jag känner också till den ekonomiska realiteten. Ingen skulle bli rik på att köra älgbuffé i Vilhelmina. Man behöver stöd hos ortsbefolkningen. Samtidigt måste man ta hänsyn till nyfikna turister.
Och det är ju skillnad på en hotellfrukost! Fast inte ens här tycker jag att man ska vara allt för kompromisslös, inte på den prisnivån. På svindyra hotell med ett annat klientel är det en annan sak. Jag skulle mest vilja ha en lokal hörna på frukostbuffén, för att testa.
Jag har funderat över hotell frukostar på samma sätt, Lisa. Men jag vet iofs inte om jag är så sugen på thaimat till frukost, men annars tycker jag det är ett väldigt bra och tankeväckande sätt du skriver om frukosten på!
Thaimat till frukost är strålande gott. Inte currys och sånt, men nudelsoppa, rissoppa och fried rice på gårdagens överblivna ris. Sitta i en kylig bergsby i Laos en tidig morgon med en värmande nudelsoppa. Me like!
Tror jag bloggat nåt rissopperecept på min blogg för övrigt.
För övrigt håller jag med. Företagare på små orter måste ju hjälpas åt och gynna varandras produkter.
Oj, hotellfrukostar! Jag skulle kunna skriva en bok om dem, love it! Jag tror den svenska hotellindustrin skulle kunna ta lärdom av en del av världens bästa bed and breakfasts. När jag var i Skottland senast gjorde jag rejäl research innan för att hamna hos B&Bs med bra kvalitet inte bara i rumsväg utan också matväg. Ett av de bästa B&Bs vi övernattade på var på Isle of Skye. Frukosten var otrolig. Lokala råvaror från ön som rökt lax och kippers stod på menyn, det fanns färska smoothies på beställning gjord på mjölk, yoghurt och bär från trakten, hemmagjorda marmelader, färska hembakta muffins, korvar, bacon och ägg från en producent på ön… Vi pratar fortfarande om denna frukost. En annan favorit är Lilianfels i Blue Mountains utanför Sydney som serverar kallpressad äppeljuice från trakten och på buffén små luftiga torn av Eggs Benedict gjord helt på lokala råvaror. Jag håller med Lisa. Jag förstår inte varför det skulle vara dyrare eller svårare att servera mumsig frukost med lite inslag av lokala råvaror. Ta vara på renkött, hjortron, lingon, blåbär, rökt fisk, segt mjuktunnbröd och korvar. Gör stora satser musli och baka lite bröd själv för tusan! Det saknar jag fortfarande i Sverige på många hotell.