Friterat ägg?!

Har ni friterat ägg någon gång? Har ni ens tänkt tanken? Det hade inte jag, och jag har ändå drömt nattliga drömmar om att fritera torkad röksvamp som puffar upp som räkchips (de gör de inte, de bara bränns).

Nu snackar jag alltså inte om skotska ägg eller tunisiska brik. Utan råa, pinfärska ägg som man pocherar rätt ned i 180 gradig olja. Inte? Nä, vem skulle komma på tanken om inte ens jag lyckats fantisera ihop det?

Jag satt och bläddrade i den förvånande bra boken Det spanska lantköket (tack Anneli ANKI heter du! för tips!) och gottade mig just åt att tortilla-receptet var helt rätt eftersom det var som min mamma alltid lagat det: med tärnad, stekt potatis och inte skivad kokt. Och så hamnar jag på uppslaget huevos fritos. Huh, tänkte jag, det där får jag väl testa någon gång.

Och så i går natt då jag hetsläste första halvan av faksimilutgåvan av Bonniers kokbok från 1960 i stället för att sova. Vad tror ni ploppar upp bland äggrätterna? Jo, just det: “friterade ägg är kanske inte någon vanlig rätt i Sverige, men de är goda att äta och lätta att laga.”

Jag blev helt perplex. Redan i sextiotalets Sverige stod husmödrar och friterade ägg enligt Ingrid Jansson, som kvinnan som skrev kapitlet “Smårätter” heter. Eller kanske gjorde de inte det? Det skulle ju i alla fall förklara hur jag – drottningen av och skyddshelgonet för de friterade munsbitarna – undgått att någonsin höra talas om det.

Hur som helst var en utmaning jag inte kunde motstå, lipofil som jag är. Kvällens middag skulle bli morotssoppa eftersom det här huset vadade i morötter. Klart man kan slänga på ett friterat ägg också? Det var bara att dra fram kastrullen, oljan och dödsföraktet ur bakfickan.

Resultatet blev ett bestämt nja. Eller alltså, det var jättegott. En korsning mellan ett stekt och ett pocherat ägg. Men ett ägg är ett ägg är ett ägg och jag undrar om det verkligen är värt att börja kladda en massa med het olja bara för att kunna flasha med sfäriska stekta ägg. Jag vet inte. Det var kul, men nog förstår jag varför det aldrig slog på sextiotalet.

Morotssoppan däremot, den hade nog kunnat väcka livslusten i vilken valiumlullig hemmafru som helst: morotssöt, yoghurtlen, varmt kryddig och med en rent sublim ton av gräsig olivolja och citrussyra som motverkar rötternas lite jolmiga jordighet.

Morotssoppa med harrissa, citron och friterade ägg

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4

Tid: 40 min

Börja med den mindre mängden harissa och smaka dig fram. Och vill du inte fritera ägg fungerar en ägghalva bra ovanpå. Eller bacon. Varför inte både och?

• 2 gula lökar
• 2 vitlöksklyftor
• 3 stänglar stjälkselleri
• 1 kg morötter
• 3 msk olivolja
• 1 msk nymortlad koriander
• 1 tsk nymortlad eller malen spiskummin
• 1/2-1 msk harissa
• 1 msk tomatpuré
• 1 l god buljong (vi tog hemkokt hönsbuljong)
• salt, svartpeppar
• saft från 1 citron
• 2 dl tjockyoghurt (typ turkisk eller grekisk)
• 1/2 dl smakrik olviolja
• till äggen:
• 2-3 dl neutral olja
• 4 ägg

1. Hacka lök, vitlök, selleri och slanta morötterna. Fräs allt på ganska låg värme i olivoljan tills löken blivit genomskinlig.
2. Tillsätt koriander, spiskummin, harissa och tomatpuré. Låt fräsa ytterligre någon minut tills det doftar riktigt gott.
3. Häll på buljongen och koka tills allt är riktigt mjukt, det tar en kvart ungefär.
4. Mixa soppan slät och rör ned citron, yoghurt och olivolja. Smaka av med salt, peppar och kanske lite mer harissa eller andra kryddor.
5. Hetta upp oljan till 180 grader i en liten kastrull. Knäck ett ägg i en kopp och stjälp försiktigt ned det i den heta oljan. Vik in vitan mot gulan med en träsked eller annat värmetåligt redskap. Plocka upp ägget efter lite mindre än en minut och låt rinna av på hushållspapper.
6. Servera äggen i soppan. Lite persilja är gott ovanpå.