Att länka till underbare Snack-Hackes roliga E-nummer tävling. Nåväl, bättre sent än aldrig.
Nu tillhör jag inte dem som av princip tycker att E-nummer är förfärliga. Det mesta är (vilket jag upprepar med en druckens envishet) helt vanliga ingredienser. Annat är totalt onödig och rent av farlig. Men att proppa i tjugotalet får väl ses som en överloppsgärning.
Edit: Länken korrad!
Kommentarer
5 svar till ”Glömde visst …”
Hej!
För det första funkar inte länken. För det andra tycker jag inte att det är så roligt när man underblåser en allmän E-nummerparanoia. Just denna tävling var i och för sig rätt OK, eftersom den ledde till en vettig dialog med producenterna, men i princip handlar rädslan för E-nummer allt för ofta om okunskap och kemikaliefobi.
Tack för att du håller emot den trenden!
Tack Lisa!
Svante:
Först, här är en fungerande länk:
http://hakkesnack.blogsome.com/2008/05/12/branschens-kommentarer-till-e-nummertavlingen/
Sedan kanske jag ska passa på att jag läst kemi vid universitetet, är känd som en balanserad och nyfiken själ samt att den rådande trenden inte alls handlar om okunskap eller fobi. Visst cirkulerar det märkliga kedjebrevsliknande mejl med allsköns historier om hur aspartam, glutamat och margarin skapar monster av alla våra barn. Jag antar att du stött på dessa, och även läst en eller annan krönika som reagerar känslomässigt snarare än att analysera fakta? Min erfarenhet, låt vara något begränsad, är ändå att debatten i stort är sund och kunskapsbaserad. Att sedan inte alla är överens är ju bara bra, annars blev det ju inte mycket till debatt ;)
Svante nu funkar länken. Och naturligtvis ska man diskutera de här frågorna. Hacke gör det på ett bra sätt.
Rädslan för vissa E-nummer är helt befogad. Andra är ofarliga och rent av trevliga ämnen.
Hej Lisa och Håkan,
Nu har jag även läst inlägget där Håkan svarar kommentatorer med liknande åsiker som jag:
http://hakkesnack.blogsome.com/2008/05/06/varfor-haka-upp-sig-pa-e-numren-i-maten/
Jag är fortfarande inte övertygad om att en tävling som fokuserar på antalet E-nummer är rätt väg att gå. Om man till exempel är orolig för kombinationen natriumbensoat och askorbinsyra (E211 och E300) kommer man väl längre med att diskutera riskerna med just den blandningen. Kommer man sedan fram till att det är farligt får man sluta äta hemlagad hjortronsylt och annan mat med just de två ämnena. Men det gör ju varken till eller från vad gäller de andra E-numren, eller?
Problemet är att gemene man inte kan springa omkring med en E-nummernyckel i fickan. Inte jag heller. Tills producenter och politiker tar sig och varandra i hampan och förbjuder de värsta och onödigaste tillsatserna tycker jag att det är en rolig idé med en tävling.
Dessutom är det slående hur mycket bättre maten är som inte innehåller många E-nummer. Mitt främsta knep när jag väljer nya produkter är att kika på ingrediensförteckningen. Ju fler E nummer, destp sämre smakar det i regel.