Vad ska man ha en blogg till om man inte får gnälla lite? Gillar ni inte jeremiader kan ni sluta här, ingen tvingar er att läsa vidare. Om ni undrar varför jag övergår allt mer konsultverksamhet så beror det på att mitt arbete som frilansskribent värderas till typ ingenting alls.
Förra sommaren kom droppen. Då ville en redaktör ha betalt av mig för att publicera ett utdrag ur min bok. Detta trots att jag hade fixat gratis opublicerade bilder samt skrivit en massa unikt material gratis till tidningen som skulle publiceras ihop med utdraget ur boken. Inte särskilt etiskt va? Samme redaktör mejlade mig efter att jag skickat en faktura på överenskommet belopp för ett annat uppdrag och undrade om jag inte kunde pruta lite eftersom budgeten var lite dålig just nu. För att inte tala om redaktören på den stora tidningen som ville pruta på en faktura för att artikeln jag skickat måste kortas för att få plats i tidningen eftersom de planerat om. Listan på liknande absurditeter kan göras sorgligt lång.
Och idag fick jag ännu ett av de där typiska mejlen från en annan journalist som ville ha en lista på mina tio (!) favoritmatmarknader och en motivering till varje. (Jo, jag brukar själv fråga sådana saker. Det var mängden som fick mig att baxna. Jag erbjöd mig att lista tre.) För några veckor sen ville en journalist som intervjuade mig som expert att jag gratis skulle skapa ett unikt recept med anknytning till ämnet. Helst skulle jag fixa gratis bild också. För att inte tala om reklambyråer som ringer och vill “intervjua” mig om ditten och datten för en kunds räkning. Eller att jag bara utan ersättning ska skicka listor, gamla artiklar, skriva nya artiklar eller vill ha tips om hur de ska lägga upp en pressträff.
Ursäkta om jag gnäller. Men jag får ofta frågan om hur man blir matskribent. Jag säger bara: Vad ni än gör: bli inte frilansande matskribenter om ni vill ha god ekonomi eller bli behandlade med respekt.
Tyvärr är det så i Sverige att man får betalt efter hur långa artiklar är. Sällan hur bra de är. Nördande och ordslöjdande är helt enkelt bisarrt olönsamt. En del skribenter skriver i princip inte artiklarna själva (eller sina böcker heller): det gör redaktören eller en betald spökskrivare åt dem.
Därför är jag glad att det finns företag som betalar mig för att nörda. Så att jag slipper bli en bitter rättshaverist.
Övriga uppdragsgivare i höst: Jag håller på att avsluta ett researcharbete om fullkorn för Wasa. Vansinnigt kul! Mer om detta senare. Dessutom kommer jag att göra internutbildningar för ett par stora livsmedelsföretag. Så jag är glad ändå!
Kommentarer
21 svar till ”Gnäll: Jag blir så trött!”
Stå på dig Lisa! Du besitter stor kunskap, och ska ha betalt därefter. Det är inte att gnälla att hävda sin rätt.
Tyvärr är det ingen som vill betala, så då byter jag hellre inriktning.
Klart man får gnälla! Det låter ju dessutom som om du har all rätt att göra det också.
Jag är frilansjournalist själv och har mer och mer gått över till att på konsultbasis skriva för stora företag och branschorganisationer. De betalar mycket bättre än sedvanliga tidningar och magasin. Tyvärr. Men man måste ju leva!
Och visst får man gnälla på sin blogg. Hur mycket som helst. Min egen privata blogg är ett sätt för mig att undvika härdsmälta i huvudet…
Du har mina sympatier. Gnäll på!
skaffa ett betalnummer som sådana typer kan ringa !
typ 99.90 kr i minuten. svara långsamt och tydligt på deras frågor direkt.
sen har du hemligt mobilnummer som du lämnar ut till riktiga människor.
Henrik: Jag kan kanske sälja lite telefonsex vid sidan av för att få sprätt på affärerna.
Man skulle ju tycka att de har liiite skam i kroppen. Men att kräva betalt av DIG. Var det för att du skulle vara tacksam för “reklamen” av boken?
Låter helt sanslöst överlag. Som om någon skulle trippa ner till någon fast anställd och säga att förresten du får hälften av lönen den här månaden för lönen är lite krasslig. Jo jo.
Apropå telefonsex eller sex i stort så finns det folk till allt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=815624
Lägga ner tid på en jämo-anmälan för att det bara riktar sig till kvinnor… trötthetsepidemin breder ut sig.
Något av det sjukaste är att du ändå är typ Sveriges mest namnkunniga matskribent och ändå råkar ut för de här bisarrerierna. Jag undrar hur det är för de stackarna till frilansare som inte har ett lika starkt “varumärke” i sitt namn.
En del av de stackars frilansarna klarar sig utmärkt genom att gödsla med dåliga artiklar. Andra som verkligen har passion för det de gör och vill prestera bra har det supertufft.
I stort sett alla mina redaktörer (med undantag av mina darlingar) förväntade sig att jag ska tjäna pengar på “annat” och anser att det är bra för mig att synas i deras tidning/program för att det ger exponering.
Jag förstår dig verkligen. Som konsult får man ju normalt betalt:. Dessutom brukar man ha olika timpris beroende på kompetens och där ligger du väldigt bra till. Hoppas bloggen är en bra merit i ditt CV!
Från en journalist till en annan – stå på dig!
Men hallå… du kan ju inte lämna journalistiken. Inte ska väl någon företagsledning typ få ensamrätt på ditt fina skrivna ord.
Och man kan ju sätta en redaktör på en diet av att försöka omvända exponering i, du vet, mat.
Olle: Jag ksriver ju på Taffel.se! Det räcker gott.
Jessika: Det är inte bara redaktörernas fel. Det är branschen som blivit konstig.
Konsulta på du bara – bara du fortsätter skriva böcker också!
Gnäll på du! Det låter inte klokt vad du beskriver. Får du kunder som betalar ska du absolut fortsätta med konsultuppdrag. Och såklart hoppas jag det kommer fler böcker av dig i framtiden :)
Själv har jag nog börjat i fel ända då jag ständigt jobbar ideellt och gratis. Snacka om att vara “värdelös”. Hittar inga kunder som är villiga att betala för mitt jobb. Är arbetslös sedan drygt två år tillbaka och fick i våras ett i mina ögon förnedrande förslag om arbetspraktik som värdinna på en sopstation under juni månad… jag tackade nej då jag, som hade sökt upp den förvaltningen och sökt både jobb och praktik som skolinformatör, är ute efter mer kvalificerade uppgifter med mina dubbla examina i bagaget (tidigare pedagog och senast internationella relationer och en breddad mag i mänskliga rättigheter). Svårt att lära sig ett jobb när man aldrig får chansen att pröva…
Så många som vill ha men inte är beredda att ge.
vi går in i en lågkonjuktur. det kommer slå hårt.
kanske är det nervositeten som gör att de börjar bete sig konstigt ?
jag kommer förlora en hel del kommande åren. har det på känn. brukar ha rätt.
Klart man får gnälla! ;)
Hej Lisa!
Googlade lite på matskribenter och hittade din sida här. Som en blixt från en klar himmel så kändes det idag som att jag “visste” vad jag vill jobba med, och det är som matskribent.
Men så läser man denna text.. Är det fortfarande lika illa, för detta är ju ändå skrivet för 2 år sedan?! =)
Hur ser marknaden för matskribeneter ut?
Måste man ha journalistisk utbildning och/eller nåt mer?
Har massa frågor..
Hoppas att det inte är lika drygt nu som det verkade vara för 2 år sedan, för din och andras skull! =/
Mvh// Carina
Ina: Det är inte ett dugg bättre! Det finns enormt få matskribentarbeten och väldigt stor konkurrens. Det finns ingen specifik utbildning. man bör antingen ha en journalistutbildning eller en gedigen matutbildning. Gärna båda. Jag tycker att du ska vända dig till någon form av yrkesrådgivare för jag hinner inte hjälpa alla som vill ha hjälp av mig vilket du kanske förstår av inlägget ovan ;-) jag kan tyvärr inte hjälpa dig.
Jag tycker att du ska börja träna genom att starta en matblogg, fotografera och lära dig skriva recept. även om du inte blir matskribent kommer duu att ha en underbar hobby och utvecklas som matlagare och skribent. Du kommer att ha kanonkul och vem vet, du kanske verkligen har talang ;-)
Lycka till!