Godaste gulaschen (eller vad det nu är…)

Min kamera har varit utlånad i helgen, så ni får hålla till godo med Magnus vackra mobilkamerabilder idag!

Hur en äkta gulasch eller pörkölt görs och vad som skiljer dem åt verkar vara ett lika känsligt ämne för centraleuropeerna som frågan om vårdnadsbidrag här i Sverige. Efter att ha läst ungefär trettio olika recept och följt en några minst sagt hetsiga diskussionstrådar om hurvida färsk paprika alls är tillåtet, om ister eller solrosolja är det korrekta matfettet och om det ska vara mycket eller minsta möjliga mängd lök i fick jag en hejdundrande huvudvärk och gav upp jakten på den perfekta gulaschen.

Så skit samma vad det här är. Jag kallar det gulasch eftersom det är lättare att uttala än pörkölt och så får ni vara nöjda med det. För det är den godaste gryta jag lagat på väldigt, väldigt länge. Det måste väl räcka?

Ett genidrag var att använda mig av en stor, nästan oscent rödmättad bit märgpipa från latinamerikanerna i Hötorgshallen. Den stora biten märgben som vilade i mitten av köttstycket fick koka med, och när vi började bli vrålhungriga men grytan inte riktigt var klar fiskade vi upp den igen. Den heta och paprikakryddiga märgen smakade så gudomligt bredd på lite rostat bröd att jag överväger att koka grytan enbart på märgben nästa gång.

Gittos gulasch

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 6

Tid: 3-4 timmar

Nu skulle jag kunna snobba mig lite och säga att det är viktigt med ett fint ungerskt paprikapulver här, för det säger alla andra. Men det är inte riktigt sant i det här fallet, för jag använde mig av helt vanligt svennepaprikapulver och det blev gudomligt gott. Huvudsaken är att pulvret är färskt och luktar starkt (öppna allra helst en ny påse!). Gammalt paprikapulver luktar ingenting och smakar bara hö.

Riktig bacon är dock en fördel i den här grytan eftersom man då kan fräsa grönsakerna i baconfettet utan att allt bara fastnar. Ta smör annars, det går också.

Vi serverade gulaschen med tjeckisk brödknödel. Den smakade bra, men jag vill nog finslipa receptet lite innan det är bloggvärt.

• 1,2 kilo märgpipa eller annat grytkött
• ister eller smör till stekning
• 150 g bacon
• 3 stjälkar selleri
• 1 morot
• 1 liten palsternacka
• 3 gula lökar
• 4 vitlöksklyftor
• 2 msk tomatpuré
• 3 msk paprikapulver
• 2 tsk torkad timjan
• 1 msk torkad mejram
• nymalen svartpeppar
• 1 msk koncentrerad kalvfond
• vatten
• salt efter smak
• till servering
• hackad persilja
• någon slags knödel, potatis eller bara bröd

1. Skär köttet i grytbitar. Bryn bitarna i smör eller ister i omgångar. Lägg över i en gryta allt eftersom. Vispa ur stekpannan med lite vatten och häll det i grytan.
2. Tärna bacon, morot, palsternacka och selleri. Hacka lök och vitlök.
3. Stek baconet långsamt tills det är knaprigt. Lägg över i grytan. Fräs sedan lök och vitlök genomskinligt i baconfettet på låg värme. Lägg över i grytan. Fräs sedan morot, palsternacka och selleri ett par minuter. Tillsätt tomatpurén och fräs några minuter till. I i grytan med det också.
4. Släng i paprikapulver, timjan och mejram i grytan. Ta några rejäla tag med pepparkvarnen också. Tillsätt kalvfond och så mycket vatten att det nätt och jämt täcker köttet.
5. Koka upp grytan och låt den sedan sjuda i 2-3 timmar tills köttet är mört – den sista halvtimmen med locket av så att såsen reduceras. Smaka av med salt, strö eventuellt över hackad persilja. Servera med någon slags kolhydrat.