IMG_1619

The grey knight – jordmusseronen

Både Nya Svampboken (Holmberg/Marklund) och Bo Nyléns Svampar i Norden tar upp jordmusseronen som en svamp vi kanske borde äta mer av, eftersom man tydligen gör det nere på kontinenten. Det verkar vara i Frankrike man äter denna lilla gråa musseron, här och var på nätet ser jag kommentarer om att den säljs på marknader. Min gissning är att den går åt även i Spanien.

Men inte i Sverige. Finns det skäl till att vi inte gör det? Jordmusseronen (kallades tidigare gråmusseron) ser inte så mycket ut för världen, den saknar kantarellens lyster, den stolta fjällskivlingens reslighet, karljohansvampens trinda uppenbarelse, mandelriskans stank. Jordmusseron är grå, låg och gör inget väsen av sig.

Det finns en och annan giftig förväxlingssvamp. Tar man streckmusseron istället må det väl vara hänt, men både pantermusseron och fjällig gallmusseron liknar jordmusseronen, i alla fall så pass att man nog ska titta två gånger. Men den filtaktiga, grå hatthuden, den milda smaken och lukten, den trådiga foten och det vita sporavtrycket samt att den växer med tall räcker för att sortera bort de giftiga arterna – de är dock inte giftigare än att man kan få ont i magen. Det finns flera små, grå musseroner med filtaktig hatt men ingen giftig art. (Tack Michael Krikorev på Svampguiden för råden.)

Jordmusseronen är ingen nybörjarsvamp, måhända, men inte någon av de svåraste arterna att lära sig. Det bästa sättet är att gå till en svamputställning och hoppas på att där finns jordmusseron. Den är inte ovanlig, så chanserna är goda. Och i värsta fall får man lära sig något annat istället.

Så smaken då. Jordmusseronen är mild och fin i smaken, med en liten fin broskighet som många musseroner har, ett slags tuggmotstånd som är svårt att beskriva. På det hela taget smakar jordmusseron som en light-version av streckmusseronen, som har kraftigare smak och mer motstånd. Jordmusseronen är mer finstämd av sig. Från och med i år är den på min lista av matsvampar, och det är jag glad för.

Det Cortinska glappet minskar.

IMG_1616

Kommentarer

4 svar till ”The grey knight – jordmusseronen”

  1. Örjan

    Aldrig plockat eller ens intresserat mig för. Undrar hur många exemplar jag kan ha sett i skogen utan att känna till dess kulinariska möjligheter.

  2. Säkert oräkneliga. Och det gäller många svampar, även för mig. En del talar gott om den mångkransade spindelskivlingen…men där nånstans går nog min gräns. Där kliver jag ur Bengt Cortins stövelspår.

  3. I hear my voice in the depths of the forest…

  4. Peter Jägerbro

    …but no answering voice comes back to me…