Grisfest?

Det sägs att det i början av epidemin anordnades partyn där folk frotterade sig hejdlöst med varandra med avsikten (eller om det nu var ursäkten) att det var bättre att få flunsan nu när den en harmlös nassesnuva än när den muterat till en grotesk galtpest.

Hur som helst innebär mitt jobb ett ständiigt gnusslande med kreti och pleti. Det kindpussas och kramas så att virusarna sprätter. Jag trodde att vi klarat av flunsan i somras men nu börjar jag känna mig illavarslande yr och kliig i halsen. Jag försökte skrämma iväg symtomen med en Americano (Klen bevekelsegrund, kanske kininet och ginsengen i Camparin? Men den muntrade upp i alla fall.)

Så istället för en resa till London i morgon och några dagars testätande för Time Out hägrar en tid av Alvedon, yoghurt och flingor. Håll tummarna för att jag håller mig frisk. Annars blir det sabla trista inlägg närmaste tiden. Senaste dagarna har inte heller varit roliga matmässigt. Helgen tillbringades i äktenskaplig harmoni men kulinarisk misär. Jag hade en smaksinnesstörning, Johan har en käkinfektion och kan knappt tugga. Keldas tomatsoppa, äggröra och ärtsoppa på tub var de kulinariska höjdpunkterna i mathållningen som gick i oförarglighetens tecken. Lyckligtvis är mitt smaksinne på bättringsvägen.

Edit: Nu är det tisdag och jag är trött men kry. Hoppas att det håller för nu drar jag till London!