Min inspirationssvacka kom av sig tack vare er, kära läsare, samt Sofias fina inlägg om shisobladen och hennes poetiska sallad. Jag har ju också en burk i safferiet! I morgon blir det revbensspåll med spädkål och shisoblad. Exakt utforming ännu oklar. Snabbstekta plommon i kålsalladen, kanske?
För övrigt kan jag meddela att en av de sorgliga bieffekterna att att prenumerera på lådor från Årtiderna är att man lätt frestas till sorgliga missmatchningar av de fina råvarorna. Deras recept präglas tyvärr ofta av samma desperata gastronomiska tvångsäktenskap. Jag minns ännu, och med en rysning konstellationen tortellinin med kokos, parmesan och rucola som frejdigt föreslogs.
Förra helgen tog vi med några utsökta grönsaker till landet och gjorde en sallad på överblivna musslor, grön sparris och örter. Det var rätt äckligt. Inte ens baconet som agerade smakbrygga hjälpte. ja, ni läste rätt: inte ens bacon funkade.
Har ni också förletts till vidriga kombinationer på grund av ohejdade inköpsrundor eller ekolådor? Lätta era hjärtan!
Kommentarer
5 svar till ”Gristrånad och tvångsäktenskap”
“Gastronomiska tvångsäktenskap” – haha den formuleringen gillar jag!
Asså, vi körde en kylskåpsrensning inför en resa, där mina tankar rörde sig om persisk rödbetssoppa medan Patrik hade idéer om potatis och kryddor.
Om jag minns rätt ledde detta till hälften potatis, hälften rödbetor kryddat med vitlök, palsternackor, morötter, granatäppelsirap, bruna senapsfrön, kummin, timjan och säkert mer som jag inte minns nu… Det smakade INTE gott. Det rådde tystnad vid bordet.
MEN
Dagen efter blev soppan en grym potatissallad tack vare citronskal, citron, kapris, olja, kanske användes timjan? Minns inte riktigt… Vackert och vemodigt rosa var potatissalladen i alla fall.
Asså, vi körde en kylskåpsrensning inför en resa, där mina tankar rörde sig om persisk rödbetssoppa medan Patrik hade idéer om potatis och kryddor.
Om jag minns rätt ledde detta till hälften potatis, hälften rödbetor kryddat med vitlök, palsternackor, morötter, granatäppelsirap, bruna senapsfrön, kummin, timjan och säkert mer som jag inte minns nu… Det smakade INTE gott. Det rådde tystnad vid bordet.
MEN
Dagen efter blev soppan en grym potatissallad tack vare citronskal, citron, kapris, olja, kanske användes timjan? Minns inte riktigt… Vackert och vemodigt rosa var potatissalladen i alla fall.
Jag har aldrig tyckt om fiskbullar…smak och konsistens. Jag kämpade med gråt och kräkreflex när vi fick det i skolan. Som vuxen kände jag att nu är det dags att ta sig i kragen och pröva igen och jag hittade då ett recept på fiskbullar med sweet chili-sås som såg lockande ut. MEN saken är den att det slog t.o.m. skolbespisningsbullarna i vidrighet.
Försökte mig på en sås till stekt fisk på kalles kaviar och gräddfil. Det går bara inte! Trodde jag kommit över traumor från fritidsmellis med fil och limpa med kaviar. huvvamej!!! varför funkar det inte alls? Någon mer? Kalles på mackan med apelsinjuice är likaledes vidrigt. Trots jag älskar kalles!!!