En massa vrålsnygga höstkläder. Den senaste tiden har jag tappat några kilo i vikt (tack, svamppromenaderna!), och då blir det plötsligt roligt att köpa plagg igen. Bara det att få känna sig hyfsat snygg inför spegeln är en sällsam upplevelse. Att dessutom få pråla i nya kläder är helt fantastiskt upplivande. Jag skulle kunna starta modeblogg, för som Magnus konstaterade, jag har fanimig smak.
Ankbröst. För det är så gott. Finns det egentligen någonting som går upp emot det, rosastekt med knaprigt skinn? Jag fnular som bäst på vad jag ska göra med det. Kanske något med lingon om jag orkar ta mig ut och plocka, syran borde bryta av väl mot det feta köttet. Men risken är väl tyvärr stor att jag fastnar i en trattkantarellbacke i stället och då vet vi ju alla hur det går.
Rådjursstek. Så klart. Visserligen har vi en väldigt jobbig spisvakt som ett minne från sjuttiotalet, då vårt hus var gruppboende (därav sprinklers i taket, larmknappar på toan och en hel del ledstänger). Den måste slås på varannan timme, men tjälknul ska det bli av den ändå. Det var av den anledningen gud skapade väckarklockor.
Duvec. Världens godaste grönsakskonserv, jag lovar. Perfekt grytbas när man är för lat för att ta tag i matlagningen men ändå vill ha något roligare än hämtpizza, fantastisk som soppa förstärkt med lite rotfrukter, pasta eller vad man nu har hemma. Det är en stapelvara hemma hos oss.
Lammstek. Jag har fått en helt galen längtan efter rosastekt lamm med sky, mintsås och roast potatoes. Varken mer eller mindre. Jag har tjatat om den där jävla lammsteken tills Magnus öron blött och nu är den äntligen i mitt kök. Anglofilen i mig jublar, min matbloggspersona undrar om jag inte kan krångla till det på något vis, så att det blir bloggbart.
Plasthinkar med lock. För någonstans måste all min torkade trattis förvaras. Och det känns härligt dekadent att kunna dra fram tiolitershinkar och bara grabba en näve eller två till såsen.
Carbonell olivolja från Zaragoza. Mycket för att den var i en vacker dunk med en ovanligt ful (men förförisk!) kvinna på, men även för att jag älskar spansk olivolja. Just den här var rejält gräsig och väldigt god, på det där kompromisslösa sättet som jag älskar. Nu har jag åtta sorters olivolja hemma. Det känns bra.
Skaldjur. 4 ostron, 2 havskräftor, 4 signalkräftor och ett ben kamchatkakrabba. För att det är lördag, stupid.
Kommentarer
7 svar till ”Hej konsument: Saker som jag köpt”
Oj, vilken fantastisk matshopping! (Because you’re worth it!)
Än är det inte för sent att grilla Gitto:
http://www.strandhuset.se/2009/07/18/anka-pa-grillen/
Och det var ju du som ledde in mig på dessa ljuvliga ankbröst:
http://gittosmat.blogspot.com/2007/02/anka-fr-opanka.html
Hej Margit! Du verkar ha det bra i storskogen :) mitt tips med kantareller: Kantarellmuffins – perfekt som mellis. Eller frukost. Eller närsomhelst.
Gunilla: Det var inte ens meningen. Allt var impulsköp förutom hinkarna.
Björn: Nä, jag skippar nog grillningen av ankbrösten, tycker de blir så bra i min gjutjärnspanna. :) Men det är kul att ha inspirerat till slika grillexcesser!
anna: Skojar du? Jag är helt fanatisk, som du märkt. :) Men kantarellmuffins, det går inte. Inte nu när lillebror flyttat ut. Då är det bara jag som äter dem, och det känns för sorgligt!
En sån olivoljedunk står hemma hos mig också. Jag upplever det som att spansk olivolja är minst lika god som italiensk men inte alls lika hajpad.
Görel: Ja, spansk olivolja är väldigt underskattad. Varför har italien lyckats så bra med att föra fram sin rätt mediokra matkultur? De till och med importerar spanska oliver och pressar som italiensk olivolja för att möta efterfrågan. Bisarrt.
Var köper du duvec? Det låter som något som borde staplas även i mitt skafferi men jag hittar den inte i de “vanliga” mataffärerna.