I natt var jag uppe alldeles för sent och tittade på delar av alla säsonger på Hell´s Kitchen. Jag fann det vara utmärkt underhållning, realityteve när den är hyfsat meningsfull.
Jag intervjuade Gordon Ramsay för en massa år sedan precis innan han blev megastjärna och fann honom vara en mycket obehaglig person. Inte för att han är en djävul i köket, det finns flera kockar jag både högaktar och gillar som är det, utan för att han var så iskall bakom sina charmiga skolpojksleenden. Han var urtypen för en school bully som hittat en nisch där hans obehagliga sätt var en tillgång. Han hade just startat sin första helt egna restaurang.
Under intervjun ljög han skamlöst ett par gånger och var helt obekymrad när han blev påkommen; möjligen betraktade han mig med lite mer respekt när det visade sig att jag kände till en hel del om intrigerna bakom hans nya krog.
Jag gillade inte hans sätt att prata om mat. När man pratar med passionerade kockar – ja, även superkända upptagna kockar som Mario Batali, Heston Blumenthal, Rocco diSpirito och René Redzepi – så tänds en glans i deras ögon; de glömmer tid och rum och intervjun drar ut på tiden. Lunchen övergår ibland i middag och en spontan provsmakning av ditten och datten. Trots att man är en nolla från ett avlägset land som skriver på ett för dem obegripligt språk. En liten oansenlig kvinna med lunsiga kläder som aldrig skulle klara en kväll i kökets hetta.
Gordon Ramsay är helt i kontroll. Matlagning är en prestation som ska bemästras. Hans mat är klanderfri, hisnande perfekt. Mästerlig. Men jag går inte i gång på den. Den är lika sval som kocken själv. Jag ser honom gärna på teve, men vill inte äta middag med honom. Och han vill nog inte äta med mig heller för den delen.
—–
Här kommer en länk till en ganska aktuell intervju. Det som får mig att tappa hakan är att han uttrycker sitt gillande för Guy Dimond. Dimond har ofta varit kritisk mot Ramsay. Ramsay har tidigare i en teveintervju förklarat att det skulle bereda honom ett nöje att klå upp Dimond (minns inte exakta ordalydelsen, men andemeningan var klar). Guy Dimond är en av mina käraste vänner, så jag oroade mig lite för honom ett tag.
Kommentarer
40 svar till ”Hell’s Kitchen och djävulen själv”
Jag läste någonstans att den mobbande kökschefen som skriker åt allt och alla är rätt ute nu för tiden. Men det gör kanske bra show när Gordon Ramsey får hålla låda som han vill.
Det är stor skillnad på att ställa upp i en tidsbegränsad tävling där man vet dealen och ett pris hägrar och att gå till ett helvetesjobb varje dag. Jag tillhör annars gruppen som anser att det är en myt att man måste behandla sin personal illa för att uppnå resultat. Hård disciplin: Ja! Kadaverdisciplin och förnedring: Nej!
Det finns hur många studier som helst som visar att såväl möss som människor producerar sämre resultat när pressen är FÖR stor.
Framför allt skapar det en arbetsmiljö med en otroligt hög skadefrekvens och drogmissbruk.
Intresant att höra, jag trodde i min naivitet att han spelade elak och att det var enbart en TV-produkt, håller definitivt med om att man kan få ett bra resultat med ett helt annat hållningssätt, men en blandning av piska och morot fungerar ofta bäst.
Fast ser man den brittiska varianten (den ursprunliga, troligen) Elake kocken är han inte riktigt så diaboliskt elak som i Hell’s Kitchen. Där blandar han faktiskt piska och morot. Fast “fuck me!” säger han jävligt ofta. ;-)
Ja, vad intressant — jag finner mig ofta diskutera detta med kompisar. “Men hur tror ni att Prince/Johnny Depp/Meryl Streep/Olga Korbut är egentligen?”. När det gällde just elake kocken, så trodde jag att han spelade sin roll. Väl. Johnny Depp tror jag förstås är underbar på alla sätt och vis. (Moget, Lotten, moooget.)
En av mina favoritkockar Rick Bayless som driver en av Amerikas bästa krogar Topolobampo (försök säga det efter ett par tequila) är fantastisk med sin personal och de avgudar honom. (Det gör jag med.)De respekterar honom för hans kunskap inte för att dem åste för att de åker på däng annars. Han har alltid varit supernoga med att arbetspassen inte varit för långa, att stämningen är bra etc. Han har aldrig personalbrist och kockarna står i kö för att få jobb där.
Moto i Chicago är ett annat exempel. Där växlar man med att arbeta i köket och matsalen och har exklusiv konst inne i köket.
Vilket härligt inlägg. Personligt som vanligt. Jag gillar inte heller Ramsey. Jag gillar inte heller att man gör underhållning av mobbning. De här dokusåporna rättfärdigar att behandla andra människor utan respekt.
Jag menade rent generellt om just att de som anstränger sig för att vidhålla sig om ett gott klimat i sitt kök etc., får en nöjd personal och via djungeltelefonen får de andra skickliga människor att vilja jobba där. Koksmästaren som skriker åt alla eller musikdirigenten som får utbrott till höger och vänster, det funkar inte. Att man med den vetskapen ändå låter Gordon Ramsey köra runt med folk och det i en sanktionerad dokusåpa, det är ju rätt konstigt men som sagt “underhållningsvärdet” får kanske förtur just här.
Man får hoppas att inte kockar tar efter Gordon Ramsey efter att ha sett honom i rutan, utan hör att han inte är något att ta efter och går vidare.
Nej Gordon Ramsay är ingen TV produkt, långt innan han var med på TV så var han känd för sitt hetsiga humör, likaså Marco Pierre White som Gordon började hos.
Men jag håller nog inte med om att Gordon inte har passion för mat, det tycker jag han har men på ett annat sätt. Han vill att råvarorna är bra att djuren mår bra men att folk även får lära sig var djuren kommer ifrån och hur de växer upp, sen att den passionen kommer ut i iskall perfektionism det är en annan femma.
Jessika: Drama säljer, så enkelt är det. Tråkigt bara att mediokra kockar tror att de framstår som bättre arbetsledare eller kökskonstnärer för att de är otrevliga.
Zaba: Det finns många elaka människor som är djurvänner och alla kockar VET att de måste säga allt det där om ekologi och djurvälfärd oavsett vad de tycker.
Jag vet en av USA:s toppkockar som hyrde in en oerhört dyr och berömd PR-konsult för att träna honom så att han inte framstod som det monster han är. Vem vet han kanske blev lite snällare på riktigt.
Jo visst är det många kockar som låtsas bry sig om djur. Men när han verkligen har provat att föda upp höns, kalkoner, grisar och får i sin egen (stora) trädgård för att visa att kött kommer från djur (ja det är skrämmande hur korkade en del är här) + att de ska ha utrymme och bra mat osv så tror jag nog att han är ärlig.
Tror inte Hugh Fernley Whittingstall (engelsk kock och kämpe för djurens rätt) skulle vara vän med honom annars och ge honom av sina djur att föda upp.
Men vill JAG gå på en Ramsey-restaurang efter att ha sett honom orera i teve? Jag är kanske väl principfast. Å andra sidan fanns det rena rama skräckdirigenter förut som nu börjar dö av, men de sågs som mästerliga av de som gick på konserterna. Kanske är det samma sak med restauranger. Man kan ha överseende men en köksmästare från helvetet om maten är bra nog.
Varför så mycket om avlägset belägna kockar när det finns fantastiska klassiker som Norbert Lang på Paul & Norbert på Strandvägen i Stockholm. Hur många har hållit toppkvalitet i 25 år? Svenska som utländska inräknade? I relativ diskretion. Som recenseras i New York Times?
Beklagar mitt inlägg. Av ngn anledning så lät det mer negativt än avsett. Sorry! Du kan ta bort det, ssk som det var lite väl mycket off topic.
Stefan: Jag skriver hemskt gärna om Paul och Norbert om du stoppar in ett par tusen på mitt bankkonto så att jag har råd att gå och äta hos dem. ;-)
Jag tror att det är roligare för mina läsare att få veta lite om en kock som många sett på teve.
Men om du vill skriva ett gästblogginlägg om dem får du väldigt gärna göra det, jag uppskattar verkligen deras livsverk.
Jag brukar äta lunch för ett par hundra där. Duger gott åt mig. Fast jag har ätit deras 7-8 rätters oxå. En gång.
Vad jag ville få fram är att det är så många trediga som kommer och går. Men det är inte många som funnits så länge om P&N med det goda anseendet i behåll.
Jag får nog tubba någon uppdragsgivare att bjuda mig på lunch där. Men som sagt: skriv gärna en rapport nästa gång du lunchat där.
Vad intressant att höra om dina erfarenheter av Gordon Ramsey! Älskar alla program han deltar i men jag har alltid funderat på hur sympatisk han egentligen är i verkligheten. Jag hoppas att du har fel, men det har du nog dessvärre inte. Det betyder givetvis inte att jag slutar kolla på Hell’s Kitchen. Det kommer aldrig hända!
Tant: Fast jag tror en del män av den här sorten brukar mogna med åldern. När de fått ett par ungar. Det var ju ett bra tag sen jag träffade honom.
Jag såg ett avsnitt av Hell kitchen och måste säga att om man skulle samla allt jag tycker är dåligt med att jobba med mat och göra ett program om det, så är Hell kitchen det.
I program skällde han och förklarade hur jävla värdelösa kökseleverna var, till och med tog en rätt och kastade i brösten på en kock och han vita kockrock, för att han var förbannad.
Så väldigt hemskt, så behandlar med helt enkelt andra människor, hur bar kock man än är, eller för den delen något annat man är bra på.
Jag gillar Godron. Han verkar vara en schysst kille som faktiskt VET vad han sysslar med. Och för att bli lika bra, eller göra lika mycket succé, får man nog vara beredd att lyssna på honom. Även när han inte pussar en på kinden.
Efter att ha ätit på hans krogar ett ex antal ggr så måste jag säga att han lagar god mat med klassiska grunder som man tyväär snabbt tröttnar på och gärna söker sig någon annanstans.
Killen har ett “alter ego” som är megastort, en övertro på sig själv och sitt arbete, som ofta lyser igenom i hans tv-program.
Träffade honom vid ett tillfälle på GR (Royal Hospital Road)där jag frågade om han var intresserad av ett ev gästspel i Stockholm, det var han ! Han ville ha 420.000 sek/dag + alla omkostnader betalda. J-vla pajas säger jag bara !
Jag vill bara säga att jag håller med Lotten. Jag tror också att Johnny Depp är underbar på alla vis; mogen, omtänksam, charmig, rolig, empatisk, och dessutom så där lite wild and crazy som Jack Sparrow.
Zvampen: Ungefär min åsikt om hans mat. Det finns inte så mycket att säga om den, man imponeras men blir inte så där fånigt lycklig som när man äter bräss på Frantzén& Lindeberg eller krabba med camparigranité på Esperanto. Eller för den delen grismagesallad på Bar Shu eller gatumat i Indien.
Jag förstår att han inte är en person som är lätt att ha med att göra när jag läser om att han och Marcus Wareing som varit vapedragare i så många år, nu är på krigsstigen mot varandra. Man får väl läsa artikeln med en nypa salt, men kärnan i den verkar korrekt: att de två går skilda vägar. http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-1039209/Gordon-Ramsays-prot-g-roasts-boss-astonishing-F-word-tirade.html
Att anstränga sig till det yttersta för att lära sig laga mat är väl en sak, att det bästa sättet att lära sig på skulle vara att få en tallrik i huvudet a la Gordon Ramsay, det betvivlar jag starkt.
“The minute you send a dish you´re not 100 per cent
happy with, you might as well go home. Game over.”
Har man det som inställning till matlagning, så blir man förbannad på den som sabbar för en ibland.
TV sopor är väl en sak, dem kan vara välregiserade i underhållningssyfte, men när Ramsay lämnade Abergine under ganska tumultartade former, följde nästan hela personalen honom till det nya stället.
Gör man det för en lynnig kökstyrann?
landonius:
ja, det gör man av samma anledning som de flesta försökspersonerna i Ingrams berömda försök fortsatte att ge försökspersoner elstötar trots att de bad om nåd. Man lyder order.
Eller kanske stannade de för att man vill ha ett bra betyg från en berömd kock, annars vore de toast. Hur lätt tror du att det är att få jobb i ett toppkök i London utan referenser? Hur kul vore det att hamna på Ramseys shit list?
Yikes, jag måste kolla lite med gamla källor innan jag kan läcka ngt.
Tror du på allvar att Ramseys mat hade varit sämre om han inte slagit och förnedrat sin personal?
Jag har förståelse för teveserien där syftet är att kolla hur deltagarna pallar stress. Att skapa extra stress för trogna medarbetare är bara ohyggligt korkat och omoget
Du har uppenbarligen förstahanduppgifter, jag själv endast andra och tredjehands, allt jag vet om Ramsay är genom filmer, dokumenterer och böcker, utom en bekant som jobbade hos honom i unga år.
Att han är som han är i köket, är en produkt av den vinnarinstinkt du själv så bra beskrev i artikeln, brigadens misstag tar han som personlig förolämpning. Och som det brukar heta ” en dålig skalad bondböna är inte misstag i den nivån, det är sabotage!”
Hans mat har definitivt inte blivit sämre av att inte uppföra sig som han gör, men vi är alla olika funtade. Sarkasm biter lika illa som förolämpningar. Och i köket lever fortfarande kvar en hel del militärisk hierarki, hur väl än man vill kamoflera det med vackra och politiskt korrekta ord. Man erkänner och belönar prestationer, men likaså omtalar misstag rakt och direkt. Och sen är det inte mer med det.
Jag tycker inte att man är “funtad” på ett visst sätt är en ursäkt för just någonting. Det är en förklaring, inte en ursäkt. Jag tycker inte heller om idén att en exceptionell talang gör att man bedöms efter en annan måttstock som människa.
Du kanske missade nog mina kommentarer ovan där jag skrev att hård disciplin är OK.
Men: För att citera ägaren på Moto: Det går inte att laga modern mat om man har 1800-talsförhållanden i köket.
Det sorgliga är att Ramsey är ett ideal som får andra att tro att man ska bete sig så. Det skrämmer bort talanger från de bästa köken.
Det känns alltid bra när man får sina fördomar bekräftade. Har aldrig gillat Ramseys matprogram. Detta i rak motsats till Heston Blumenthals “In Search of Perfection” som är något av det bästa som visats på TV i matväg!
haha hell’s kitchen är en favorit hemma hos oss :)
Heston Blumenthal, den jäveln. Han bemödade inte mig med ett svar en gång då jag i våras skrev till den feta ankan och undrade över vilken sorts öl som står att finna på den fina restaurangens menu. Jag förmodar att han blev ängslig över vad jag skulle göra med informationen. Alla blir alltid så rädda när journalister tar kontakt. Tror alla att vi är ute efteratt skandalisera dem? Nåväl. Jag var helt enkelt nyfiken på om de här toppenkrogarna kan konsten att servera öl på rätt sätt. Jag fick ett svar av någon informationsansvarig. Gissa om jag tänkte stritta på arslet då hon meddelade att det inte serveras öl På Det Sättet på The Fat Duck, men att de visst har öl i baren invid restaurangen. Okej, skrev jag, tack. Och har inga drömmar om det stället längre. Och min fråga kvarstår: Vad serverar de till sina chokladdesserter om de inte har öl? Madeira? Ha! Beklagar denna svada!
Jag är helt på din linje vad gäller Ramsays “passion” för mat. Jag tittar på ohälsosamt många matlagningsprogram och ingen av de stora kändiskockarna känns så likgiltiga inför råvaror som Gordon Ramsay. Allt han gör verkar han mäta på en kroppsegen Michelinstjärnetermometer. Tankar om smak, ursprung, traditioner och nyskapande tycks komma i andra hand. Till och med Marco Pierre White får matpassionerade drag i sin serie “Great British Feast”, trots att hans framtoning påminner om en farlig psykopat.
Själv har jag gjort succé på frukostbordet med Ramsays recept på äggröra, men på sistone verkar snubben ha tappat koncepten helt. Nej, man kan inte göra en “dip” av kikärtor. Inte ens med en trestjärning kocks recept (http://www.youtube.com/watch?v=ZrTnmon7J5s). Jag har provat, det funkar inte. Självaste Mr Ramsay kan inte hålla tramset kvar på sin brödstump (slutet av videon).
Med risk för att uppfattas som en tönt av den trendkänsliga matnördscommunityn: tacka vet jag Jamie Oliver!
Förtydligande: Man kan göra massor av kikärtsdiper. Men inte med hela kikärtor.
såschefen: Väl talat! Jag förstår inte varför du tror att vi har något mot Jamie Olover. Han är kanon! Recepten är ofta klockrena och han hyllas ofta här på Taffel.se. Jag tittar nsätan aldrig på teve därför skriver just jag sällan om det.
Lisa, nu blev jag så till mig att jag var tvungen att skriva en hyllning till gamle Jamie. Heja Taffel!
Intressanta synpunkter! Jag tror att jag står närmast Zaba i den här frågan, och det verkar som vi sett ungefär samma saker. Men Lisa, din slarver. Du har ju råkat stava Ramsay fel!
Jag gillar Gordon Ramsey. Han har ett gott hjärta, det märker man om man ser på alla hans olika program och kanske “ser lite mellan raderna”. Hans uppträdande i Hells Kitchen hör till programmet och dom medverkande är väl medvetna om vad dom kommer att utsättas för.Jag är väl mest orolig för att han ska få en hjärtinfarkt som han skriker. Han är bra, jag gillar honom och det kan ingen ändra på
NI SKA FAN INTE SNACKA SKIT OM DEN BÄSTA KOCKEN SOM FINNS!! SÅ FUCK OFF ALLA!!!