Jag har tjatat om det förut men jag måste få upprepa mig: Svarta linser måste räknas till en av de absoluta fynden. Visserligen kostar de mer än de gröna; men vilken smak! Jag kokar ofta en lite större sats svarta linser åt gången och har i kylen. De kan varieras i de oändliga. Glöm inte att spara kokvattnet som visserligen blir rätt grått men ger fantastisk must åt soppor och såser. Kokvattnet till gröna linser är tyvärr inte lika gott.
Risenta har fina små svarta linser men de finns även på saluhallar och på hälsokosthyllan. Puylinser är en sort som odlas i Puy (surprise!) och är än mer exklusiv och belugalinser som på bilden är allra dyrast och godast.
Den krossade chilipepparn köpte jag på Latinamerikanska Livsmedel för att jag helt enkelt inte kunde stå emot den fruktiga, rökiga, murriga doften. Ett fynd det också! Smaken är perfekt till en fin hästbiff. Lite finhackad persilja är gott i också.
Het linssallad med tomat och salladslök
Receptmakare: Lisa Förare Winbladh
Portioner: 2
Tid: 10 minuter om linserna är kokta
- 2 salladslökar
- 2 msk olivolja
- ca 1 tsk krossad torkad chili
- 1 stor tomat
- 2 dl kokta svarta linser
- några droppar sherryvinäger eller annan trevlig vinäger
- Skiva det vita av salladslöken tunt. Spar det gröna. Fräs det vita på salladslöken i lite olja i en teflonpanna.
- Vänd ner chilin och fräs ytterligare på svag värme någon minut. Vänd ner tomaten och fräs yterligare en minut.
- Finhacka det gröna på salladslöken under tiden. Vänd ner den tillsammans med linserna och fräs tills allt är genomvarmt. Smaka av med salt och lite vinäger.
PS. Nu har jag fått min nya kamera. Tyvärr har inte det nya ljuskänsliga obejktivet kommit så det tar ett tag innan det blir mycket nya bilder igen. Jag har bara mitt makro och det är inte så bra för frihandsbilder eftersom jag är så sabla darrhänt.
Kommentarer
16 svar till ”Het linssallad med tomat och salladslök”
Jag brukar göra en “vegobolognese” på belugalinser som mina tonåringar älskar. På Ekostore i Göteborg finns det för övrigt något som heter châteaulinser (förut champagnelinser) som är ännu lite dyrare. Har inte testat dem ännu, men jag får nog göra det.
Tack! Nu vet jag vad jag skall pröva att göra med påsen Beluga-linser jag köpte.
Puy-linser är för övrigt helt fantastiska. Jag kommer alltid minnas när jag upptäckte dem, för jag har aldrig gillat gröna linser ;).
Ö-Helena: Ha! Så genomskinligt att döpa dem till champagenlinser. Det värsta är att det säkert funkar som marknadsföringsknep. Vi förväntar oss rapport …
*läser om champangelinserna*
Fast det är ju inte så illa att kalla dem champagnelinser om de faktiskt kommer från regionen Champagne:
“Diese Linsen wurden erstmals in der Champagne, einer bestimmten Region in Frankreich angebaut. Diese Region gab den Linsen genau wie auch dem berühmten Champagner ihren Namen. Leider wurde die Herkunftsbezeichnung schon vor langer Zeit allein für den Champagner (Schaumwein) geschützt. Kein anderes Produkt aus dieser Region darf die Bezeichnung Champagner, Champagne oder aus der Champagne tragen. Aus diesem Grund haben wir unsere Champagne Linsen in Château Linsen umbenannt.”
Annika: jag minns också första gången jag åt Puy-linser. En helt annan grej än vanliga gröna linser…
Jag tillhör väl minoriteten som gillar gröna linser före de svarta, även om de är goda också! Jag brukar göra en ragu med svarta linser, tomat, timjan, bacon eller sidfläsk lök och vitlök som är supergott till lamm.
Nu får du gärna förklara för mej: de belugalinser och puy-linser jag kommit över skiljer sej markant, både utseendemässigt, smakmässigt och konsistensmässigt. Jag undrar verkligen om det är läge att bunta ihop dem. Puy-linser är ju spräckliga och nästan lite skrovliga samt lätt platta (men inte som gröna linser) när de svarta belugalinserna är blanka och aningen rundare.
Till Puy-linser kan jag dock tänka mej räkna den lite brunare varianten som ofta importeras från Kanada (trots att jag mycket väl vet att puy-linsernas namn är skyddat).
Jag vet dock att båda sorterna brukar kallas svarta med tilläggen (beluga respektive svart-gröna).
Patrik: Om man ska bunta ihop dem eller inte är naturligtvis en smakfråga. Det är ingen vetenskaplig hopbuntning utan en praktisk. Att jag kallar dem svarta är för att inte blanda ihop dem med de ljusare gröna.
Alla linser är av samma släkt och underfamilj. Alla mörka små (utom de bruna masoor som oftast skalas och blir röda) är mycket likartade i smak och kan hyfsat ersätta varandra även om de inte smakar exakt likadant.
Men de fungerar ganska lika vid tillagning och när man skapar recept är det rätt praktiskt att bunta ihop dem på samma vis som man pratar om röda linser fast det även här finns flera olika sorter som är rätt rejält olika varandra till form och färg. Ungefär som man pratar om “syrliga” äpplen “vinteräpplen” och “gröna” äpplen. I en del recept vill man dock ha en specifik lins och då anger jag det.
Risentas grönspräckliga små linser kommer från Kanada om jag minns rätt.
Det kan jag gå med på.
Patrik: Puh!
Du känner mej: klagar gärna, ger sej lätt!
Viktigast är ju ändå att dom ser snygga ut!
http://stoned-potato.blogspot.com/2008/12/linser-och-spenat.html
Linser är en härlig gåva till matmänniskorna.
Koka dem i en god buljong med fint fint tärnade morötter, selleri, palsternacka t.ex och när de ska serveras rör man ner en god olja, lite pressad vitlök och salt och peppar samt finhackad persilja.
Ät det som det är eller som tillbehör.
I Frankrike äter de kalla kokta linser i en vinägrett; till sallader, kött och korvar osv. Skalade fina räkstjärtar on top är en läckerhet jag lärt mig.
Är ingen linsfantast men det receptet lät både gott och lättfixat.
Det blir att provlaga om handlarn i lilla byn har svarta linser – annars får han väl ta hem.
Nymodigheter på landet, kantänka …
Ber om ursäkt för att jag är Off-topic. Ville bara säga att jag fått svar från Kraft food på min fråga om Marabous kakaobönor, i sitt svar nämner de varken marabou eller kakao utan pratar bara om att Gevalia har ekologiskt kaffe. Jag tycker att det luktar unket, riktigt unket. Så jag tycker att vi rimligtvis kan utgå ifrån att man ska hålla sig långt borta från Marabou.
Jag har en påse belugalinser i skåpet och lite skinkspad i frysen. Nu har jag fått för mig att koka linserna i spadet. Någon som vill tipsa om en bra lösning på det?
Det där med de olika röda linserna är intressant tycker jag. Jag har två påsar från risenta i skåpet, förpackningarna är lika och anger “röda linser” men i den ena ligger små, lite rundare linser och i den andra de jag är van vid, mycket plattare och lite större och blekare. Konstigt att olika sorter säljs som samma tycker jag. De beter sig dessutom lite olika, de mindre håller formen längre under kokningen tills de plötsligt kollapsar till mos, de större har en mer gradvis övergång till mos.
Svarta är dock godast!