Jag hoppas ni gillar mig lite fortfarande fast jag varit en ohyggligt tråkig bloggare i och med flytt och bokspurt. Jag tänkte nämligen be om hjälp. Senare i mars åker jag till Reykjavik för att föreläsa på Madkulturforum. Mitt ämne är roligt och något jag varit inne och nosat på förut: Den gastronomiska nationalromantikens baksidor. Jag har skrivit om det tidigare vid ett par tillfällen: om hur vårt vurmande för det svenska ibland slår över i kulinarisk främlingsfientlighet. När det gäller mat är det tillåtet att framföra åsikter om det egna landets förträfflighet som gränsar till obehaglig propaganda. Det sker en etnisk rensing på tallrikarna.
Missförstå mig inte, jag älskar de nyfunna intresset för närodlat, gamla svenska traditioner och är stolt över en hel del i matlandet Sverige. Men var går gränsen? Mitt budskap är att man ska vara på sin vakt, inte att man ska vara flat och undfallande och sätta sitt ljus under skäppa. Nu undrar jag om ni har några exempel på retorik som gått över gränsen, texter eller uttalanden. Jag har redan några exempel, men vill ha fler.
Min eviga tacksamhet kan bli din! Och som tack kommer jag lägga ut det långa föredraget här på Taffel, som jag gör ibland.
Kommentarer
25 svar till ”Hjälp! På jakt efter nationalromatik”
Tycker att retoriken om renhet (purity) smakar lite beskt på det “nya nordiska köket” ska beskrivas…
Tobias: Precis! Jag skojar inte när jag skrev att jag redigerat bort ordet renrasig i en artikel.
svenskt kött driver en kampanj just nu som skryter med den svenska djurskyddslagen, den må vara bättre än andras, vad vet jag om det, men den är knappast tillräckligt bra, eller?
sen undrar jag om det verkligen är sant att svenska djuruppfödare med stolthet följer den
Det finns en avhandling som heter “köttbullslandet I köttbullslandet. Konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet” (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Economic History 42). Författaren har studerat 101 kokböcker från 1900 till 1970 vars titlar anspelar på svenskhet eller utländskhet, du kanske kan ha nytta av den om du inte redan läst den!?
Från och med i höst kommer jag under ca 3 år att forska om etniska symboler kopplat till entreprenörskap. I detta arbete är ämnet du påtalar något jag tänkt dyka djupare i.
Tobias: Har den ngnstans (tack för påminnelse) men är mer ute efter senaste årens utveckling.
Patrik: Jo och tack för input, men jag är mer ute efter ideologi och övertoner/undertoner, inte försäljningsargument.
Jag har sökt efter detta själv och har haft svårt att hitta det…antar du får göra det själv…Du verkar ju veta vad du vill säga :-).
Hmm, jag har rätt mkt redan och lägger ut här sen …
Nä, jag förstod nästan det.
Spännande hur som helst. Ser fram emot.
Ett tips har jag allt. Läste en fantasisk essä: “De dödas testamente, eller därför ska vi älska Yngve Frej” i boken “Rapport från sopornas planet” författad av Stefan Jonsson.
I essän resonerar Jonsson om kulturarv ur ett kritiskt perspektiv. Även om detta inte handlar om mat tror jag att du kan inspireras av denna i mitt tycke lysande essä.
Jag håller helt med dig och tycker ofta att jag stöter på närmast nationalchavunistiska utsagor om mat. Men det är svårare att komma på konkreta exempel. Jag tycker att det har funnits en (felatig) uppfattning om att svenkt kött skulle vara bättre än allt annat, inte för att det är närproducerat eller producerat under bättre djurskydd utan just för att det är “Svenskt”. Svenska kräftor, gissar jag, är inte i sig själva bättre än turkiska eller kinesiska, men de blir godare för att de är tillagade småskaligt, inte har rest så långt etc. Och hur är det med svenska jordgubbar? Är de godare än allt annat? Finnarna hävdar att deras är godast. Jag har visserligen ätit en och annan blaskig jordgubbe söderöver så det kan väl hända att antal soltimmer etc spelar in, men återigen borde det handla mycket om när de skördas och hur de transporteras. Samma sak kan sägas om den heliga svenska färskpotatisen. Nu är jag ju själv förespråkare och köpare av allt detta, men nog borde man kunna finna andra mer intressanta kategorier än de nationella.
När det gäller reklam för livsmedel står det nationalromantiska högt i kurs (loka mineralvatten, Falcon öl, och säkert mycket annat.) En annan intressant asepekt är den ständiga jakten på autencitet – men det är ju en annan fråga.
Hej!
På LRF:S hemsida:
http://www.lrf.se/Mat/Fordelar-med-svensk-mat/
står det bl a så här apropå fördelarna med svensk mat:
“Men svensk folksjäl och sunt bondförnuft har också betytt mycket.”
folksjäl och bondförnuft – ger lite skumma associationer, tcker jag.
/N
Jag vet inte om detta är utanför det du letar efter, men jag tyckte att Jamie Olivers program om Sverige var helt fruktansvärt sett från ett nationalromantik-kritiskt perspektiv. Bara en massa prat om de “rena svenska smakerna”, med bilder på blonda svenskar och orörd natur. Kändes som en reklamfilm för SD.
Håller helt med Niklas ovan – LRF:s retorik är mycket, mycket skum.
Låter som ett galet intressant föredrag!
Ibland undrar jag förresten om det inte är vår gamla längtan efter grupptillhörighetens exklusivitet (i bokstavlig mening) som – undertryckt av en skepsis mot konventionell kulturchauvinism – i maten funnit ett mera pk, men bara skenbart mjukare uttryck.
visserligen OT, men du sa att du ibland svarade på frågor om dina recept. Jag har en fråga om pulled pork. Du skriver att man ska lägga först kött och sen röra och lök ovanpå i grytan, sen skriver du “Efter en dryg timme petar du ner löken så att den hamnar i botten av kastrullen. Om den får ligga i den sura röran frön början blir den inte lika fint mjuk.”
Men den löken ligger väl redan i den sura röran ovanpå köttet?
sofia: nej löken ska ligga ovanpå röran.
@ Niklas. Minst sagt skumma associationer! Bra länk.
Blott Sverige svenska krusbär har….
Bra titel på ditt föredrag på Island Lisa! Hade gärna varit med i publiken.
Vad kul att du ska till just Reykjavik! Tycker jag eftersom jag bor här just nu. Jag har inte hört talas om madkulturforum, är det något som pågår under Food and Fun?
Ang pulled pork och lök.
Är det en parallell med kvällens diskussion på frågelådan ang potatis och syra?
I hundvärlden är ju det här med ren ras ständigt närvarande.
Men gick över gränsen gjorde “min” rasklubb” när de propagerade för att fyrbentingarna bara borde äta svenskt kött. Ingen tog hänsyn till att somliga (svenskfödda) vovvar bor i exempelvis Paris, där svenskt kött är en bristvara ;-)
Jag vet inte om det är exakt vad du är ute efter, men kolla in några av Skånemejeriers mjölkpaket nästa gång du är nere på jobb åt Sydsvenskan. Där finns gott om exempel på koncentrerad regionalromantik/chauvinism. Äkta skånsk mjölk från skånska bönder med 100% skånsk generositet osv osv i all oändlighet.
Min man hälsar att han har exempel på svensk kulinarisk rasism i poesin. Han kan skicka ett par exempel med kommentar, om du vill.
Viktoria: Mejla! Tusen tack!
Jag tycker i och för sig att man ser mer av mat-oikofobins baksidor: folk som koketterar med sin “globala” smak och gärna säger något nedlåtande om klassisk svensk husmanskost, eller försöker omdefiniera svensk husmanskost till kebab och pizza. (Att kalla det vardagsmat kan jag köpa men husmanskost är för mig klassiska svenska rätter, ofta med rötter i det svenska bonde-/självhushållet).
Folk som tror de sagt något intelligent när de påpekar att kåldolmen minsann inte är svensk utan kom från Turkiet med Karl XII. Som om turkarna använde vitkål, blandfärs, sötsur brunsås och lingon? Som om inte de flesta maträtter världen över är lokala anpassningar av något annat.
Det är som att säga att te med scones inte är brittiskt för teet kommer ju minsann från Asien.