Säg hej till din nya vän huitlacochen! Han är inte vacker, men du är väl inte sådan som dömer någon efter ytan?
Jag lärde känna honom i går när min vän (just nu min allra bäste) Benny på Grönsakshallen i Sorunda kom över med två små sötnosar. En odlare på Gotland hade beklagat sig över märkliga cancersvulster på majsen och Benny köpte upphetsat alla de drabbade majskolvarna. Huitlacoche, eller corn smut, är en parasitsvamp som bildar stora aromatiska sporsäckar med tydlig och ljuv svampsmak. Den kallas för majstryffel av dem som sett ljuset, den skälls för pest av andra.
Mitt skötebarn och ligger i kylen och väntar på att få hamna i en stuvning i en öppen lasagne vilket jag tycker är ett värdigt slut för en huitlacoche. Doften är stor och saltsöt som mjök och majs i kubik, har en tydlig, lite feral doft av skogssvamp. Kristin som vann den andra gjorde huitlacoche con rajas sin. Här finns mer recept och du vill utforska möjligheterna.
Vissa ytliga människor faller inte i farstun för huitlacochen, Min man kastade en blick på den vanskapta varelsen och frågade: “Ska vi äta den där? Var det inte något liknande som fick hela byar att hallucinera och bli vansinniga på medeltiden?” Jag gav honom en frostig blick: “Det var mjöldrygan.”
Ändå. Hörde jag inte märkliga, små mjuka viskande knäppande ljud från kylen i natt? Som om något försiktigt befriade sig från sina höljen. Ingenting känns riktig säkert längre. Inte sen jag läste Kelly Link. Om ni hör något som liknar en vargflock vid Hornstull i natt, är det vår familj som drabbats av huitlacochens förbannelse.
Kommentarer
7 svar till ”Hösttrend: Huitlacoche”
Bara ordet “sporsäckar” ger mig rysningar, aromatiska eller ej.
Jag tror att jag nog är lite för visuellt byggd för att klara av det där.
Den ser ju onekligen intressant ut. Vet du om det skulle vara tillåtet för majsodlare här i Skandinavien att medvetet infektera sin majs med huitlacoche?
Det är något jag aldrig har hört talas om. Låter mer intressant än gott. Ska bli intressant att höra när du har smakat om den nu inte hinner rymma först förstås…
Jag fick sådana mardrömmar efter att din hemmakörda vinäger blev med svamp, på stenåldern. Usch Triffiderna var ingeting mot detta.
Så du överlever nog även detta!
Jag hade aldrig vågat mig på det om du inte hade rekommenderat det! Det ser riktigt läskigt ut, men jag vill absolut inte verka fördomsfull ;) Kanske Johan vill vittna om sin smakupplevelse också?
Lisa, du öppnar verkligen nya matvärldar för mig.
Jag tittar på bilden och får kväljningar, men samtidigt med dina ord om att som matnörd så vill man prova.
Jag kommer tänka på när jag just upptäckt Möllevångstorget och var och lyssnade på dig och du berättade om färsk koriander (jag hade ju ätit Santa Maria-koriander som är harmlös(eller smaklös skulle jag säga idag).
Begeistrad av din föreläsning gick jag till Kina Center och köpte kryddan och smakade som mammas hårschampoo. “Rälig” var bara förnamnet, den förpestade rätterna jag provade den i.
Men jag slutade aldrig försöka, jag ville också upptäcka det fina med den för mig nya kryddan.
Och successivt börja jag gilla den. Idag är det favoritkrydda, och jag vet hur jag ska använda den.
Jag hoppas det kan bli likadant med parasitsvamparnana på majsen, även om det verkar vara svårare med tillgången :-).