Huvudfotingar i pepprigt skal

Vi åt inte bara chilimajonäs igår om någon nu tror det. Till hade vi salt- och pepparfriterad bläckfisk, mums för en Magnus som varit minst sagt skeptisk till allt vad cephalopoder (det betyder faktiskt huvudfotingar på latin, visst är det gulligt?) heter.

Salt- och pepparfriterad bläckfisk är skitenkelt och jag mätte faktiskt inte ingredienserna ordentligt, så det blir en receptskiss i stället för ett recept. Dessutom finns det en del svängrum i det här receptet – eftersom frityrsmeten är så tunn ska du ha i enorma mängder peppar innan det blir för starkt.

Ta bläckfiskringar, eller bläkfiskbitar skurna på längden eller tvären eller vad du vill. Små bäbisbläckfiskar funkar också. Frysta eller färska Låt dem rinna av ordentligt, de ska vara rätt torra. Vänd dem i lite, lite maizena. Stöt hälften sichuanpeppar, hälften svartpeppar (2 msk var kanske?) i en mortel lite lagom grovt. En matsked flingsalt får mortla med sista sekunden.

Blanda pepparsaltkrosset med 2 dl maizena. Spä med iskallt vatten tills du får en mycket lös frityrsmet (1 1/2 dl vätska kanske?). Rör om snabbt, släng i bläckfisksbitarna.

Fiska upp bläckfiskbitarna med en pincett och fritera i omgångar i riktigt het olja (190 grader typ, nästan, men bara nästan så att det ryker). Max två minuter, annars blir det gummidäck i stället för mör bläckfisk. Servera till exempel med chilimajonäsen. Eller helt vanlig sweet chilisås.