Jag blir helt galen på okunniga människor som med förfärande regelbundenhet går ut och propagerar för straffbeskattning av överviktiga.
Med tanke på att de som verkligen velat göra rätt hittills har fått felaktiga råd, kanske rent av råd som ger dem fetare, av läkare, dietister och av media. Fettet har utmålats som den stora boven och även om de flesta dietister rekommenderar tämligen vettig mat för vanliga människor hopar sig indicierna för att fettsnål kost snarare förvärrar problemen för många. Konsekvensen blir nämligen ofta bland annat att mängden kolhydrater ökar. Och många överviktiga har störd ämnesomsättning och är kolhydratkänsliga. Under de årtionden som många personer utvecklat övervikt och ohälsa har Livsmedelsverket glatt tutat ut att bröd, som nästan undantagslöst innehåller stor mängd snabba kolhydrater, är det viktigaste livsmedlet. GI har avfärdats som en modefluga och LCHF som Antikrist. Nya välgjorda interventionsstudier har viftats undan och gamla epidemiologiska studier med stora metodbrister har hyllats. (Interventionsstudier, där man alltså går in och ändrar på kosten, har i normala fall högre vetenskapligt bevisvärde.)
Trots otaliga studier och stora metastudier har vetenskapen inte lyckats bevisa att högre andel fett i kosten leder till övervikt. Inte ens orubbliga sanningar som att mättat fett leder till hjärt- och kärlproblem orsakas av mättat fett har letts i bevis. Tvärtom skyddar fettbomber som nötter och mandlar mot just dessa sjukdomar. Och det finns goda belägg för att snabba kolhydrater, just de som hälsoexperterna tycker att vi ska fylla upp till halva tallriken med, som är det stora hälsoproblemet. För att inte tala om transfetterna som under flera årtionden florerade i just de margariner som av experter hyllades som bättre alternativ till smör. Läs gärna mer i bloggen Kostdoktorn som ofta presenterar nya och gamla studier, jag håller inte med Andreas Eenfeldt, om precis allt, men som kritiker av det gamla kostparadigmet är han fenomenal. Dessutom håller han trevlig ton, vilket få andra i den här debatten gör.
I Danmark har förslaget att belägga fet mat med straffskatt gått igenom och kommer att införas under året trots att vetenskapliga bevis saknas för att de är hälsofarliga. Tvärtom har ett antal välgjorda studier under de senaste åren visat att en fettrik LCHF-diet, som baseras på just dessa produkter, är minst lika effektivt som en kalorireducerad kost för att förbättra övervikt och blodfeettsmönster. Straffbeskatta istället de företag och de myndigheter som felaktigt informerat oss om att vi blir smalare och friskare om vi undviker fett. Eller varför inte en retroaktiv straffbeskattning av mig mig som gett ut böcker som Festligt och smalt?
Eller så erkänner vi i all ödmjukhet att vi haft fel och sätter oss ner och funderar på hur nya vetenskapligt baserade kostrekommendationer ska se ut och hur vi ska lösa det hela på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för miljön. Det är ingen liten uppgift och det brådskar.
Kommentarer
18 svar till ”I fetaste laget?”
Kanske en straffavgift på ogenomtänkta politiska förslag?
Kanske erkänna att det är svårt.
Tvärsäkra uttalanden om uppenbart svåra frågor gör mig alltid orolig.
Patrik: Så sant. Jag tror att de vetenskapliga rekommendationerna måste vara flexibla och ganska grova. Och dessutom poängtera individuella skillnader. Och hela tiden ha en ödmjukeht inför att sista ordet inte är sagt och kanske aldrig kommer att sägas.
Grundprincipen är ju att vi inte specialbeskattar människor som har ökad risk att bli sjuka. Skulle man börja med det finge man ju göra om hela systemet för finansiering av sjukvården till ett system där man betalar en premie som beror på risken att bli sjuk, och det vill väl (nästa) ingen (hoppas jag)?
Svante: Bra och enkelt formulerat. Dessutom har ju överviktiga inte nödvändigtvis ökad risk att bli sjuka. Det är en av många riskfaktorer, men i sådana fall borde stillasittande, arbetslöshet, singelskap (hos män) och en lång rad andra saker också beskattas. Diskrimineringen och fördomarna mot överviktiga är för övrigt skrämmande.
Är inte det stora problemet att vi proppar i oss betydligt mer mat än vad vi egentligen behöver?
Kim: Att vi äter för mycket är nog snarare ett av många problem som främst beror på att våra kroppar är anpassade för svält och inte överflöd.
Att folk tror att vikten säger allt om hälsan (och moralen) är ett gigantiskt problem. Tvärtemot vad många tror är t ex många hjärtpatienter helt normalviktiga. Även normalviktiga som inte har problem att hålla vikten mår bättre av lågt GI och näringsriktig mat. Många unga kvinnor lider av järnbristanemi, många barn får i sig oroande låga mängder D-vitamin osv. Mat med högt GI är kopplat till en massa olika åkommor, inte bara övervikt och hjärt- och kärlsjukdom.
Glöm inte att vi borde beskatta elitidrottare och de som håller på med idrotter med hög skaderisk också. Även de belastar sjukvård och försäkringssystem…
För att inte tala om alla anorektiker! Och med tanke på ryggskotsfrekvensen borde man betala en slant innan man går ut och skottar snö.
Den här gången handlade det om fetma, men hans (politikerns) uttalande kan lätt generaliseras till “den som inte är precis som jag skall fan betala för det på nåt sätt.” En klassisk högeridé.
Peter: Ehem, jag tror inte det är en typisk högeridé utan en klassisk idiotidé öht. Minns du lyxskatten på bl a choklad och (osäker här) parfym? Skatter på fet mat har föreslagits från alla möjliga politiska håll.
Politikerns förenklade och idiotiska syn på världen kan ju lika idiotiskt och förenklat besvaras med att feta människor äter mer än smala och alltså redan betalar mer skatt (moms). Precis som att rökare betalar mer tobaksskatt och alkoholister mer alkoholskatt. Idrottare däremot… där har vi de verkliga bovarna, de FÅR ju skattemedel för att bedriva sina riskökande aktiviteter istället. Högst orättvist! Inför idrottsskatt!
Skatt på socker och Becel kanske.
För den som är intresserad av att läsa mer om bristen på naturvetenskap bland åsikter och tyckande om diet, näringslära och livsstil så skriver Ben Goldacre mycket läsvärt (och underhållande) om detta (och mycken annan brist på naturvetenskap) i sin lysande bok Bad Science:
http://www.amazon.co.uk/Bad-Science-Ben-Goldacre/dp/000728487X
Akrylamid var ju också på tapeten en gång i tiden, när Margareta Winberg och Bosse Ringholm skulle fördela slantar. Livsmedelsverket blev utan, och bara ett par dagar senare kom med varningar som fick tillverkaren av Mariekex att drömma mardrömmar …
En av kvällsdrakarna hade nyligen en löpsedel med texten “Så rasar du i vikt” vilket är minst lika skrämmande.
I de matlagningscirklar jag har haft har vi använt detsamma som jag använder här hemma – riktigt smör och riktig grädde. Av NÅN anledning är det ju så att maten då smakar mer och av nån outgrundlig anledning blir portionerna då faktiskt mindre. Det tror jag är en vettig väg till eventuell önskad viktminskning.
Mat tillagad av bra råvaror med så få konstgjorda tillsatser som möjligt.
Problemet är snarare att det blir allt svårare att hitta de produkterna.
Mimmi i Falun
Hej Lisa!
Har ett par frågor till dig som jag hoppas du har tid att svara på.
Jag har länge tänkt utbilda mig till dietist. Jag har ett stort intresse för mat och framförallt hälsa och vill arbeta med detta på något sätt. Helst vill jag utveckla nya produkter, kanske arbeta på ett barnmatsföretag. Det är mycket jag vill. Jag tror dock inte på att en fettfattig kost är det bästa för kroppen. Lightprodukter spyr jag av bara tanken på. Är absolut inte någon LCHF:are, älskar pasta och bröd m.m.
Men, nu till mina frågor. Är dietist rätt val för mig (tror du) och om inte, vad ska jag plugga istället? Kostvetare? Om jag arbetar som dietist vill jag ju inte ge råd till mina patienter som jag inte själv tror på. Ångrar du din dietistutbildning?
Tack på förhand!
Rebecca: Jag är helt fel person att svara på det här för jag har aldrig jobbat som dietist och det är nästan 20 år sen jag gick utbildningen. Det enda jag kan säga är att utbildningen är mycket bättre idag. Det är bättre att du pratar med en dietist och med kursansvariga.
Lycka till! :-D
Tack för ett klokt inläggg. Men så hur gör man då lämpligast anser du, om man bär på mycket övervikt, alltså inte bara några trivselkilon? Jag känner mig sjukt förvirrad av alla råd och instruktioner, vad är det som är farligt och vad är det inte? Socker verkar alla vara helt överens om är no no. Och konstgjorda saker. Men fett, är det verkligen vettigt att äta fett om man behöver gå ner i vikt? Ska man liksom inte dra ner på allt, men äta bra av det man äter, typ vettigt fett? Har du något råd?