I goda grannars lag

Jag gick över till grannen H, han med schäfrar och skrotbilar ni vet. Med mig hade jag ett gäng kantareller. Alltid bra att odla grannsämjan, och tidigare har vi fått både tjuvfiskade kräftor och svart trumpetsvamp av honom. (Jag har kontrat med äppelkaka och bullar).

Jag blev bjuden på en knäckemacka med tjocka skivor havarti, hemgjort vin och fick löften om framtida gösfiléer. Dessutom hade han en ny, nioveckors schäfertik som var tjock som en korv och åt upp knapparna på min kofta. Men den var så söt att jag förlät den direkt. Och havartin var gudomlig. Vinet smakade hemgjort vin.

Alldeles innan jag gick igen plirade H nöjt mot mig och sa:

– Du vet att ni har kantareller på tomten va, upp mot Rödberget till? Jag pallar dem varje år.

Tur att jag var mild av vinet och korvvalpen, annars hade jag kanske inte insett humorn i att jag just lämnat kantareller hos en man som snott mina.