I stället för gravlaxen

Dagens sashimiinspirerade lax visade sig vara över all förväntan. Jag åt och åt så att jag antagligen kommer vakna med fenor i morgon. Men å andra sidan är inte riven daikon det mest mättande tillbehöret gud skapat.

Laxen var alltså rimmad i en blandning av ljus soja och mirin, vilket gav en fin gravlaxkonsistens och bra balans mellan sälta och sötma. Men den riktiga kicken var den burk shichimi som jag mest gått och tittat på sen jag köpte den, men som jag nu hade ett skäl att använda.

“Shichimi-smichimi, jävla tjej att vara krånglig jämt” tänkte du nyss, mamma lilla. Jo – ljug inte! Jag ser framför mig hur du sitter lutad mot datorskärmen och riktigt rynkar på ögonbrynen när du inser att inte heller den här gången går man fri från massa konstiga ingredienser. (Och säkert gjorde några av er andra likadant, men det är helt okej!)

Men det svåraste med shichimi är inte ingredienserna, det är att försöka uttala det utan att få ett “prosit!” tillbaka. Det betyder ungefär sju-peppar sju saker (tack brorsan!) och innehåller som följer:

• chiliflingor (inte så svårt va?)
• yuzu-skal (eller ta pomerans eller ännu hellre torkat mandarinskal)
• sesamfrö (plocka ett hamburgerbröd om det kniper!)
• vallmofrö (sno en pain riche)
• hampafrö (råna René Voltaire eller fågelbordet eller den lokala knarklangaren)
• nori (visa mig det ica som inte kränger nori dessa dagar)
• och slutligen det enda knepiga: sichuanpeppar, eller sancho som det heter på japanska. Kan du inte få tag i någon, chilla. Kalla det sex sorters peppar i stället.

Nå, var det så farligt?

Shichimi är riktigt gott att strö över det mesta, bara man kommer ihåg att man har det i skafferiet. Det kickar igång snabbnudlar, gör popcornen så spännande att barnen inte törs äta dem, det är gôtt att strö över avocado eller för den delen över färdigjäst hembakt bröd. Egentligen överallt där man vill ha lite fröknaster och chilihetta.

Har man ingen shichimi är laxen väldigt, väldigt god även utan shichimi, så bli inte avskräckta nu. Men laxen! Det är så enkelt att jag nästan skäms (kanske därför jag kände mig tvungen att rabbla kryddor nyss?). Det är enklare än att grava och bara snäppet svårare än att äta den rå, direkt ur forsen.

Soja- och mirin-rimmad lax

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6, beror på fisksuget

Tid: 4 dygn, ungefär 10 minuter i total arbetstid

Pinfärsk lax ska det förstås vara när man arbetar med lax på det här viset. Laxen ska dessutom frysas minst 2 dygn innan tillagning (eller efter) för att inga äckliga parasiter ska leta sig in i dina vitala system.

Jag använde mittbiten av en rejäl laxbjässe. Slaksidan skar jag bort och sparar till fiskfärs vid något annat tillfälle. Biten var ungefär 6×20 cm, vilket jag delade på längden så att jag fick två långa, rektangulära bitar. Det blev snyggt och enkelt att skära upp. Dessutom blev rimningen jämnare så, intalar jag mig.

• 600 g skinn- och benfri lax (se anvisningar ovan)
• 1 1/2 dl ljus soja
• 3/4 dl mirin
• till servering:
• ev. shichimi
• finriven daikon
• ljus soja

1. Skär laxen enligt ovan eller behåll den i en hel bit. Lägg den i dubbla fryspåsar. Blanda samman soja och mirin och slå över fisken. Pressa ut luft och knyt ihop.
2. Låt rimma i kylen i 2 dagar. Vänd påsen en gång om dagen så att lagen fördelas jämnt över fisken. När den känns ungefär som gravlax i konsistensen är det klart.
3. Skär upp i snygga skivor. Lite tjockare än gravlax tyckte jag blev bra, men det är en smaksak. Servera med riven daikon (pressa ut överflödig vätska ur rivet innan servering bara), shichimi att strö över och soja att doppa i.