Jistanes, vad twittradet och statusuppdaterandet har varit köttigt idag då… Så här ser jag det. Att få folk i gemen att sluta äta kött för att förbättra klimatet är lika framgångsrikt som att propagera för minskat pippande för att förhindra spridning av Aids och paillomvirus. Allt för många älskar kött, alltför många älskar pippa. Frågan är därför hur vi ska göra det så ansvarsfullt och med så mycket njutning som möjligt. Mer är inte nödvändigtvis bättre i något av fallen.
När det gäller miljön verkar det som om vi var och en har någon miljöskurkig sysselsättning vi smärtfritt kan avstå från eller helt enkelt inte har råd med. Sedan anstränger vi oss så mycket som möjligt att demonisera dem som utför detta så mycket som möjligt. Jag älskar att pika vegetarianer som har både köttätande husdjur och bil. De älskar att påpeka att vad de slarvigt kallar “köttätande” bidrar till växthusgaserna.
Just nu är det främst LCHF-arna som utsätts för massiva anklagelser för sitt köttätande. Jag anser att de faktiskt inte tänkt igenom den här frågan tillräckligt. Men betänk att det här ofta handlar människor som ofta varit mycket sjuka och överviktiga. Mår man dåligt själv är miljöhänsyn inte högsta prioritet. Jag äter själv en modifierad kolhydratreducerad kost och har inte ökat på köttmängderna nämnvärt. Jag äter fett istället för potatis. Och mycket mindre mat. Och är rätt miljösmart eftersom jag har kunskapen. Räknar du på näringsinnehåll och kalorier är sallader, juicer och vissa frukter värre miljöbovar. Men det här är en fråga som LCHF-are måste ta ansvar för.
Dessutom kan man välja naturbeteskött, vilt och lamm i säsong. Dyr Marie Anoinette-mat, piper en av mina favoritmurvlar Niclas Orrenius nervöst på Twitter. Nä, inte om man väljer rätt styckningsdetaljer. Då får man både godare rätter och mer av det fina mättande fettet. Och när vi äter konventionellt kött ska vi äta hela djuret. Inte bara filén och steken. Vi som inte skär bort fettkanten gör vår plikt. Ett av de stora problemen med all köttproduktion, även ekologisk, är att konsumenterna bra vill ha filé och möjligtvis stek. Resten av djuret prisdumpas så att lönsamheten blir problematisk.
Här är några fler miljötips:
- Skippa andra jycken (jag läste någonstans att Amerikas hundar får i sig mer protein än hela Afrika. Förmodligen en faktoid, men som alla faktoider känns den sann). En hund räcker gott och helst en liten som äter mindre. Ge inte hunden människomat.
- Låt bilen stå oftare.
- Släng inte mat. (Varje gång jag skriver detta knottrar sig huden av dåligt samvete. Men med mitt jobb får man mycket rester. Och alla är inte precis delikata.)
- Flyg inte när det finns andra realistiska alternativ. (När jag skriver det här drabbas jag av akut självgodhet eftersom jag minskat mitt flygande radikalt. Och betalat dyrt för det.)
- Försök missionera utan att sporta just den där nyss nämnda självgodheten. Vi svenskar tillhör nästan alla den klick som gör av med mest av jordens resurser. Sluta att beskylla andra för att vara Marie Antoinette, vi tillhör alla konsumtionsaristokratin. Våra huvuden sitter alla nästan lika moraliskt löst oavsett om vi tar en kotlett till middag. Lite ödmjukhet tack!
Kommentarer
11 svar till ”Ich bin eine Marie Antoinette”
Heja!
Jag menade att jag, Niklas Orrenius, är lika mycket Marie Antoinette. Jag pläderar också för naturbeteskött och vilt, det är det vi äter i min familj. Men jag menar att det ibland finns en självgodhet i detta. Man måste inse att den som är arbetslös och blir pissad på av livet har svårare att handla etiskt och altruistiskt.
Poängen är att det totala köttätandet i världen måste minska. Köttindustrin står för en femtedel av världens utsläpp av växthusgaser. Sveriges grisproduktion lägger enormt mycket kväve i Östersjön.
Om man ska komma med moraliska argument måste man leva perfekt själv, anser somliga. Den inställningen dödar all debatt. Vi är alla ofullkomliga, vi försöker alla så gott vi kan.
Men for the record: vi har valt bort bil, jag flyger aldrig inrikes, har ingen hund.
Jag håller med: man behöver inte vara perfekt för att få argumentera för miljön. Och det är med denna vetskap man måste hitta sitt tonläge. Grejen är att kolhydrater är bra energigivare ur miljösynpunkt men att många människor inte mått bra av att äta dem. I synnerhet inte i den delikata högprocessade form som de presenteras.
Just nu blir många friskare av att äta mer animaliskt. Så länge de går ner i vikt, kanske får ligga mer och slipper insulin och mår bättre kommer de att fortsätta. Och de blir bara sura om man antyder att de är miljöbovar när de anser att de besparar skattebetalarna miljoner.
Fast, Niklas, i perioder av arbetslöshet och annat “piss” har jag handlat som mest ekologiskt och rättvist, kanske är det fler som känner igen sig i att solidariteten kan växa i kriser?
Så är det säkert, Sofia. När jag tänker klass i detta sammanhang handlar det mer om uppväxt och kulturellt kapital. Om man känner sig utanför och pissad på från början. Däremot vill jag vara tydlig med detta: alla har ett personligt ansvar, oavsett uppväxt.
Jag håller helt med om att de atkinsdietare och LCHF:are som helt plötsligt blir köttomaner när de plockar boet potatisen inte har tänkt igenom saken riktigt. När jag gick över till sådan kost så betydde det inte att jag slutade att äta merparten vegetarisk kost med mycket fisk. Men, kanske behöver många inhämta kunskap och inspiration för att fixa att variera kosten och tänka bortom köttet och många LCHF-bloggar bidrar sannerligen inte till en sådan utveckling.
Väskrivet och balanserat inlägg som manar till efertanke
Håller helt med om ovan och för LCHF:arna så finns ägg också som ett bra alternativ till köttproteinerna.
Låter man bli att äta kött 7 dagar i veckan så har man på ett lätt sätt dragit sitt lilla strå till miljö stacken. Kunskap och Eftertanke är orden med stort O.
Som Mikaela skriver behöver man inte börja vräka i sig kött bara för att man drar ned på kolhydraterna. Jag äter ungefär som förut, men har i princip bytt ut kolhydraterna mot fett. Jag tycker att det är betydligt enklare (och roligare) att variera den här kosten än fettsnål kost.
Väldigt nyanserat och bra skrivet. Det är lätt att slå sig för bröstet när det gäller de bitar man själv kan avstå från utan att det känns som någon större uppoffring.
Väldigt läsvärd artikel!
Det går inte att komma i från att det är dyrare att äta ekologiskt och rättvisemärkt och det är många, speciellt barnfamiljer som inte har de marginalerna.
Det viktigaste tycker jag är att alla tänker till vad just de kan avstå ifrån. Jag kan äta mindre kött, men inte sluta helt. Jag kan begränsa mitt flygande, nu åker jag nästan alltid tåg inom Europa. Fokus ska inte ligga på vad man inte gör utan vad man kan göra. Alla prioriterar olika och det är inte alls fel.
Sedan är jag helt med Lisa på det här med val av kött. När ska folk förstå att filén är den tråkigaste delen på djuret? Ät andra delar än filéen, då kan priserna höjas och producenterna ge oss bättre grisar.