Jag har gäddor på loftet

Nej, gäddorna har inte ätit upp mig – jag har bara varit totalt enkelspårig och tillbringat all vaken tid utan för arbetet med gäddfiske.

Det är ett särskilt personlighetsdrag jag har, på både gott och ont. När jag intresserar mig för något blir det lätt en besatthet som är total så länge den varar. Oftast ett par veckor, ibland ett par månader. Det kan vara skotska deckare, persisk mat, eller som nu, fiskafänge.  Och under tiden min passion varar beter jag mig precis som vilken norefedrinknarkande förälskad tonåring som helst: alla runt omkring mig förutsätts vara lika intresserade av mitt intresse som jag själv och själva ämnet måste idisslas om och om igen. Til it’s over. And then… It’s Oh, so Quiet.

Magnus, som är tålmodig nog att stå ut med mina svängande intressen omhuldar fisket lika mycket som jag och försöker dessutom lära mig ro på ett anständigt sätt (oändligt varsamt eftersom min stolthet fått sig en grov törn av att jag inte kan ro utan att plaska som om vore jag i sjönöd).

Hur som helst. Det bästa sättet att ta till vara på Karins överblivna gäddqueneller (och gör man en sats på en 2,5 kilosgädda blir det en del över, även om man har gäster) är att göra gäddburgare av dem.

Tag ett hamburgerbröd per skalle och bottna med lite sallad och rödlök. Klicka på en röra av en näve grovhackade kräftskjärtar, rejält med hackad dill och majonäs för att binda samman det hela. Toppa med gäddqueneller och locket på hamburgerbrödet. Snabbmat när man väl rensat gäddan och stekt de där hundratretton quenellerna eller vad det nu blev.

En av mina hemtjänstkamrater, Mareno, har för övrigt en kompis som är besatt av att starta en gäddrestaurang uppe vid någon sjö i Hälsingland. Tänk er det: gäddburgare, gäddpaté, inkokt gädda, helstekt gädda, gäddaladåb, gäddqueneller, gäddglass och gäddpaj med marängtäcke (de två sista improviserade jag ihop själv) et cetera. In absurdum. Det är för knäppt för att inte funka.

Om nu gäddor står er upp i halsen kan jag bara beklaga. I morgon blir det gäddpatérecept eftersom jag håvade upp min första gädda igår – tidigare är det Magnus som stått för fisken. Och i helgen kommer härliga Abboren och fiskar med oss, vilket innebär att det med stor sannolikhet kommer att bli ännu mer gädda.

Hatar ni mig nu? I sådana fall kan jag avslöja att jag faktiskt försökte skänka bort min gädda eftersom jag börjat hallucinera gäddsmak till och med i keson jag förvarar på jobbet. Men ingen vill ha den, inte ens pensionärerna jag städar hos. Så det är bara att äta upp. Och tro inte att gäddtröttheten gör mig beredd att sluta fiska – det här är jägarinstinkt på den mest basala nivån. Finns det fisk i sjön så ska den upp, punkt slut. Inte konstigt att haven är utfiskade…