Jag vet inte vad ni skullle göra om ni på lördag vid lunchtid ungefär fick reda på att ni skulle få besök av ett alldeles nybakat kärlekspar på söndagskvällen. När det är så pinfärskt att det varit hemligt fram tills denna deras debut i sällskapslivet. När det dessutom visar sig att paret i fråga är supermatnördarna Gunilla Kinn och Edward Blom. När jag dessutom har ingen tid alls över att handla något utöver det som redan finns hemma. När de enda möblerna i huset är en 120-madrass, en kvarlämnad nedsutten soffa, några skeva köksstolar och två röda Lack-bord.
Så här gjorde jag:
Jag uppgav ett glädjeskri som fick Magnus att sprittande vakna upp ur semesterkoman, kavlade upp ärmarna, dök ned i frysboxen, viggade grönsaker av alla mina adelsövänner, stal gräslök, offrade ett knippe kattungar till köksguden (stryk det där förresten, men hade det hjälpt hade jag gjort det!) och skred till verket. Jag har alltid arbetat bäst under press.
Först ut: rundrökt ål från fiskaren Widlund, äggröra. Jag visste faktiskt inte att Edward var tokig i ål. Däremot vet jag att inte en enda vettig människa kan motstå en bit, hur omoraliskt det än må vara. Jag kunde det inte, annars hade jag inte haft en halv fet gynnare i kylen.
Efter det blev det egenfiskad (hrm, det var Freds nät, men jag drog upp den, lirkade loss den och filéade den – räknas det?) gös med tomat och pecorino. Först hade jag tänkt göra någon slags dillmajonnäs till ungsstekt gös, men den blev helt misslyckad: för mycket syra, för mycket senapssmak. Så jag pädde med tjockyoghurt. Då smakade den för lite dill, så jag blandade i massa andra hackade örter. Och voila, en helt vanlig (men ovanligt trist) örtagårdssås. Så jag kastade en blick på Kurö-bifftomaterna och bestämde mig för att satsa på ett säkert kort.
Och slutligen fasanfilé i gräddsås smaksatt med karljohan och svarta vinbär tillsammans med hemgjorda pickles och färskpotatis av sorten minerva från Torbjörn och Maria här på ön. Det blev faktiskt riktigt gott och fasanbröstet var nästan inte alls torrt. Men det var ren och skär tur att det blev ätligt, för jag har ingen aning om vad jag egentligen hade i eftersom jag blev konstant och mycket njutbart distraherad av en konsversation som slingrade från ister till polska delikatesser till konsten att dressera katter att ta hem hare via mer ister till aladåber för att landa i ännu lite ister och den genialiska idén att smaksätta snaps med nors.
Men trevligast av allt var ändå att se ett så uppenbart sockerdrickssprudlande, sprittande lyckligt förälskat par som Edward och Gunilla. Visst är de vackra tillsammans? Här ovan i den trolska Adelsönatten, där raggarnas V8-motorer surrar ikapp med syrsornas sång. Se till att önska dem grattis nu, båda två. För det här är en match made in heaven!
Kommentarer
15 svar till ”Kärlek och ål i Adelsönatten”
Häftigt!!! Och rökt ål är guds gåva till mänskligheten.
grattis till Gunilla & Edward :)
Gratulationer till paret!
Ål – rödlistad?
Ja men får fångas i Mälaren, tack vare lyckad utsättning av yngel.
Om man basunerar ut att man är nyförälskad när man råkar befinna sig på Adelsö, kan man då vänta sig samma behandling?
Björn: Ja, rökt ål är verkligen gudomligt.
Örjan: Ja, och tur är väl det. För när man äter något så gott som ål är det omöjligt att känna sig omoralisk. Eller som Hemingway sa “What is moral is what you feel good after, and what is immoral is what you feel bad after”.
Johan Karlfeldt: Jajamensan! Men du får vänta med att vara nyförälskad tills efter löning, för nu har jag tömt alla mina hemliga förråd.
woa, finfrämmat, skräckblandad förtjusning med matlagning till så prominent folk på kort varsel. Ser ut att ha varit en strålande meny!!!
Mikkan: Ja, det var enbart vätsketryck som höll mig upprätt, var så nervös att jag inte minns någonting av den första halvtimmen. Men Edward visade sig vara otroligt charmig och lättpratad och underbara Gunilla känner jag så smått sen tidigare!
Edward har förgyllt många ICA-stämmor för mig :) Vilken underbar kväll! Love is in the air
Tyvärr men aj vilket ointressant matbloggsinlägg…
Att flytta ålyngel från Frankrike eller England till Mälaren är bara att flytta rovfisket norrut samtidigt som man berövar dom alla chanser till fortplantning. Ålyngel som planterats ut i Mälaren hittar inte ut när älskogs-lusten pockar på för deras enda simtur till Saragasso-havet.
Nuvarande fisketillstånd är för att stödja yrkesnäringen, inte för att bevara arten eller aldrig nog så goda mat-traditioner. [raderat länkar till trista utredningar och statistik som ingen ändå bryr sig om]
Anna: Det var en riktigt trevlig kväll!
Christoffer: Tyvärr, men det där var en lika ointressant kommentar. Skriv hellre vad du skulle vilja läsa om eller läs en annan blogg i stället.
Fredric L: Just den här ålen hade jag fått i gåva, och då tackar jag inte nej. I övrigt är jag väl medveten om ålens utsatta status. Men länka gärna, jag gillar att förkovra mig.
Ok, här är några länkar för eventuellt intresserade.
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.275460/fiskeriverkets-raddningsplan—ett-fiasko
Kalla Fakta Nov 2009 ‘Ålamörker’ 30min:
http://www.tv4play.se/aktualitet/kalla_fakta?videoId=1.1364223&selId=1.923842&currPage=1
Ganska färsk ‘alla-får-komma-till-tals’-rapport, (läs bidragen med respektive avsändare i åtanke):
http://www.alakademin.se/filarkiv/alseminarie2010_rapport.pdf
efter dessa sjukt deprimerande länkar stoppar jag in något bra mycket roligare.
Dom som missat Edwards (grattis!) rattande av ‘Meny i P1’ nu under sommaren bör omedelbums bege sig till dess hemsida och lyssna eller ladda ner från podradion alla hans och Ellens (och då och då Lisa på ett litet hörn) program. Jag som aldrig riktigt fastnat för programmet förr (varken det knaster-torra klassiska, eller nyförvirringen därefter) sitter numera klistrad.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=950
Av kommentaren av en Patrik Johansson här:
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/05/16/nors
framgår att det där med norssnapsar redan existerar!
Tack för ett underbart lättlagat recept på gös. Vid planeringen inför lördagens gäster kom vi på att vi hade gös från samma fiskare som Du köpt Din ifrån och som Gunilla och Edward bjöds på. Oh, så gott och enkelt. (Även om vi aldrig mött en Pecorinoost förr, men så länge Ica Tappström har ingredienserna är det ok.)Våra gäster njöt och undrade varför de inte åt fisk oftare.
Ninnie Blom: Hej! Vad roligt att du gillade gösreceptet. Och en eloge till dig som fostrat en så trevlig och intelligent son som Edward.