Förutom Magnus, så är François-Xavier på bloggen FXcuisine den enda man som jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med. Med samma självklarhet och snygga bilder lagar han den kanadensiska hjärtinfarkten poutine och friterad pizza som alla pastasåsers moder ragù napoletano och siciliansk mandelsorbet.
Och nu när han lagat en helt galen pastasås på kaninhuvuden (även om han erkänner att han fegade ur när det väl kom till att äta upp maten) kan jag inte låta bli att länka till honom. Eftersom jag ska föda upp kaniner i sommar kommer jag väl inte undan – det här måste provlagas!
Kommentarer
7 svar till ”Kärlek vid första ögonkastet”
Hej!
Får jag tacka ihjäl mig för länken till FX?
TAcktacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktack!
Tack, det var vänligt!
Jäklar vad bilder det var! Men jag förstår ärligt talat inte varför han inte åt kaninhuvudsåsen, det såg ju delikat ut! Varför inte smaka en liteliten tugga?
friterad pizza… oj oj oj oj oj.
Saker kokta på huvuden blir vanligtvis väldigt smakrika men jag får nog äta upp först innan någon berättar för mig vad jag har ätit ;).
Patrik: Tack själv. :)
Anna: Nä, det fattar inte jag heller, den såg ju inte alls dum ut – värre var det ju innan de var kokta! :) Och visst är bilderna urläckra?
Jessika: Jepp, skottarnas nationalrätt… Och du har helt rätt vad gäller huvudrätter, det är bäst att få veta efteråt vad de är gjorda av!
Den länken var ett fynd! Jag tycker bilderna är superfina, så befriande raka. De påminde lite om dina bilder du hade på din gamla blogg.
Nu blev jag sugen på friterad pizza…
Trots att systra mi bor i Montreal nuförtiden så har jag undvikit poutine på mina besök, kanske framförallt för att jag inte är så superförtjust i brun sås – både pommes och ost går ju ner…Fast när jag skulle bjuda på middag så valde min blivande svåger poutine med foie gras till huvudrätt. Ni kan tänka er – en ordentlig bit fin gåslever med pommes frites, squeeky cheese och brunsås. Vissa skulle kalla det hädelse.
Kindköttet är en dröm efter en sån där kokning. Och såååsen, mmm. Viva la cucina povera!