Där fick man för att man var styv i korken. Lycka? Pffft! Idag har alla tänkbara köksgudar och smådjävlar svurit sig samman mot mig. Pizzorna åkte i golvet, ströbrödet var härsket, kakformarna var borta och bilderna blev kack. Rödbetssoppan från gårdagen rann ut över hela kylen. Och slattflugorna svävade försmädligt över fruktskålen. För att inte tala om att jag glömde slå på säkringarna som går till spisen och därför gräddade en kaka och två bröd på uppskattningsvis på 125°C. Dagen kan sammanfattas kort och kärnfullt: Piss!
Sen kom Johan och Iso med stora och lilla S och allt blev genast bättre. Det kan ha berott på den ovanligt trevliga riojan de hade med sig. Men jag lutar åt att det var den syrianska oreganon som räddade pizzan som gjorde att jag började se framtiden an med mer tillförsikt. Syriansk oregano … Den smakade lite kattmynta och var fantastisk till svampen. Recept kommer närmaste dagarna.
Kommentarer
3 svar till ”Kökskatastrofer och matmisär”
Sådana dagar brukar jag trösta mig med historien om när Optimisten och Pessimisten träffas, nautrligvis beklagar sig Pessimisten: “Värre än så kan aldrig bli!” varpå utbrister Optimisten: ” Jodå!”
Hmm, fast om pessimisten tror att det inte kan bli värre är han väl ingen äkta pessimist?
Sant, så långt har jag inte tänkt, kanske heter han Dysterkvist? Å andra sidan ingen är fullkomlig.