Kort inlägg i migrationsdebatten

Öppna upp för fri invandring, avskaffa alla bidrag och kollektivavtal och bränn alla vapen! Det är vad jag skulle vilja rösta för på söndag. Vid närmare eftertanke kan vi bränna alla pengar också, så jag kanske hamnar närmast Fi i slutändan ändå. Jag röstar blankt eller eventuellt inte alls eftersom jag glömt mitt röstkort i Motala i protest mot blockpolitiken.

Ingen fråga retar mig mer än migrationsfrågan, och inget gör mig så upprörd som att fokus i debatten ligger på invandrarna som ett problem och inte som en resurs. Jag jobbade på en välkänd krog i Stockholms skärgård i början av sommaren. Vår diskare hade gått i skolan längre än någon av oss andra, efter 16 år i skola i Irak är han universitetsutbildad ingenjör. Hans yngre syster har utbildat sig lika länge och är advokat och väntar på att kunna komma in i Sverige. Intresse och resurser till att integrera högutbildade i svenskt arbetsliv är inte välgörenhet, det är ett ekonomiskt kap.

Jag har inga exakta löneuppgifter men uppskattningsvis tjänade den överlägset bäst utbildade ungefär 50 kronor i timmen. Flera av stockholmsområdets absolut bästa krogar (michelinstjärnor, 50-best-placeringar) anlitar en snubbe i stan som fakturerar restaurangerna en normal lön, vitt. Sedan tar han sin del och betalar diskaren som gjort jobbet med det som blir över. Flera av diskarna är i desperat behov av att bli anställda direkt av restaurangerna som har snittnotor närmare två tusenlappar och få en acceptabel lön, men krögarna har inget intresse i att den anställde ska ha en avtalsmässig lön, krögaren har intresse i att kunna betala en vit summa för att alltid oavsett sjukdomar och annat oförutsett ha en diskare på plats.

Jag är i princip mot kollektivavtal och tycker att lönerna ska möta hamna där arbetsgivarens kompetenskrav och betalningsvillighet möter arbetarnas kompetens och lönekrav. Enligt grundläggande mikroekonomi så leder det till minsta möjliga arbetslöshet och största möjliga företagssamhet. Men med eller utan kollektivavtal så ska alla behandlas lika.

För tvåtusen kronor så förväntar jag mig inte bara ett kompromisslöst urval av råvaror på tallriken, jag förväntar mig att det blir pengar över till att betala ALLA som arbetar bakom kulisserna rimliga löner.