Visst var det en köttsoppa på gårdagens bild. Det är den tiden på året. Magnus önskade sig soppa och skrädkaka till middag, och vem är jag att neka honom?
Som ni ju redan vet är det ju själva kött/buljongkoket som tar tid när man gör köttsoppa. Därför retar jag mig något enormt på fåniga recept som tycker att man ska koka 400 g kött eller däromkring. Varför? När man ändå håller på är det lika bra att ta en rejäl bit. Av det färdigkokta köttet skär man sedan loss en lämplig bit, silar av lite av buljongen och gör en soppa.
Har man trädgård som vi ställer man bara ut resterande kött och buljong utanför köksdörren. En rejäl tyngd på grytlocket sär ett måste, annars är risken stor att man hittar grannskapets katter i ett buljongbad dagen efter. Det resterande köttet och buljongen kan bli andra köttsoppevarianter under veckan. Eller pepparrotskött.
Och som ni märker i receptet har även jag använt mig av Knorrs nya fond du chef. Jag får faktiskt sälla mig till lovkören: den är verkligen väldigt bra, men bara i små mängder eftersom den är ohyggligt salt. Men i ett stort buljongkok kan man gott pluppa ned en blobb för att få lite extra smak.
Buljongkok till köttsoppa
Receptmakare: MArgit Richert
Portioner: 12
Tid: 2-3 timmar
Det här är mer en receptskiss än ett recept. Variera med det som finns hemma. Den här buljongen blir väldigt lättsaltad, men jag tycker att det är enklare att smaka av med mer salt efteråt.
- 1,5 kilo grytnötkött (högrev, bringa, ytterlår, märgpipa eller annat grovtrådigt kött)
- ca 3 liter vatten
- 2 gula lökar
- det gröna av en purjolök, slarvhackat
- 2 morötter i slantar
- 1 palsternacka i slantar
- 1 selleristjälk, strimlad
- 3 vitlöksklyftor
- ett knippe persiljestjälkar
- 15 vitpepparkorn
- 5 kryddnejlikor
- 5 kryddpepparkorn
- 4 lagerblad
- 2 tsk torkad timjan
- 1 msk mejram
- 1 fond du chef beef
- Putsa köttet från hinnor och överflödigt fett. Lägg det i din allra största kastrull och slå på vattnet. Koka sakta upp. Skumma så noga du orkar.
- Tillsätt övriga ingredienser. Låt sjuda sakta under lock tills köttet är riktigt mört, 2-3 timmar beroende på köttbiten. Späd med mer vatten om det börjar bli alltför trångt i grytan.
- Ta upp köttet och sila av buljongen. Förvara det kött du inte använder omgående i buljongen. Kyler du den snabbt och har god handhygien när du hanskas med köttet bör det hålla i alla fall fem dagar, men troligen längre.
Det var själva buljongen alltså, men allt det där kan ni ju redan, misstänker jag. Men soppan jag lagade igår med detta som bas är faktiskt värd ett eget recept.
Grön köttsoppa med pepparrotsyoghurt
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 20 minuter
När åt ni senast en köttsoppa och tänkte “oj, vad fräscht?”. Tänkte väl det… Men den här varianten är faktiskt på vippen till att vara just det tack vare den stora mängden persilja och den lilla vinägerkicken. Grön är den också. Spenaten kan man utesluta, den åkte mest i för att jag ville bli av med ett halvt paket. Men den ger lite extra grönska åt soppan.
- 400 g av det kokta köttet i tärningar
- 1,2 liter av buljongen
- 1/2 strimlad purjolök
- 1 liter grovhackad savojkål
- 2 nävar färsk spenat
- 2 tsk äppelcidervinäger
- salt
- 3 dl finhackad persilja
- till servering:
- 2 dl tjock yoghurt smaksatt med 2-3 msk riven pepparrot
- Sjud kött, savojkål och purjolök tills savojkålen mjuknat, ca 15-20 minuter. Rör ned spenaten.
- Smaka av med äppelcidervinäger och salt och rör till sist ned persiljan.
- Servera med en klick pepparrotsyoghurt. Bröd till för den som vill.
Kommentarer
9 svar till ”Köttbuljong och enkel soppa”
Ah, savoy, najs!
Jag gillar också de nya fonderna, superbra grej faktiskt, och jag älskar att de är portionsförpackade eftersom jag har tusen och en öppnade fondflaskor hemma på jäsning. Öppnade en gång, bortglömda och skämda innan ens en anda användning…
Mikaela: Jag var riktigt sur över portionsförpackningarna först, men det tog inte lång tid för mig att förstå att det är betydligt bättre resursmässigt än just det du beskriver ovan. Och jästa fondflarror har jag också hela kylen full av.
Har heller aldrig fattat vitsen med att fjutta med små köttstycken.
Och nu gav du mig ett suuuug efter pepparrotskött! Mammas pepparrotskött var alltid på älg, mört så det rasade isär, såsen var vit, tjock, på gränsen till stabbig, kryddad med kryddpeppar och lite pepparrot och – tror jag – en gnutta socker också. Ville man ha starkare sås fick man ta riven pepparrot vid sidan om, den serverades alltid från samma lilla udda glasfat.
När man på morgonen fick i uppdrag att gå bakom ena flygelbyggnaden hemma och dra upp pepparrot som växte vilt där, visste man vad det skulle bli för mat den dagen. Kokt potatis till, och knäckemacka och ett glas kall mjölk – åh salighet! Vilka bra mat-uppdrag man fick på -60-talet; dra upp pepparrot, klipp av en knippa gräslök från plantan, plocka (försiktigt!) några tomater från växthuset. Precis lagom för en unge :-)
Hej, Hazelnut, vilken härlig barndom du pratar om, tala om färska råvaror, inga långa transportsträckor precis, hoppas vi alla kan förmedla detta till våra barn , till nästa generation. Det finns knappt större lycka än att laga mat och hämta råvarorna från egen trädgård
Margit måste bara testa din soppa, är speciellt nyfiken på din pepparrotsyoghurt.
Lennart
Hazelnut: Precis som Lennart säger är det en fantastisk barndom du beskriver. Jag känner igen mycket även om vi aldrig hade vild pepparrot… Och pepparrotskött skulle jag gärna äta, men Magnus tycker inte om pepparrot (han fick senapsyoghurt i stället).
Lennart: Pepparrotsyoghurten är jättegod som tillbehör!
Gitto och Lennart: Ehum, jag kan tipsa om att jag i Lottas blogg gick helt bananas och skrev först en kort och sen en jättelång kommentar om just -60-talsmat och den måttfullhet som rådde då. Jag kan blygsamt berätta att jag skrev under den 5 augusti – lammfärsbiffar. Om ni skulle få för er att kolla alltså ;-)
Jag lyckades fånga det på kornet, preciiiiis som det var då och i mångt och mycket fortfarande är i mitt föräldrahem med maten. Fast det serveras mer grönsaker nu tycker jag och barnbarnen (dvs mina barn och deras kusiner) får minsann äta hur många bullar som helst. Som det ska vara, alltså :-)
Vi har och hade visst vild pepparrot, men jag bad alltid din pappa gräva upp. Jag tror aldrig jag haft pepparrotskött för ni tyckte inte om kokt kött, iaf de flesta. Det var rätt jobbigt ett tag med en vegan (du), en vegeterian (C) och två rabiata potatis- och grönsaksvägrare (M&M). Rätt många grytor på spisen. Fast normalt, när du inte hade något speciellt ryck, åt du ju det mesta :)
So, let’s all embrace the portionsförpackningar!
Hazelnut: Jag läste den kommentaren och blev alldeles nostalgisk. Även om vi inte hade så pass mkt självhushåll så är det väldigt mycket som stämmer in på min egen uppväxt. Och jag är född 81!
Mamma: Va? Har vi fortfarande det? Jag vill ha ett par knölar av dig i sådana fall. Och jag fattar att det måste varit krångligt med alla våra konstiga smakpreferenser, men du lyckades alltid laga ljuvlig mat…
Mikaela: Njae, inte alla va? Bara de nyttiga.