Krogrecension: Karlaby Kro

Det här är nog det längsta blogginlägg jag någonsin skrivit och då har jag ändå kortat ned det. Håll till godo!

Jag vet att det anses häftigare att skriva ned ett ställe än att skriva upp det, men sorry folks, det kommer inte att ske. Karlaby Kro är det mest omtänksamma och trevliga hotell du kan tänka dig: otroligt vackert, underbar mat, föredömlig service, kliniskt rent och en omtänksamhet som får ögonen att tåras av lycka.

Redan när vi kommer till Karlaby Kro möts vi av glädje. Rummet är gigantiskt och osannolikt ljust (tyvärr blev Magnus bilder för suddiga för publicering), sängen är stor, mjuk och så inbjudande att vi bara ligger och pyser nöjt i den. En halvflaska champagne står på soffbordet med en underbar liten chokladtryffel och söta hallon. Dessutom varsitt glas muscatel och chokladbiscotti. Samt ett handdskrivet kort som önskar oss en trevlig bröllopsresa. I garderoben hänger sköna badrockar. Badrummet är fläckfritt (förvånansvärt ovanligt på hotell!) och stort. Värmeljus och badsalt väntar vid badkarskanten. Efter en cykelsemester i det fria är det en sak som är säker: man är i stort behov av varmvatten.

Efter ett långt bad, lite läsning och tv-tittande i de sköna sofforna släntar vi slutligen ned till restaurangen. En trerätters ingår på fredagen och vi är mer än lovligt hungriga. Innan förrätten får vi en krispig samling grönsaker (selleri, morot, rädisor och romanesco) och tapenade och getfärskost från Vilhemsdals gårdsmejeri att dippa i. Tillsammans med en liten tomatshot med kallpressad rapsolja från Gunnarshög och ett glas rotari rosé är det en utmärkt inledning på kvällen.

När förrätten kommer är jag spänd. Kalvbräss, det har jag aldrig ätit. Det har aldrig funnits tillfälle, och ärligt talat är jag lite rädd för körtlar. Men det visar sig vara något av det godaste jag ätit. Knaprig på utsidan, fetmjällt innandöme. Tillsammans med en rosmarindoftande liten korv, en perfekt sötsyrlig majscreme, en smakrik dillsky, några onödiga kantareller (de tillförde inget smakmässigt, men var vackra att se på) och små bitar krispigt fläsk (?) är det osannolikt gott. Jag hade gladeligen ätit en portion till. Och en till efter det.

En parantes här. Magnus blir snudd på besatt av brödet. Sega manitoba-bröd, mustigt maltbröd, ljuvligt ljust surdegsbröd. Smöret till smakar citrontuggummi, fast på ett bra sätt (det var långvispat tillsammans med Gunnarshögs citronrapsolja, fick jag veta senare).

Sedan kommer en bit hälleflundra in. Jag frågade inte, men jag hoppas den inte tillhörde de rödlistade bestånden (wwf har uppdaterat sin lista, och det är numera grönt ljus för vissa hälleflundror). Den är prefekt stekt och serveras med en vaniljsky som jag tycker är alldeles lagom, men som Magnus tycker är lite för vaniljig. En fullkomligt obegriplig terrine på burkade kronärtskockshjärtan som smakar just burkade kronärtskockshjärtan. Varför? Men durumvete-risotton smaksatt med libbsticka är sanslöst god, även om den tar över lite på tallriken – hälleflundran drunknar lite i smakerna. Helhetsintrycket är lite svajigt, men det är ändå väldigt gott!

I stället för dessert (choklad, russin och rom lockade varken Magnus eller mig, vi är inga gottegrisar direkt) bestämmer vi oss för ostbrickan med ostar från Vilhelmdals gårdsmejeri. Mycket gott! (Eftersom vi fick samma – och fler ostar dagen efter skriver jag mer om det senare.)

Mätta och dästa och väldigt lyckliga (vinpaketet till var utmärkt och generöst tilltaget, så vi är glatt lulliga) drar vi oss tillbaka till rummet. Vi sover som två klubbade sälar hela natten.

Frukosten nästa dag är underbar. Visserligen finns både äggröra, prinskorv och bacon, men det är brödet som lockar. Surdegsbröd, knapertunt knäcke, fluffiga frallor. Grov leverpastej, gravad lax, pigga charkuterier, ett otal ostar: hårdostar, mögelostar, getfärskosten igen. Massor av färsk frukt, en närmast absurt lång radda müsliingredienser till yoghurten. Mollbergs blandning, en rejäl termos varm mjölk. Färskpressade apelsinjuicen klås av en ofiltrerad äppeljuice som smakar sommarsol. En flaska gammeldansk tronar mitt i frukostbuffén, men eftersom vi ska ta en bilutflykt skippar vi den. PG Gyllenhammar äter frukost bara ett bord ifrån oss och verkar minst lika nöjd med vistelsen som vi.

Efter en kort utflykt till Mandelmans trädgårdar bestämmer vi oss för att göra ingenting (“Det är konstigt” sa den glada receptionisten, “alla kommer hit med så mycket planer, men sedan berättar de att inte mycket blev gjort, det var för lugnt och skönt”.). Ingenting betyder i det här fallet att ligga i hängsängarna i pergolan och läsa. En öl till. Varsin focaccia till lunch: Magnus med kyckling och hasselnötsaioli, min med varmrökt lax från Kivik och en majonäs med rostade tomater. Visserligen gott, men för 125 kronor styck kändes det inte prisvärt.

På lördagen är Karlaby egentligen abonnerat för bröllop, och vi kunde så lätt ha hamnat i kläm. Men i stället blir vi föredömligt väl behandlade. Middagen dukas upp vid poolen, som vi får ha för oss själva hela kvällen. I kväll är det fyrarätters som gäller.

Först får vi en amuse från köket. Perfekt stekt anklever med en äppelgelé och äppel- och gurkkulor som någon stackare i köket har fått stansa ut. Ett glas champagne till. En härlig inledning som väcker förväntan. Sedan kommer samma lilla grönsaksdip som dagen innan. Trevligt knaprig även den här gången.

Förrätten är även den väldigt god: gravad torsk, ett 45-minutersägg på rostat brioche, vit sparris, ostronblad, dillpulver och rädisor. Subtila smaker som gifter sig perfekt.

När huvudrätten väl kommer in är vi minst sagt förväntansfulla. Tre rejäla skivor ryggbiff, perfekt blodiga. En potatispuré, även den med libbsticka. En kub mörkokt högrev. En rödbetsterrine toppad med drivor av pepparrot (helt genialisk kombination, varför har jag aldrig tänkt på det?), mustig mörk sås. Både Magnus och jag var i kötthimlen. Efter ett tag kommer den otroligt rara servitrisen ut: “Vill ni ha mer? Köket vill ju inte verka snålt”. Vid det här laget är vi redan proppmätta och tvingas med sorg i hjärtat tacka nej.

Sedan kommer ostarna från Vilhemsdals gårdsmejeri igen. Sex rejält tilltagna bitar var! Vi får inte ens i oss hälften, men satsar på Österlens ädel som är den klart godaste. Den röda kittosten är också ljuvlig, liksom getfärskosten. Resten är lite ojämnt, men visst är det roligt att få prova allt. Kvittenmarmelad, en vaniljig fikonmarmelad och en grön tomatmarmelad till förhöjer upplevelsen. En liten pepparkaksliknande mjuk kaka (som jag för mitt liv inte kan komma ihåg vad den heter, någonting franskt) kompletterar de starkare ostarna perfekt. Dessertvinet Det söta vinet till (jag återkommer med vinlistorna när jag hittat dem i vårt stora bagage) är det godaste jag någonsin druckit.

Slutligen är det dags för desserten, och vid det här laget är vi i någon slags koma. Vi är så fruktansvärt mätta att det är mer skräck än förväntan vi känner. “Körsbär, anis, mandel” står det på menyn. Det visar sig innebära en körsbärssaft smaksatt med just anis (sjukt gott!), en mandelglass, körsbärskompott och små marängiga mandelbitar. Det är väldigt välkomponerad, om än alldeles för sött för min smak (jag är väldigt sockerkänslig, så det är definitivt inte kökets fel). Vi lämnar hälften och pustar ut. Nu är vi så stinna att mr Creosotes öde känns alltför realistiskt.

Efter en sådan brakmiddag känns det underbart att kunna glida ned i en sval pool. Äntligen viktlöshet! Vi plaskar runt ett tag och mår nästan bra igen, trots mättnaden. Magnus har omåttligt roligt åt att jag bara bottnar -och knappt det – på den grundaste delen (den var 150 djup, jag är 160 lång).

När vi slutligen drar oss tillbaka till rummet väntar varsitt glas iskall mjölk och några småkakor, vilket nästan rör mig till tårar. Så rart och omtänksamt. Mjölken slinker ned, men kakorna finns det helt enkelt inte plats för.

Nästa dag checkar vi ut med sorg i hjärtat, men får veta att det inte är några problem om vi vill stanna ett tag till. Vi lägger oss i hängsängarna igen, läser lite och drar ut på avfärden så länge det bara är möjligt. Men till slut ger vi oss iväg, om än högst motvilligt. Vi kommer garanterat åka hit igen, förhoppningsvis redan nästa år.

Priset? Runt 9000 kronor gick det på med generösa vinpaket, diverse öl ur baren och lite annat smått och gott. Prisvärt? Helt klart. Hellre en helg på Karlaby än en vecka utomlands.

(Bilderna är tagna av både Magnus och mig. Att det inte finns några bilder på rummet beror som sagt på att de blev märkligt oskarpa. Bilder på första dagens trerätters struntade vi i, vem vill sitta med systemkamera i en fullsatt restaurang? Inte vi i alla fall.)