Skärgårdsköket: Rökt forellrom

Gäster har anlänt till Holmen och vi uppgraderar köket en liten aning. Efter bastun serverade vi därför inte bara öl utan dessutom chablis, kallrökt forellrom, smetana och finhackad rödlök och dess strimlade blast. Var och en fick själv lasta en lövtunn spröd surskorpa med allt det goda.

Den kallrökta forellrommen var en ny och kär bekantskap, den rena rökigheten konkurrerade inte ut den fina fisksältan som jag befarat. Tvärtom förhöjde smakerna varandra så att de gav löken motstånd.Jag är inte så svag för röd lök till fin fiskrom annars eftersom jag tycker att den lyfter fram den där lite vassa stärkelsesmaken som påminner om den i rökt potatis. Gräslök eller salladslök passar bättre till. På sommaren får lökblasten göra tjänst. När du använder lökblast är det viktigt att bara använda den späda, spänstiga. Och låt den aldrig ligga uppskuren långa perioder utan använd den direkt. Slokande, grov eller ofräsch lökblast har nämligen en förfärlig tvålig beska.

Jag gillar verkligen smetana som gjorde ett kort gästspel i Sverige när Valio gav sig in på marknaden. Smaken är något mildare och med lägre syra jämfört med närmaste släktingen creme fraichen. Jag kan inte säga om den är godare, men det trevliga med fler mejeriprodukter är att mjölken får visa upp fler sidor. Till rom är den betydligt bättre i min mun. Romens smak framhävs mer.