Intressant artikel i DN om två personer som utan att känna varandra tycks ha en tyst överenskommelse att dela upp kostcirkeln mellan sig. Vi har fått allt mer forskning som visar att den ensidiga fokuseringen på fettminskningen lett till en sämre kost. Sockerstinna fettfria produkter ersatte vanliga kakor, jättelika juicedrinkar blev hälsokost och vit pasta och kritvitt näringsfattigt ris godkändes av dietisterna som långe man följde tallriksmodellen.
Det har alltid funnits kostdissidenter; människor som förespråkat en oerhört strikt diet tvärtemot det rådande paradigmet. Och det värsta är att de har rätt ibland. De ska alltid misstros, undersökas och de ska inte få för stort genomslag i medierna innan de kan visa att de har torrt på fötterna. Men det värsta är att toknissarna har rätt ibland. Och då måste kostetablissemanget lyssna. Just nu är en sådan tid.
En av de största uppgifter våra politiker har är att noga undersöka om våra nuvarande kostrekommendationer verkligen är grundade på bästa tillgänglig forskningsresultat. Och hur de galopperande folksjukdomarna fetma och typ-2-diabetes ska behandlas. Och sedan försöka förena det med en uthållig produktion och miljötänkande. För varje miljömedveten vegan som mår toppen på sin mat finns fler som mår dåligt av den.
Jag tror LCHF-behandlig för överviktiga och typ-2-diabetiker är här för att stanna. Det är inte en kontroversiell åsikt, det tror Socialstyrelsen också eftersom de godkände metoden i år. Och American Diabetes Association har redan tidigare accepterat den. Metoden kommer kanske inte passa alla, men tillräckligt många för att det kommer att påverka våra konsumtionsmönster.
Dessutom gäller det att ta reda på vad vi andra ska äta för att inte gå samma öde till mötes. Den välgjorda israeliska studien p åmåttligt överviktiga ger svar på tal: En fettminskning är inte den bästa vägen. En Atkinsliknande kost gav bra resultat. En något kolhydratreducerad “Medelhavskost” med mer fett än vi är vana vid gav både bättre resultat och är förenlig med ett miljötänkande.
För att vi ätare ska lösa kuggfrågan “kroppen eller klotet?” krävs en politisk insats. Det krävs en ny typ av dietister så att de som äter LCHF för sin hälsas skull inte behöver bli miljöskurkar. Jag säger bara en sak så länge: Leve ägget!
Kommentarer
34 svar till ”Kroppen eller klotet: Kan man inte ha det bästa av två världar?”
Bra ord. Jag skrev om samma sak i helgen, och kan inte annat än hålla med dig.
Rebacca: Ja, det finns två anledningar till att Johan inte abkar längre. Dels är vår ugn ett skämt. Dels gick vi upp i vikt.
Bra skrivet, men jag vill påpeka några saker som jag saknat i massmedia och som inte kommer fram helt glaskalart i ditt inlägg (även om jag gissar att du är medveten om dem).
För det första:. Det som kallas “Medelhavskost” i den israeliska studien ligger inom Livsmedelsverkets rekommendationer för intag av fett, protein och kolhydrat, och väl i linje med vad de rekommenderar för övrigt. Medelhavskosten gav lika god viktminskning som den Atkinsliknande kosten. Studien kan alltså användas som argument för att fördelningen mellan fett/kolhydrat/protein är mindre viktig, men inte som ett argument för överlägsenheten hos högfett/lågkolhydratdieter.
För det andra undrar jag vad du menar med “mer fett än vi är vana vid”? Enligt den senaste stora svenska kostundersökningen (Riksmaten) äter genomsnittssvensken mer fett och mindre kolhydrater än man gjorde i Medelhavsdieten i den israeliska studien. Eller tänkte du på SLVs rekommendationer?
Jag tycker att det är helt omöjligt att navigera mellan alla dessa kostråd. När jag läste artikeln tänkte jag spontant att det måste vara vegnanen som åt nyttigast. Jag förstår så klart att alla kostråd inte passa för alla människor, men om man är normalviktigt och vill äta nyttigt vad ska man köra på? Lite kolhydrater, mycket ellet lite fibrer, mycket eller lite fett, mättat eller omättat osv? Det är verkligen en djungel! Så till en lättare fråga, om “abkar” betyder bakar, bakade han då mat- eller kaffebröd, eller varför gick ni upp i vikt?
Vi har tagit samma beslut, vikten ökade dramatiskt och medelhav med mer fett och mindre tomma kolhydrater får bli melodin. Pasta som lyx, för vit pasta är ju så förtvivlat gott ibland. Men bara en gång i veckan.
Jag tänker kalla min diet sidfläsk. och makrilldieten.
Men man kan baka och äta utan att gå upp i vikt… (jag är ett levande bevis). För tillfället försöker jag ta fram bröd som innehåller annat än bara kolhydrater. Jag ska göra revolt mot dagens brödkultur.
Jo, jag tänkte också att jag kanske skulle baka något annat än bara levain och vitt surdegsbröd. Poängen är att för mej gäller att nästan allt bröd ger koma och viktuppgång. Under en period när jag åt kolhydratsnålt (och som avslutades med kopiösa mängder jul-knäck) är den som jag mått bäst fysiskt under av alla sedan jag fyllde 25.
Jag skulle ha svårt att klara av en högfettdiet eftersom jag får ont i magen av för mycket fett. Jag är faktiskt förvånad över att inte fler rapporterar sådana sidoeffekter; är det min mage som är speciell? (Och makens, för han lider av samma sak om än inte i samma utsträckning.)
En sänkning av andelen kolhydrater i min kost funkar, men inte till fördel för fettet. Då måste jag snarare öka andelen protein, och hur blir det då?
Svante: Med vad vi är vana vid avsåg jag Livsmedelsverkets rekommendationer.
Medelhavskosten i studien landade på straxt över 50 medan SLV-rekommenationerna går upp till 60 %. Så kolhydratintag i nedre kanten kanske är mer rättvisande. Och tro mig: hade Åke Bruce fått bestämma så hade fettrekommendationerna varit nere i 25% för länge sedan.
Men det intressantaste i studien är förvisso att en modifierad Atkins ( i realiteten hamnade kolhydraterna på hela 40%, så egenligen var det inte någon riktig lågkolhydratdiet) gav lika bra eller bättre resultat vad gällde flera parametrar. Det intressanta är att det högre intaget av mättat fett inte tyckes ha negativ inverkan. Vilket är en av Livsmedelsverkets käpphästar.
Cecilia: Johan bakade surdegsbröd. Det blev för mycket mackor helt enkelt. Jag tror helt enkelt att olika dieter passar olika personer. jag är inte ens säker på att man ska ha så specificerade näringsrekommendationer med energiprocent för friska människor.
Rebbecca: Att du kan äta mycket bröd utan att gå upp i vikt är tyvärr inte ett bevis på något mer än att just du kan äta mycket bröd utan att gå upp i vikt.
Patrik: Vi har ungefär samma diet! Lite fullkorn, mycket grönsaker, en del baljväxter, mycket ägg, larvigt mycket nötter, en hel del ost. Massor av kött, fisk och kyckling. Och så en croissant eller lite glass då och då. Skulle tippa på att jag äter 40 energiprocent fett, 20 protein och 40 kolhydrater.
Malinka: Om man når bra av kolhydrater och är frisk ska man ju inte ändra på det man äter. Alla är olika. Jag käner ingen som får ont i magen av fett utom de som har problem med gallan. Om det inte är i samband med en festmåltid där man dessutom äter på tok för mycket av allt, rejäla doser socker och dessutom lite vin.
Lisa, visst stämmer det att kostintaget i Medelhavsdieten i studien ligger nära gränsen för vad SLV rekommenderar. Å andra sidan ligger fördelningen av fett/kolhydrat/protein påfallande nära vad svenskarna faktiskt äter (skillnaderna jag skrev om innan är antagligen inte signifikanta). Därför tycker jag att det är lite konstigt att den får heta Medelhavsdiet. Man kanske skulle börja kalla den Sverigediet ;-)
Skämt åsido så skiljer sig antagligen den dieten från den standardsvenska på en del andra sätt (antagligen mindre nöt och fläsk och mer olivolja och nötter), vilket nog de flesta är överens om att det är av godo.
Om man som jag och många kvinnor med mig (uppskattningsvis 10-15% av den kvinnliga befolkningen!) lider av PCOS (Polysyrtic Ovaries Syndrome) mår man absolut bäst av att äta LCHF. men så har vi ju också varierande grad av insulinrestistens och stor risk för diabetes 2…
Jag skulle inget hellre önska än att få froissa i got, hembakat bröd flera gånger om dagen, men det skulle innebära att jag på sikt blev gravt överviktigt.
Mackor på söndagarna och vit pasta max två gånger i veckan, det är min melodi.
Svante: ja min poäng är nog snarast den att man ska skrota energiprocenten. Utom för känsliga som förmodligen bör skära ner drastiskt på kolhydraterna.
Det vi behöver informera om är att det inte finns några bevisade hälsofördelar med att äta mindre fett, vilket har varit en statsreligion och det nyckelhålet främst bygger på. (Förutom det rätt ovetenskapliga kravet på fiberhalt vilket gör att vi fått Frankensteins bröd i diskarna.)
Jag tycker att det är allvarligt att man inte lägger krut på det som är viktigt.Men det verkar ju som om några börjar vakna.
Diet/kost måste väl ändå vara ett av de svåraste områden som finns att forska på för att se empiriska och kvalitativa resultat?
Min egen anekdotiska erfarenhet säger mig att mina tarmbesvär inte blir lika allvarliga om jag äter färre legymer, men det behöver ju inte vara var mans sanning.
Fnoskiga hälsoråd kommer nog existera så länge Aftonbladet har en söndagsbilaga, men vettiga resultat tar tid och pengar.
Bra text! Håller med till stor del. Jag tror väl mest att det bästa är att utesluta så många onödiga tillsatser som möjligt ur kosten, såsom smakförstärkare e621 och aspartam osv.. Socker är naturligt och jag tror det är bättre att äta det om man ska ha kakor och godis – än sötningsmedel. Och jag tycker definitivt att man ska ha riktig grädde i såsen istället för matlagningsgrädde. Kanske blev lite OT, men men.. Jag tror inte att det är skadligt med mer fett – mindre snabba kolhydrater är min poäng iallafall. Själv hade jag viktproblem när jag var yngre och jag åt nog ganska mycket onödiga tillsater. Sen läste jag några böcker och blev rädd och tänkte att man kanske skulle testa att äta utan en massa tillsatser. Tänka sig, jag har gått ner mycket tack vare det. Nu är jag mycket piggare. Jag kommer aldrig att utesluta potatis ur min kost, vad som än sägs, för det är så förbaskat gott. :D Men än en gång, tack för din braiga blogg. :)
Tack för upplysning om,och referens till artikeln.
Fann den mycket balanserad, och lämplig för eget tänkande.
Det fina med den israeliska studien är ju just att den visar att man kan äta “rätt” på flera sätt och ändå minska i vikt. Jag gillar den slutsatsen, men är ändå smått skeptisk till alltför extrem mat vare sej den är mycket fettsnål eller väldigt kolhydratlåg (i alla fall för “vanliga människor” utan nån speciell åkomma). Förresten så undrar jag vad du menar när du hyllar lågkolhydratkost (LCHF), är det den israeliska studiens lågkolhydratvariant eller en kost med lägre kolhydratinnehåll?
Förlåt, nu såg jag att du svarat Patrik angående hur du själv äter (och vad du menar med LCHF?). Nej, det var inte så väldigt extremt Lisa…
Jag tror tämligen extrem LCHF kan vara bra för personer med typ 2 diabetes och svår övervikt. De hade inte patienterna i den israeliska studien.
Uppenbarligen var det dock lättare att gå ner med en kolhydratreduktion trots att de fick äta hur mycket de ville. Jag tror att om folk fått välja själva vad som passade dem hade det blivit bättre resultat.
Att hon gått ner 24,5 kilo på tio månader beror antagligen framförallt på att kvinnan generellt börjat uppmärksamma sin vikt. Det går ju liksom inte att äta sig smal oavsett kost. Sedan får man inte glömma bort att tarmarna också behöver sin motion (läs: kolhydrater och fiber) liksom vi urbaniserade livsnjutare… Mer motion och mindre konstiga kostrådsförkortningar!
Ola: Det är rätt svårt att motionera bort 25 kilos övervikt, isynnerhet om man har astma. Hon säger ju själv att hon försökt banta länge med flera andra metoder.
Men om man gillar Frankensteins bröd då??? :D
Äter inte så mycket kolhydrater och undviker bröd så äter nog en LCL(L=Lagom)F diet….förutom när Frankensteins bröden med mycket ost, skinka och majonäs slinker ner.
Det är ännu viktigare att motionera om man har astma. Att promenera är det i särklass bästa sättet att förbränna fett.
Ola: Självklar ska man motionera försiktigt. Men att gå ner i vikt genom enbart skonsam motion tar mycket, mycket lång tid och är svårt. Även promenader sliter rejält på lederna om man har 25 kilos övervikt.
Just promenader och annan lågintensiv “naturlig” motion är ofta en del av LCHF-behandlingen.
Jag vet inte vilka studier som visar att promenader är det “i särklass bästa” sättet att förbränna fett. Är det en personlig åsikt eller har jag missat intressanta studier? För överviktiga anses simning oftast som bästa motionen eftersom det inte belastar lederna.
När det gäller motion och viktnedgång visar de flesta studier att motion inte är ett bättre sätt att reducera vikten även om den har andra hälsofördelar. Flera studier visar att enbart motion knappt har effekt alls på vikten (även om man mår bättre):
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/vikt/article405575.ab
http://www.konsumentforeningenvast.se/templates/Page.aspx?id=595
Alltså är det bäst att kombinera motion med kostomläggning. Det tycks däremot verka synergistiskt.
Jag tycker att du ska sätta dig in i vad LCHF är innan du avfärdar behandlingen som en bokstavskombination. Jag var, precis som du, mycket kritisk i början men när jag läst allt fler studier så tycker jag att det verkar vara en bra lösning för en mycket svårbehandlad patientgrupp. Det här handlar inte om människor som ska skaffa lite bättre matvanor utan om en medicinsk kostbehandling.
Det är lätt för oss normalviktiga att sitta och säga “Jamen, det är bara att …” Oftast grundat på det egna beteendet och preferenserna snarare än vetenskap. Jag tycker att det är föraktfullt.
Vi har olika genetisk uppsättning och fetma är otroligt genetiskt styrt. Människan är inte anpassad till överflöd. Idag är kroppsrasismen mot överviktiga skrämmande och det är rätt socialt accepterat att anse att feta människor är lata med dålig karaktär. Och rent av lite osmakliga.
Jag har gett upp smörgåsarna förutom till helgen…. det är för gott helt enkelt :) Fast ja äter gärna flingor och mjölk till morgonmål, och det är ju kolhydrater hela vägen.
Och så har jag slutat mumsa potatis/pasta/ris lika mycket som förr – så det är mer baljväxter coh sallad och grönt till köttet. Jag kan inte ge upp köttet – däremot har jag svårt för ägg (rent produktionsmässigt).
Överlag undrar jag om det inte är så att det är enklare att gå ned i vikt med minskat intag av kolhydrater enbart för att det är så enkelt att äta för mycket kolhydrater – massor med potatismos och sen åker blodsockret bergodalbana…. medan det är svårare att överäta sig på kött?!
Chall: Jo man blir mättast av fett och protein. Det är en viktig bit av det hela.
Hjälp! Jag som ser mig insatt, eller är det överinformerad, vad i helvete ska man göra? Reducerad fettkost, lchf? Jag får ångest över mindre. Det är ju hemskt gott med pasta, inser att det är mer linssallad som gäller, men allt mättat fett lchf….
Kristin: Det är kost som med viss framgång används för kostbehandling av överviktiga och typ 2 diabetiker. Vad vi andra främst bör göra är att dra ner på raffinerade kolhydraer och socker och sluta vara rädda för fett. Inte så himla konstigt.
Jag är “typ 1:a” och äter ungefär tallriksmodellen. Det som funkar sämst för mig är vitt ris. Fullkornsprodukter som quinoa bl a. håller kurvan jämnare. Potatis går bra med förstärkning av x-tra grönsaker. Fast det här kan ju vara väldigt individuellt. Jag fixar inte det vita riset, men Nisse har inga problem.
Som diabetiker har man ju tänkt “GI” i 30-40 år. En rejäl skopa “bondförnuft” hjälper säker till!
vad jag menade var “lågintensiv träning”. Om man sedan väljer att simma, promenera eller att cykla det ligger på individnivå – vad man som person tycker är kul och har råd med.
Givetvis hänger motion och viktnedgång ihop. Att aftonbladet hittat en studie inkluderande 35 personer övertygar inte mig… Det handlar ju om en kombination av hur mycket man rör på sig och hur mycket/vad man äter.
Om man nu inte går ner i vikt när man börjar motionera beror det framförallt på att man börjat bilda muskler som bytt ut fettet på kroppen. VAD som väger är minst lika viktigt som ATT man väger.
Ola: jag kan länka till rätt många studier som visar att enbart motion inte räcker för personer som har så pass rejäl övervikt som 25 kilo. Du bygger inte särskilt mycket muskelmassa vid lågintensiv motion. Du bränner inte tillräckligt med fett heller. Däremot finns en massa andra hälsofördelar. Det är en självklarhet att motion bör vara en del av behandling vid typ 2 diabetes och övervikt. Det är ingen som sagt något annat.
Tyvärr är det stora problem med compliance, i synnerhet när patienten själv inte ser rejäla resultat.
Lika självklart som att motion är viktigt är att man måste kostbehandla också. Den traditionella kostbehandlingen med kalorirestriktion och relativt hög andel kolhydrater i kosten passar inte alla. De här patienterna behöver all hjälp de kan få och för många verkar LCHF fungera snabbare och med mindre biverkningar än något annat.
Just nu är kostetablissemanget så extremt inskränkta att de förordar kirurgiska ingrepp och medicinering med diverse biverkningar hellre är att se LCHF som ett alternativ.
Man kan ju göra en enkel räkneövning bara som exempel…
Om man går i RASK takt så att man får upp flåset så pass att det är ansträngande att prata (knappast promenadtakt !), så förbränner man ca 300 kcal per timme. 1 kilo fett innehåller 9000 kcal. Ska du då marschera (power walka) bort 1 kilo fett så får du hålla på i 30 timmar på raken… kanske orimligt… Dessutom är det troligt att du blir hungrigare än om du inte gått de där 30 timmarna. och äter mer.
Ska du bli av med 25 kg får du alltså hålla på i 750 timmar… eller mer än en timme dagligen i 2 år… knappast någon med stor övervikt ser som en rimlig lösning.
Chilisalsa, jag gick ner 25 kilo på ett år. Femton av dessa var genom ren träning och kostomläggning. Visst körde jag ganska hårt men det är vad som krävs. I snitt körde jag säkert en timme dagligen, men jag har också ett extremt stillasittande jobb.
Magnus W: Nu blir jag nyfiken! Hur gick du ner de tio kilon som varken var träning och kostomläggning? Och hur vet du vad du tränade bort och vad som var kostomläggning? Hur kan du säga “ren” träning om du gjorde en kostomläggning samtidigt.
Det knepiga är att många kompenserar ökad aktivitet med ett ökat energiintag. Det finns alltid ett fåtal lyckade expempel på ena eller andra metoden. För en del räcker det med att sluta med direkta ovanor. För andra krävs det drastiska omläggningar.