Rubriken på inlägget blev självklar när jag såg kycklingen stå där på gallret: naken, uppallad och omvärvd av lågor. Den såg grotesk ut, som en knubbig, huvudlös grosshandlare till syndare redo för skärseldens renande plågor – eller är det bara jag som tänker så? Den uppmärksamme noterar att kycklingen är stödd av en ölburk som är uppstucken i pippins inre, och det här är i själva verket min debut vad gäller det geniala tillagningssättet beer can chicken. Ölburken har toppen avkapad och är halvfull med öl och aromatiska kryddor och ger både smaksättning och nödvändig fukt när väl kupolen lagts på och kycklingens öde beseglats. Fettet under skinnet på kycklingen smälter och rinner ner längs ölburken och samlas i den aluminiumform som ölburken och kycklingen står på. Skinnet blir krispigt och får en underbar röksmak. Jag strödde körsbärsflis på glöden, det gjorde säkert sitt. Det må se lite rangligt ut men kycklingen stod stadigt på bara ölburken. Man kan också korta burken lite så att kycklingen vilar på tre punkter: burken och sina två ben. En dryg timmes indirekt, problemfri grillning senare och kycklingen var klar. Knappt något os, knappt något jobb, och resultatet blev underbart: en saftig fågel med krispigt skinn (som jag skall ösa mer nästa gång) med en skön röksmak. Jag rekommenderar metoden å det varmaste, och kommer att bruka den hårt i sommar. Så enkel var den, och så bra blev resultatet att det till och med går att få till detta till vardags. Kycklingen går klar i grillen medan salladen blir till och de små vallas på gräsmattan. Nu får ni ursäkta mig, det är dags att kila ut i köket för att se till att den från synder renade fågeln äntligen får komma till paradiset.
Kommentarer
5 svar till ”Kycklingen som nedsteg i skärselden”
Fantastiskt! Kan du ge mer detaljer kring kryddorna i ölet? Och använde du safterna som rann av?
Ahh…Beer can chicken
Vattnas i munnen på mig, går knappt att misslyckas!
Har prövat med flera olika träslag på grillen: mesquite, äpple och hickory, men godast är nog al! Blir en skön “bacon” smak på kycklingen!
Oskar, jag gjorde det enkelt för mig och lade några vitlöksklyftor och en halv citron i ölburken. Det är bara aromerna som kan komma till nytta, smakerna stannar i burken. Jag lät den inte stekas så hårt, så det mesta av safterna var kvar i kycklingen. Det rann mest av en del fett, och det gjorde jag inget med.
Staffan, tack för tipset, och går det att lyckas så bra som jag gjorde på första försöket förstår jag hur bra det kan bli med tiden!
Burken är belagd på insidan men blir aldrig speciellt varm, det är ju vatten i den. Den som ändå är orolig för lackångorna eller aluminiumet kan testa nåt annat. En hållare för torkypapper stående i en form med vatten, kanske?
Egentligen finns ingen anledning till att det inte skulle fungera även för ugnspippi. Om man sköter bryningen i stekpannan.