Precis som rubriken påstår så finns det få viner som är så härligt lättdruckna och ”matvänliga” som lambrusco. Nu menar jag inte den undermåliga och söta alkopopsaspiranten som finns på Systembolaget och som bidragit till mången ungdomsfylla.
En genuin lambrusco är mörkt purpurfärgad och frizzante, det vill säga lätt mousserande. Doften ska vara stor, inbjudande med massor av mogen frukt och bär. Men det bästa är smaken som är torr och mycket, mycet fruktig med toner av mörk frukt som svarta körsbär och svart vinbär. Strukturen är nästan ”tuggig” med sina uppfriskande bubblor och med en lite kärvhet men nästan helt utan strävhet.
Lambrusco är så nära det perfekta buffé- och picknickvinet man kan komma. Prova det till parmaskinka, lite salami, porchetta arrosto, ost- och skinkpaj. Eller lasagne. Eller pasta bolognese. Eller grillad kyckling. Eller…ja, vad som helst nästan.
Men. Det finns ett stort ”men”. Riktig lambrusco går nämligen inte att få tag på i Sverige. Tack för det Systembolaget.
Kommentarer
3 svar till ”Lambrusco är så jävla bra!”
Men billiga Lambrusco Reggiano då? Minns den som OK, är den inte riktig?
Allt om Mat:s vinprovare ger den 4/5 och skriver såhär: “Lättsamt mousserande rött vin i oförarlig i lite kul stil”. Uppfattar omdömet positivt, icke-språket till trots.
Det är den billiga, söta varianten jag länkat till i posten.
Den är en korrekt, söt och inställsam exportprodukt utan den fruktigt stunsiga karaktär som man hittar i en kvalitetslambrusco (Se där! Ett nytt ord till vinvokabulären).
Äntligen någon som försvarar denna fina dryck. Perfekt till hygglig italienska husmanskost, gärna med rötter i Emilia Romagna!