Jag fick äran att förhandskika på första programmet av den nya SVT-satsningen Landet Brunsås. Sällan har jag sett fram så mot en tevesatsning, programmet som skulle lansera smarta, roliga, matkunniga, snygga Lotta Lundgren som vår nya matstjärna. Gudarna ska veta att vi behöver någon som hon!
Nå. Snabb varudeklaration av första avsnittet av Landet Brunsås: 87 procent man. Tre manliga experter intervjuas ingående. Två sköna grabbar, Eric Haag och Henrik Schyffert håller låda utan att kunna ett smack om ämnet. Hur många minuter av programmet hörde vi en kvinnlig röst? Den enda kvinnliga “expert” som medverkar, den mexikanska konsuln, avbryts och nonchaleras. Jag kan förstå att det blir så här i vissa manligt dominerade ämnen; men när det gäller mat finns det faktiskt fullt av kvinnliga mathistoriker och experter. (Och nej, jag känner mig inte förbigången. Det var inte mina ämnen som diskuterades. Men jag lämnar gärna en lista på kvinnor som kan medverka.)
Lotta, då? Jo, hon är bra, men det är lätt gjort att missa henne. Vi får se kanske en tredjedel så mycket av Lotta som av någon av hennes “sidekicks” Henrik Schyffert och Eric Haag. Så fort hon säger något börjar de sköna killarna prata ännu högre, snabbare. Bolla repliker till varandra. Hon tittar upp på dem, de tittar in i kameran.
Jag tycker att både Eric Haag och Henrik Schyffert är toppen i andra sammanhang. Jag har varit conferencier med Eric och det var en fröjd. Men jag är helt enkelt jäkligt ointresserad av att se Henrik Schyffert blanda till O´Boy. Jag fattar att det ska vara skojig ironi att vi får ett recept på hans limpmacka med smör och ost. Jag säger som man brukar göra när man vill ursäkta sig en smula: Jag tillhör inte målgruppen. Inte ett dugg.
Det finns en massa bra ambitioner i programmet. Och mellan varven får vi intressanta funderingar om orsakerna till Sveriges öppenhet (och kanske okritiskhet) till nya traditioner. Men känns det inte som väldigt gamla nyheter att svensk taco inte är äkta mexikansk och att äkta pizzabagare inte har ananas på pizzan i Italien? (Samtidigt tycks producenten utgå från att tittaren känner till vad Starbucks är.) Dock glöms det bort att vårt bistra klimat har lett till att vi importerar mycket frukt, grönsaker och kryddor och därför inte en självklar relation till råvarorna. Tomat och ananas är två saker vi i regel importerar, det är en viktig orsak till att vi sliter dem ur sina naturliga sammanhang och lägger dem på en pizza med ett förmildrande täcke ost. Vi har aldrig upplevt sammanhangen mellan olika råvaror och hur bra de kan smaka innan de blivit åksjuka som i de länder där produkterna odlas.
En eloge till måltidshistorikern Richard Tellström som gjorde underbart ifrån sig och stod för det intressantaste i programmet. Jag vill se ett helt program med honom. Och jag struntar blankt i om han är man, kvinna eller gnu – kvalitet är kvalitet. Och det är när jag ser just kvalitet och kunskap i form av Lotta Lundgren överröstas av innehållslöst manligt gapande som feministen i mig vaknar.
Edit: Förutom gapandet och könsbalansen var det absolut inget dåligt program. Det här är en sågning av könsroller, inte av programmet, vilket vissa tycks anse. Otroligt snyggt foto, bra intervjuer och en massa bra idéer. Det är bara det att om man anlitar två begåvade killar för vilka en tevekamera är Viagra måste de styras med hård hand. Nu tar de över helt. Nästa avsnitt blir kanske mer balanserat (läs: mer Lotta.)
Kommentarer
44 svar till ”Landet Brunsås: Helt utan genusbismak”
Go Lisa!
Men jag förstår inte rubriken. Var det inte snarare mycket genusbismak?
Nja, hade lite bråttom? Utan bismak av jobbigt genustänk då?
Det där “Jag tillhör inte målgruppen” brukar jag köra ganska mycket med (senast när det talades om Språktidningen i något sammanhang). Man kanske borde hitta på en annan kommentar.
Om inte annat så har du sålt in programmet hos mig – måste ses efter din så målande recension eller skulle man kalla det för kåseri? ;)
Om jag tillhör målgruppen för programmet vet jag inte, det verkar inte så, men bänkad kommer jag vara med flera likasinnade mat-tv hungrande nördar.
Första avsnittet av Landet Brunsås, jag väntar :)
När blir det Taffel-TV på webben egentligen? Dags snart tycker jag :-)
/Mårre
Gud så tröttsamt. Det hade verkligen varit trevligt med ett riktigt bra nytt svenskt matprogram! Och gärna ett utan övervintrad 90-talsironi och grabblustiga ordväxlingar…
Lite roligare mathistoria än svennebannantacosanalys hade jag faktiskt väntat mig. Hade varit lite roligare om dom hade analyserat Tore Wretmans cognacsflamberade jordgubbar med ketchup och kapris. En richeklassiker (tydligen) och en oortodox smakkombo. Någon som smakat? Var det gott?
/Linda
Alltså, om jag inte varit inställd på och längtat efter att se Lotta Lundgren-show hade jag kanske inte blivit lika paff. Det kanske blir mer Lotta senare i serien.
@Linda
Wretman- Flamberade jordgubbar med…..
Tror mig ha läst allt av Tore, mer än en gång.
Kommer inte ihåg något sådant recept.
Finns det publicerat och jag missat det?
Är det inte Jordgubbar á la Uno (flamberade med ketchup och grönpeppar) som avses?
Minns ni “Nyhetsankorna?” Recensionen i DN fick nog många att vilja gå och se showen. Lisa kanske kommer att dra dit fler tittare än all annan PR lyckas med.
Utan att göra vidare jämförelser mellan ankorna och “Landet brunsås” (jag har ju inte sett det och skall därmed ligga lågt) så skall jag se i alla fall första avsnittet för att få se om det blir recensionen eller programmet som blir mest minnesvärt.
Det är helt möjligt att det är jag som har fel. Det händer med förfärande regelbundenhet att jag har det. Det kanske är analt att sitta och räkna minuter man hör kvinnliga röster och manliga röster. Men det var inte mycket jobb att räkna de minutrar kvinnor sa nåt.
Vad trist (& förutsägbart) att grabbkulturen får orera ohämmat utan avbrott medans det könsneutrala snällt väntar på sin tur.
Men din förklaring på att det är vår ovana vid vissa råvaror som är orsaken till rätter som Hawaiipizza och flygande jakob är helt briljant, det har jag ALDRIG tänkt på. Mind blowing!
Att räkna manliga och kvinnliga minuter är helt rätt. Att blanda O’Boy i ett matprogram är helt fel.
efter att ha hört Eric och Henrik i Meny, så förstår jag att de inte har i 10-talet att göra. De är tjugo år för sent.
Jag vill redan se mer av Lotta!
Fyra nyanser av brun…sås.
En underbar kommentar tack för de anmärkningarna inte minst fäste jag mig vid vad jag misstänkt redan när jag såg namnen på de medverkande: herrarna kan inte ett smack. Mat blir med detta nåt underhållande kul dvs det amerikanskt säljande konceptet för mat i tv vilket sannerligen borde ifrågasättas. I det Frankrike där jag bor är mat det absolut allvarligaste som finns där kunskaper är förutsättningen för medverkan i något av de otaliga tvprogram som diskuterar maten med stark respekt för vad det är som hamnar på tallrikarna.
Sveriges industrialisering av matproduktionen är en kulturförstöring utan like. Under några få decennier raserade s-regimen ett uråldrigt nedärvt kvinnokunnande. En kontrast till det Europa som upplevde världskriget och där
återtagande av den egna matkulturen blev en viktig del av återuppbyggnaden.
Sverige däremot förstörde sig självt.
Kolla bara det urtråkiga enhetssmöret.
@ Örjan och Rexxie:
Ja, ketchup och grönpeppar låter mer korrekt. Jordgubbar á la uno låter helt härligt galet. Var kan Örjan och jag hitta receptet?
@Linda
Har hittat ett recept
http://hem.bredband.net/b263257/eratt/eratt15.htm
Utsågs till årets “matsalskrumelur” på Riche i White Guide 2007.
Tur att Örjan hittade receptet, för det gjorde inte jag….
Hej Lisa, lika irriterande som manlig gapighet är kvinnors oförmåga att stötta och uppmuntra varandra. Såvitt jag (och säkert du också?) vet består programmets redaktion uteslutande av, ta-daa, kvinnor. Trist att du inte gav dem och deras arbete en chans innan du plockade fram genussågen.
Jordgubbar à la Uno.
Jo, receptet är hyfsat korrekt det uppfanns av Uno Hedman (legendarisk Källarmästare) på Riche men blev “berömt” på Coq Blanc. Uno lärde mig receptet (och showen som hör till). Jag kan stolt säga att jag var den ende förutom Uno som fick göra det live.
Gunnar! Jag är mycket väl medveten om att redaktionen består av kvinnor. Jag känner dessutom två av dem personligen och de är båda briljanta. Innebär det att jag ska vara helt okritisk mot programmet? Ett annat problem som är stort är nämligen att alla är kompisar i media och håller varandra om ryggen.
Desto konstigare att man väljer att i så hög grad låter manliga röster höras. Speakerröst, journalfilmer, intervjuobjekt. Sen får du nog läsa texten ovan igen. Det finns två stora problem med programmet. Schyffert och Haag. Det mesta av det andra är bra. Klipp bort lejonparten av Schyffert och Haag och det skulle vara ett riktigt bra matprogram. Förvisso fler män, men det är man ju så van vid att man kanske får ta.
Skulle senare program vara annorlunda får jag väl skriva ett blogginlägg till. Jag är mycket tydlig med att jag skriver om det första programmet.
Lisa! Att alla är kompisar i media och håller varandra om ryggen är kanske den största klyscha som existerar. Min erfarenhet är snarare det motsatta. Och vad det gäller kritik: du har självklart rätt att både tycka och skriva vad du vill – men det innebär inte att du MÅSTE göra det. Du publicerar vanligtvis recept och inlägg om mat vad jag kan se, och jag förstår inte vad en genusgnällig tv-recension gör på din blogg. Framförallt inte när – och det är det här du inte förstår misstänker jag – din kritik även drabbar kvinnor, varav två du dessutom då tydligen känner personligen.
Gunnar: Det är fint att du har åsikter om vad jag borde skriva om i bloggen fast du uppenbarligen inte läser den. Om du läst min blogg hade du sett att jag väldigt ofta skriver om genusfrågor, inte ens enbart när det är fråga om mat. Genusgnäll är faktiskt en av mina paradgrenar. (Ibland skriver jag om litteratur och politik också.)
Du verkar dessutom ha missat att programmet i fråga handlar om MAT och råkar vara SVT:s stora matsatsning. Och att SVT själva tyckte att jag skulle se programmet i förväg och skriva om det.
Jo, jag tvekade att skriva om mansdominanse just av lojalitet mot underbara personer. Naturligtvis riktar sig EN DEL av min kritik mot redaktionen. Men om INGA kvinnor skriver om skev könsfördelning och manligt gapande bara för att kvinnor är inblandade i det här programmet, var hamnar vi då? Ska problemet tigas ihjäl? Tror du män kommer att skriva om det? Eller ska vi bara godkänna programmet för att det finns kvinnor bakom kulisserna medan män får uppmärksamheten? Exakt HUR MÅNGA kvinnor ska det finnas i ett matprojekt för att jag ska vara lojal och inte skriva om det trots att jag blir upprörd? VEM anser du ska skriva om genusfrågor gällande mat?
Att vi ska ha fler kvinnliga förebilder när det gäller mat är en av mina käraste hjärtefrågor. Lotta Lundgren är som gjuten i rollen som Sveriges svar på Nigella (fast bättre), hon är som paketlösning den smartaste, roligaste, kunnigaste och snyggaste matskribent vi har. I stället får vi tacos- och limpstandup av två sköna killar. Så klart jag blir arg, så klart jag måste skriva om det.
Gunnar: Ett litet tips. Gör en sökning på den här bloggen på ordet “kvinnlig” så kommer du få upp så mycket genusgnäll att det räcker och blir över. Och då får du ändå inte upp allt genusgnäll men ett representativt urval.
Jag såg också programmet. Eller i alla fall början. Jag är inte heller målgruppen för okunnigt gapande och det var verkligen så att Schyffert och Haag pratade ihjäl alla andra, inklusive medprogramledaren Lotta, den enda av de tre som verkligen kan något om mat. I inledningen introduceras hon lite självironiskt (?) som matskribent och kvinna, som om hon inkvoterats, trots att hon är en av drivkrafterna bakom programmet. Och det känns verkligen som om hon inkvoterats till en biroll. Bisarrt.
Jag är faktiskt förvånad över att inte fler internettroll som Gunnar har nappat på det här. Genuskritik brukar ju vara ett starkt lockbete. Argumentet att kvinnor aldrig borde kritisera något som kvinnor är inblandade i är så uppenbart genomkorkat att det inte förtjänar svar. Men det internettroll gör. De tvingar en att försöka kontra deras osakliga argument och stjäl därmed både tid och energi. De är inte intresserade av att resonera utan enbart av att uppröra. Lisa, jag föreslår att vidare kommentarer från Gunnar helt sonika raderas. Beskriver man sin bloggvärds inlägg som genusgnäll är man inte intresserad av en diskussion. Han får skaffa sig en egen blogg så kan han bajsa i eget bo.
Johan: Asch, så farligt var det inte även om jag tycker att det är trist när ganska nyanserad och konkret kritik förminskas till “genusgnällig”. Men faktum är att de två andara (män) jag vet sett programmet reagerade på exakt samma sak.
Min fromma och innerliga förhoppning är att kommande program är bättre balanserade och att det här var en lite olycklig start. Det finns en massa kvalitet, men den kommer lite i skymundan.
Oj! Upprörd var ordet. Jag varken lagar eller skriver om mat, men har ändå haft förmånen att se delar av det första programmet. Jag tycker det var bra, men tror knappast att det ska ses (och i ditt fall: genusanalyseras) som svt:s “stora matsatsning” – snarare som svt:s stora satsning på att få folket i stugorna att välja teven framför datorn/gåstavarna/spikmattan och sedan stanna där. Där fyller firma Schyffert/Haag en viktig roll, lysande uppbackade av Lotta såklart. Ingen vinner på att gå runt och vara så där arg. Ha en fin dag.
Gunnar: Du har säkert rätt i att män går hem bättre i stugorna än kvinnor. Jag tycker det är en intressant åsikt att vår skattefinansierade television med ett jämlikhetsperspektiv inskrivet i sitt uppdrag inte ska genusanalyseras. Har du exempel på något som du tycker SKA genusanalyseras?
Bolagsstyrelser, förskolor, ordenssällskap, kökspersonal på lyxkrogar, personal i skolkök och mängder av andra arbetsplatser, sammanslutningar, tillfällen, företeelser och produkter, däribland populärkulturella underhållningsprogram (men de hamnar jämförelsevis ganska långt ner på listan – just för att de är populärkulturella underhållningsprogram.)
Det var länge sedan jag blev så besviken på ett teveprogram. Jag hade fått intrycket att Landet Brunsås skulle avslöja något intelligent om vår svenska matkultur; varför svenskar köper mest kokböcker i världen och samtidigt gillar färdigmat. Jag hade väntat mig ett program med granskande journalistik, men när Schyffert demonstrerar hur han helst av allt äter limpa blir det tramsigt.
Det är uppenbart att Schyffert och Haag inte kan ämnet och prioriterat underhållning framför granskande journalistik. Och det är väl OK i sig, men man får inte det intrycket när man läser programpresentationen. De verkar ha försökt göra ett Värsta Språket, fast om matkultur (inte så konstigt eftersom det är Karin af Klintberg som producerat båda.) Problemet är att Fredrik Lindström är både sakkunnig som doktorand i nordisk språkhistoria vid Uppsala Universitet, och entusiastisk inför sitt ämne. Schyffert och Haag är bara underhållare från Killinggänget, Parlamentet och Standup-galan. Då blir resultatet bara underhållning.
Gunnar: Jamen, dåså. Jag har redan skrivit om nästan samtliga andra företeelser här på bloggen utom bolagsstyrelser vilket jag tycker är perifert i min verksamhet jämfört med matprogram. Personligen tycker jag att privata företag och företeelser är mindre intressanta att genusanalysera än projekt finansierade med mina skattepengar med jämställdhet inskrivet i uppdraget. För mig är det helt obegripligt att skattefinansierad populärkultur är mindre viktigt att analysera än kökspersonal i ett privat företag. Du är i din fulla rätt att tycka olika. Men att anklaga mig för genusgnäll är faktiskt osakligt.
Jan: Jag tror att det hade räckt med Lotta som ensam programledare, med en sidekick som verkligen var sidekick, för att programmet skulle varit oändligt mycket bättre. Många av de seriösa inslagen var bra.
Jag är inte arg, jag bara säger som det är och det mår jag bra av. Win!
Nedkokat verkar ditt enda argument vara att programmet inte ska genusanalyseras. Inga resonemang, förutom att du inte gillar genusgnäll. Lisa har högre tolerans för osaklig dumhet än jag.
Johan Svanljung: du är inte arg, du är tydligen en vinnare. Grattis!
Lisa: Genusgnäll var ett konstigt ordval som dessutom verkar ha stått i vägen för det jag egentligen ville ha sagt. Ilska, misstänksamhet och missunsamhet är inget bra grundläge, varken för man eller kvinna, kropp eller själ. Ibland kan det vara läge att öppna upp för lite positiva känslor också. Halleluja!
Det är inte alls ett konstigt ordval om det man vill markera är förakt för någons åsikter och argument. Då får man finna sig i att man får mothugg, särskilt om man inte egentligen har något att komma med själv.
Gunnar: Jag fattar inte vem du tycker att jag är missunnsam mot. Du vägrar att ge exempel och utan att läsa mig pådyvlar du mig en massa egenskaper utan att exemplifiera. Om du kan besvära dig att läsa min initiala text ovan ordentligt fattar du nog att det inte är kvinnor jag är missunnsam mot utan att det jag protesterar mot är att män så ofta, och även här, tar/får för stor plats utan att egentligen förtjäna den.
Om du har några som helst vettiga intellektuellt hållbara argument får du gärna framföra dem.
Genusglsögon är för mig som solglasögon, inget man bär med sig för jämnan men något som krävs vid extrema omständigheter. I vanliga fall har jag fullt upp med andra intressanta saker.
OK, det här har noll med genusdebatt att göra, men ändå:
“därför inte (har) en självklar relation till råvarorna”
Tack för det. Huvudet på spiken. Nu har jag ett sätt att uttrycka det jag känner när måttligt insatta svenskar diskuterar vinnyanser (som ingen vettigt funtad människa kan känna) i timmar, medan mina franska vänner smakar och säger: Det här blir skitbra till tupp i rödvin/kanin med senap/lagrad comté!
Jordgubbar med ketchup. Say no more.
Johan: Då förstår jag. Typ.
Lisa: I rest my case nu. Det känns som om vi pratar förbi varandra, och man kan tydligen aldrig lära gamla griniga hundar sitta etc. etc. Hej då.
Felformulering. “Helt utan genusbismak” betyder att det SAKNAS genusroller!!!!!!
E: det kanske var otydligt formulerat, det jag avsåg var en halvt ironisk anspelning på att pruducenten uppenbarligen inte tyckte att det skulle vara något genustänk/´tröttande genustrams.
Lisa, det är inte första gången jag blir imponerad av att du orkar lägga sån energi på att svara på dumma inlägg, men det är alltid jätteroligt att läsa för du är så tydlig och klar (läste just din kommentar till Björn af Kleen i AB också) i din argumentation. Sen vill jag bara dunka motparten i huvet för att han/hon inte fattar vad du säger, trots det.
(Nej, Gunnar, jag menar inte det bokstavligen. Förresten tror jag att det är du som är jävig i sammanhanget. Antingen ingår du i redaktionen eller är nära vän till ngn där.)
För mig räckte det med att höra Schyffert/Haag gapa i trailern om vad de skulle ta upp för att fatta att jag inte tillhörde målgruppen.
Men nu ska jag nog ta och kolla in nåt avsnitt så jag vet vad det är för briljanta övriga inslag som jag missar.
måste erik haag skrika så himla mycket hela tiden? och har inte schyffert spelat ut sin roll för länge sedan? det känns ju som de inte utvecklas, de blir bara skränigare och…ja – gubbigare med….ta bort dem vetja! ( och VEM tillhör målgruppen isf?):-(… bra information bakom dock, riktigt bra inlägg av richard tellström ( honom har jag pluggat med! )… och intressant mathistoria
Lite sent ute, men vill anmäla avvikande uppfattning om Schyfferts limpmackor och O’boy! Jag tycker att det var ett bra inslag. Klart att det inte är ett matlagningsinslag, som nån ovan verkade tro, utan det handlar om att tydliggöra att denna rätt ointressanta rätt betyder mycket för honom eftersom han vuxit upp med den maten, en poäng som förjtänar att göras. Liksom ännu mer det han följer upp med, dvs barnmat med thai-smak – snarare för förälderns skull än för barnets. Däremot känns Haags inslag om att tex-mex-maten inte är äkta mexikansk lite väl grundläggande – det vet väl ändå “alla” redan? Om inte borde förledet “tex-” ge en liten vink om det.