Läsarfråga: Har crabsticks exixtensberättigande?

Ursäkta det omedelbara löftesbrottet vad gäller Frågelåde-besvarande Har varit på Island – omtumlande ur så väl gastronomisk som social synvinkel. Får se om jag hinner skriva något om detta. Nu drar jag i alla fall igång med svarandet igen. Frågvis? Ställ frågor här! Jag väljer – ehem,i snitt? – en fråga om dagen att besvara.

Lisa:
Jag har en lite konstig fråga kanske, men det slog mig precis det här konstiga med krabbsticks. Det är ju en väldigt använd produkt som är ganska långt ifrån krabba. Har det funnits en produkt från början som var gjord på krabba och så har man övergått till fisk som ingrediens för att det är billigare? För många är krabba synonymt med krabbsticks, vilket känns konstigt.
Finns det kanske något bra användningsområdet för krabbsticks?

Inom asiatisk matlagning, inte minst den japanska, finns ett välutvecklat sinne för humor. Bland annat ägnar man sig åt mat-mimicry, det vill säga att en ingrediens imiterar en annan till form, smak och funktion för att vinna kundens bevågenhet. Oäkta  vara upphöjd till skön konst.  Min favorit är fejkad tofu, en slät och intill menlöshetens gräns mild kycklingpastej som alltså ska föreställa tofu som i sin tur finns även som kycklingimitation. Det finns även fisk-tofu. Och så har vi olika typer av fiskpatéer formade som krabbpinnar, räkor eller krabbklor som går under samlingsnamnet surimi.

Den japanska traditionen att tillverka surimiliknande fiskbollar är lång. Olika typer av malda vitköttiga fiskar blandas med äggvita och kryddor och hettas upp så så att de får seg eller trådig konsistens och smaksätts med bland annat natriumglutamat. I slutet av 60-talet började imitationen bli flagrant, processen industrialiserades och krabbpinnarna spreds som en löpeld i västvärlden

Det är inte tillåtet att sälja surimirätter som krabbrätter, det måste vara krabba i rätten också. Personligen äter jag dock hellre surimi av hög kvalitet än dålig torr burk-krabba. Men ännu hellre  äter jag något annat. Ändå tycker jag att det finns något att hämta i själva konceptet, bara vi slutar att kalla krabbpinnar för krabba och utforskar den lilla pastejens egenskaper för vad de är.  Kalla asiatiska fiskbullar är exempelvis lysande i sallader. En högkvalitativ surimi smaksatt med äkta krabbextrakt från skalen vore ju ett enormt trevligt tillskott i frysdisken.

I Madrid tidigt i våras såg jag på flera ställen surimi i form av de små maskliknande babyålarna. Babyålarna är ju ytterst tveksamma ur ekologisk synpunkt, så jag tyckte faktiskt att det var sympatiskt alternativ. Om surimi kan rädda tusentals babyålar är i alla fall jag beredd till vapenvila.