Var man än befinner sig i världen så finns svåråtkomliga, alkoholfyllda ädelstenar man ständigt är på jakt efter. Ens geografiska läge bestämmer vad som är svårast att få tag på, och därmed mest eftertraktat. Jo, visst, ens smak kan ju ha ett finger med i spelet, i alla fall när vi avhandlar drycker som skola möta sitt öde i ett cocktailglas. Ni har säkert hört mig ondgöra mig över att Peychaud’s Bitters inte går att få tag på i kungariket Sverige. Det är ett aber. Visst, man kan beställa via t.ex. Amazon.com, men man får då betala en halv tusing när alla intressenter tagit vad de ska ha (fokus på DHL och Fredrik Reinfeld/Anders Borg). På andra sidan Atlanten är så klart situationen en helt annan. Där knallar man bara in på “the Liquor Store around the corner” och hugger en flaska Peychaud’s. Baggis. Men, det finns krångliga, svåråtkomliga buteljer även i Amärrka. På många amerikanska cocktailsidor beskriver man gärna dessa flaskor som “just as hard to get hold of as Swedish Punsch”. Och då bor vi i ett land där vi kan, om än motvilligt, dricka punsch till frukost, lunch och kvällsmat.
Tanken på att hälla denna studentikosa dryck i ett cocktailglas har sällan farit igenom mitt huvud. Trots mina 260 högskolepoäng kan jag inte annat än avsky denna dryck. Ja, inte för smaken, då den är sagolik till en bra ärtsoppa. Men så fort jag hör ordet punsch så fylls mitt huvud av klämkäcka studentajävlar och allmänna överliggare som är så satans präktiga och käcka där de sitter i sina studentmössor, citerar urbota dumma vitsar från gamla spex, röker cigarr, planerar karnevalsupptåg och tror att de är så satans roliga och intellektuella. Jag kräks nästan när jag tänker på det.
I alla fall… Efter lite sökande i bibeln The Savoy Cocktail Book så dök det upp en cocktail med Swedish Punsch. En enkel historia, lika delar gin, punsch och grapefruktjuice. Eftersom sonens femårskalas blev en ärtsoppsfest så fanns det punsch i huset, så det var bara att sätta igång. Både jag och Anna gillade Lasky. Det var en ganska märklig upplevelse då de tre smakerna tycktes strömma in i munnen en och en. Man kände punschen, ginen och citrusen väldigt tydligt. Sött, kryddigt och syrligt. Sen fick man blanda den själv genom att låta hjärnan dansa tango bland smaklökarna. Den fick dessutom en väldigt härlig färg när man använde blodgrape, men jag måste testa att blanda den med vanlig grapefruktjuice också. Kan tänka mig att den blir lite spetsigare i smaken då.
Jag får väl motvilligt erkänna att jag kommer att testa fler varianter med punsch men jag kommer fan inte röka cigarr med studentmössan på. Den ska brännas till Valborg.
Lasky Cocktail
Se till att ha studentmössan väl gömd när du smuttar på din Lasky.
- 3 cl gin
- 3 cl punsch (jag använder oftast Cederlunds då den inte är fullt lika söt som Carlshamns flaggpunsch)
- 3 cl grapefuktjuice (jag använde blodgrape då det var det enda som fanns hemma)
Som vanligt, isa ditt cocktailglas. Blanda ingredienserna tillsammans med rikliga mänder is. Skaka, sila, servera.
Skål!